Fuck fuck fuck!

Jag hatar att vara förkyld. Speciellt nu, med sämsta tänkbara timing. Jag blir sur, arg, cynisk och otrevlig när jag är sjuk. Det kanske inte märks så mycket utåt, men tankarna präglas av alla dåliga sidor som jag egentligen inte vill erkänna att dem finns. Visst, ilska är inte alltid dåligt och cynism i kombination med lite humor kan vara nog så roligt. Men inte just den här veckan, när jag egentligen borde befinna mig på topp. Istället vill jag att allt ska vara över, fast ändå inte. Ett uns av separationsångest har redan börjat gro. Dessutom upptäckte jag förstås i efterhand en hel del stav- och grammatikfel i det fucking jävla slutarbetet som jag pröjsat 60 jävla pecetas för att skriva ut och limma ihop i en mapp.

*hrsccchghhhhhscghht*

Vad fan glor ni på?

Fuck!

Nästa vecka smäller det !

Trots att jag har ganska bra underlag för att stanna hemma så hoppas jag kunna genomföra praktikhelgen, tyvärr är jag inte riktigt på topp nu när det äntligen ser ut att bli lite mer stress. Inför nästa vecka finns det knappast någon tid för återhämtning men det är nog egentligen inte så negativt. En kväll framför TV:n med varm choklad, äppelkaka och filt skulle ändå bara bli tråkig, monoton, händelsefattig och alldeles...alldeles underbar. Nåväl. Nu är det allt eller inget som gäller. Och för ovanlighetens skull så befinner jag mig i en annorlunda situation. På något jävla vis så har jag lyckats trissa upp förväntningarna en aningens för mycket för att jag ska kunna känna mig bekväm. Jag är van att slå ur underläge, både medvetet och omedvetet. Nu är jag dock inte orolig för att det ska bli någon katastrof, däremot har jag en känsla av att perfektion kommer bli svårt att uppnå. Om det likväl skulle utmynna i en katastrof så är min plan att skylla på undermålig utrustning och på tok för höga radonhalter i väggarna. Sug på den, rödrockar!

...men samtidigt nedslagen

Under min nuvarande skoltid har jag sammanlagt haft två sjukdagar, och nu, med drygt en vecka kvar så har jag gått och dragit på mig en högst oönskad hosta och tjock hals. Med osannolik tur så stannar det där men om jag ser till mina föräldrars sjukdomslopp så är jag nog körd. Och jag som hade sett fram emot en sista helg i praktikköket med efterföljande slutprovsvecka. Doh.

Upphetsad...

Jag vet att mina båda bloggar smälter samman ibland men skitsamma. Det kom lite nya böcker idag och just nu är jag som ett barn på julafton. Jag hade bland annat beställt en bok som heter McGee on Food & Cooking, en klassisk bok från 80-talet om kemi i köket som för några år sedan kom i en nyutgåva. Den behandlar alltså de kemiska aspekterna när det gäller matlagning och beskriver varför råvaror reagerar på ett visst sätt. Till exempel så innehåller den cirka fyrtio sidor som bara rör ägg. Allt ifrån hur ägget skapas i hönan till vid vilka temperaturer som vitan respektive gulan hårdnar samt grundliga beskrivningar av orsak och verkan i olika tillagningsmetoder. Låter det intressant? Kanske inte. Jag är nog bara konstig. Men jag tror att molekylär gastronomi är en del av framtiden, vare sig det handlar om att förbättra och förstå tillagningsmetoder eller att experimentera fram nya.

PS. Jag fick även White Heat skriven av Marco Pierre White, Sauces med Michel Roux i spetsen samt Healthy Appetite av Gordon Ramsay.

Att vara någon

Nu för tiden är det populärt att prata om individualisering och identitetskriser. Att det är viktigt att vara någon. Att dagens ungdomar känner sig vilsna och förvirrade på grund av alla valmöjligheter. För att uppnå det förmodade idealet måste man ägna sig åt rätt aktiviteter, umgås med rätt personer, resa till de rätta ställena, bära dem rätta kläderna och samtidigt ge intrycket av att man inte bryr sig. Men egentligen är det inget måste. Det prestationsbaserade samhället är visserligen ett faktum. Idealet är dock föränderligt och sällan eftersträvansvärt. Till stor del handlar det om mognad och insikt.

Jag har själv haft den där känslan att allt kommer bli bra om jag har rätt saker, bär rätt kläder och beter mig på "rätt" sätt. Givetvis är det helt fel. Jag säger inte att pengar inte korrelerar med lycka, tvärtom. Pengar betyder trygghet. Personlighet och identitet är något annat. Att bygga en identitet genom det materiella håller inte i längden. Inte heller att tvinga sig själv till förändring för att passa in i konstruerade mallar. Jag har alltid känt en press på att bli mer social, en känsla som kommer både från de ideal och förutsättningar som finns i samhället. Trots idoga försök har jag nog inte lyckats särskilt bra men jag vill ändå tro att jag fortfarande har tid på mig. Och jag bryr mig inte så mycket om idealen, snarare de förutsättningar som ges i samhället och på arbetsmarknaden. Det är inte så att jag inte är intresserad av människor eller inte har något att berätta. Det är nog så att jag är mer intresserad av att analysera och har svårt för att bara vara. Vilket i sig kan vara en konst.

foto: Höst

11% bättre formula

Reklam för hårschampo är hårresande. Kan inte alla bara raka av sig håret? Vad snopna alla schampotillverkare skulle bli.

No hair, no despair.

Lost in time

Som om det inte vore nog med att tiden rent allmänt är ett diffust begrepp så blir vår egen konkretisering av den något skev när helgerna försvinner. Åtminstone i mitt eget huvud. Helgerna försvinner förstås inte bokstavligt talat. Men, det känns som det när jag står där i ett restaurangkök istället för att sitta med näsan i ett ölglas utan att behöva bry mig. Inte för att det skulle vara någon dålig känsla, den är bara lite ovan. Just nu är det praktik som gäller och med en återstående vecka kan jag återigen konstatera att tiden rör sig framåt i en ganska hyfsad fart. Snart är skolan slut och efter det börjar livet. På allvar.

Arbeit macht frei?

Jag vet inte om det stämmer riktigt. Att offra sig själv och sitt liv för ändlöst arbete låter åtminstone inte som ett bra recept för att uppnå själslig ro. Ur ett större perspektiv ser jag arbete mer som ett nödvändigt ont, men beroende på vilket arbete man utför kan det också finnas många positiva sidor. Möjligheten att utvecklas och att få utlopp för passion och kreativitet är ett par av dessa drivkrafter. Därför valde jag att utbilda mig till kock. Ibland tvivlar jag fortfarande på mitt val. Visserligen är det helt naturligt att motivationen sviktar. Någonstans finns det ändå en vilja att fortsätta, även när det inte går bra. Jag sneglar fortfarande på skrivutbildningar och universitetsprogram. Dock är det inget för mig, inte idag. Om några år kanske, när jag har mognat och blommat ut till en större blomma. Typ en orkidé eller nåt. Korsad med en kaktus.

Utan att bli alltför pretentiös så kan jag säga att kockyrket trots allt är något jag vill satsa på. Vart det leder, får framtiden utvisa.

Imorgon är en annan dag

En dag så går vi där och tänker
På tider som inte längre finns
All we need is love
Dagar då vi dansade oss varma
År som upphör men som aldrig slutar att vara
Nowhere you can be that isn't where you're meant to be

Vi är här nu, vi finns på jorden
och talar om väder, om familj, om den tid som skall komma
om den där husvagnssemestern i Malung 1985
All we need is love
Vi tänker oss in i en annan verklighet
och bär på en oerhörd önskan om att följa regnbågen
allt för att hitta den där skatten som vi så illa suktar efter
Nothing you can see that isn't shown

Åren som inte längre syns
ligger lagrade någonstans i evigheten
varifrån de omöjligt kan återvända
Det ingår i villkoren

Ingen kan ta ett steg tillbaka i tiden
eller in i en dröm man väckts ur



(En del av texten är stulen men hej, jag är lika glad för det)

Nedläggning

Hoppsan. Jag råkade visst spola ner slutprovet i toaletten. Vilken otur. Jag ska nog bli målare istället.

Jämställdhet när den är som bäst

Jämställdhetens ögon riktas nu mot trafiken där "Herr Gårman" har fått sällskap av "Fru Gårman". Ett stort steg för den kvinnliga jämställdheten? Knappast. En kul grej? Visst, men skyltarna är fan inte gratis. Och grejen med "Herr Gårman" är ju att det är en ordlek. "Fru Gårman" låter bara dumt.

Vad sägs om en kvinnlig statsminister? Äh, vi ger dem lite nya vägskyltar och låter dem ha kvar sina gratis sexsamtal så blir dem nöjda.