Bollar

Ute på grusplanen ligger det en fotboll. Den är sliten och sargad, sömmarna har börjat släppa och den vita färgen har övergått till en gråbrun sörja. Fotbollsmålen består av ett par pinnar och gör sitt bästa för att stå upp. En bit därifrån ringer en klocka och det dröjer inte länge innan en stor skara med barn springer ut från en byggnad som någonstans liknar en skola. Tidigare tjänstgjorde byggnaden som en provisorisk bostad för soldater vars plats nu har ersatts av läroböcker och kunskapstörstande barn.

Ett trettiotal ivriga fötter har tagit grusplanen i beslag. Dammet yr och tystnaden har ersatts av omisskännliga glädjeskrik. Fotbollen ligger inte längre stilla, den viner genom luften och får sällan någon ro. Barnen jagar efter och för stunden är det bara fotbollen och målet som finns i deras tankar. Det är en verklighetsflykt, ett sätt att stänga av allt det onda. Endast ett fåtal av barnen har föräldrar som väntar på dem när de kommer hem. Resten bor tillsammans i baracker, det är deras hem, inte lika kärleksfullt, men ändå ett hem. Till slut träffas bollen av en fot strax ovanför marken och passerar målvaktens fumlande händer. Fotens ägare brister ut i dans och snart befinner sig hela laget i ett led efter sin hjälte. Det är dagens höjdpunkt och tiden står för ett ögonblick stilla.

I handen ligger det en boll. Den är lysande grön och ganska liten. Marken är också grön, fast mörkare och mer nyanserad. Vid sidorna finns det vita linjer som bildar en stor rektangel. I mitten står ett nät uppspänt och runt omkring alltsammans sitter det människor. De sitter som på nålar, ivriga och förväntansfulla. En bit därifrån blandas musiken och pratet i ett gemensamt sorl. Ett par vinglas klingar till och innehållet töms snart ner i halsar som aldrig verkar få nog. I restaurangens fönster kan man skönja de bakåtkammade frisyrerna och de välpolerade klockorna. Parkeringsfickorna vid gatan kantas av flådiga bilar, flertalet av dem är hyrda. Det är en annan typ av verklighetsflykt, ett sätt att komma bort från den gråa och trista vardagen.

Människorna som sitter runt den där gröna, rektangulära planen, håller andan. Handen skjuter ifrån sig bollen mot marken och tar emot den på vägen upp. Samma procedur upprepas några gånger innan bollen kastas upp i luften och slås iväg över nätet. Den andra handen håller ett fast tag om rackets skaft när benen förflyttar sig i sidled. Bollen kommer tillbaka och får sig en tur över nätet igen. Den hamnar precis utanför den vita sidlinjen, love fifteen ropas ut i högtalarsystemet och verklighetsflykten för de här människorna har just börjat.

Ute i rymden finns en planet. Den är rund som en boll och kallas för jorden. Färgen blå är klart överrepresenterad, tätt följd av vit, grön och någon beige sandfärg. En bit därifrån finns en stjärna, mitt i smeten ligger den. Stor, gul och varm .Vi människor som bor på jorden brukar kalla den för solen. Många av oss gillar sol, till och med så mycket att vi har uppfunnit konstgjord sol så att våra kroppar kan bli bruna och fina när solen sviker oss. Människorna här på jorden är en salig röra av olika ursprung och kön. Nu för tiden kan man till och med byta kön och ibland kan det vara svårt att hålla reda på vem som är vad. Det finns en jäkla massa djur på jorden också. Allt ifrån irriterande spyflugor till klumpiga elefanter och bajsande duvor. En del djur jagas för att bli troféer, andra för att ätas.

Människorna kommer inte alltid överrens de heller, och gemenskapen är inte lika stark som den kanske borde vara. Vi har delat in oss i grupper, både stora och små. Jorden är indelad i länder, och i länderna finns det religioner som definierar vårt sätt att leva och vår syn på livet. Men alla gillar inte religioner, istället har vi en hel massa andra grupper och föreningar att söka oss till. Alla indelningar och den saliga röran med människor leder inte sällan till konflikter. Det bästa vore om alla bara kunde krama varandra oavsett var man kommer ifrån eller hur man ser ut. Eller....äsch...jag hoppar gärna över skäggiga damen...och Snus-Hasse...och han med spyfläcken..hm..glöm vad jag skrev.