Jag och människors värde...och jag igen

Jag är rätt bra trots allt, jag vågar faktiskt skriva det nu. Anledningen till att jag överhuvudtaget skrivet något här är för att hålla igång språket, så tro inte något annat. Om det sedan fungerar är en annan sak. I grund och botten känns det jävligt patetiskt att ha en blogg med tanke på att mitt liv är långt ifrån intressant. Det finns till och med grus som lever ett mer intressant liv än vad jag gör. Grus som trampas upp och fastnar i en skosula som flyger runt halva jorden. Grus som ligger under scenen där Iron Maiden spelar, grus som följer med in i tjejernas omklädningsrum eller grus som ligger på golvmattan i en Lamborghini Diablo. Om det finns ett liv efter döden vill jag leva det som grus, utan tvekan.

Nåja, tillbaka till det där med att jag skulle vara bra. Det räcker med att surfa runt på valfritt community för att få den känslan. Får man inte den så finns det lite att jobba på, men sörj inte för det, alla människor är ju lika mycket värda sägs det. Men är det verkligen så? Nej, verkligheten ser givetvis annorlunda ut. Dessutom finns det en rad olika värden som människor bedöms utefter. Om vi ser till klass, ras och kön så borde alla människor vara lika mycket värda. Men det är dem inte. När vi bedömer människor till vardags kan vi också se till saker som utseende, status, pengar och makt. En del av faktorerna kan givetvis korsa varandra. Jag brukar själv fnissa lite åt människor som hyllar Eddie Meduza och har en sydstatsflagga på väggen. Jo jag vet, Eddie gjorde även seriös musik men det är svårt att förneka att han spelade mycket på sin image som nerpundad raggare.

Handlingar och beteende är en annan del som kan beläggas med ett värde. En våldtäktsman har nog i de flestas ögon ett mindre värde vilket beror på hans handling. Samma sak med en pedofil eller en mördare. Dock finns det många gråzoner här. Om en tjej som blivit våldtagen mördar sin förövare är det svårt att klandra henne. Om hon däremot mördar en oskyldig barnfamilj blir det genast lite värre. Men vem är egentligen skyldig eller oskyldig? Ska vi rätta oss efter de kriterier som samhället satt upp eller röra oss utanför den uppgjorda moralen i lagboken?. Jag vet inte, jag orkar inte tänka mer. Jag försöker bara vara lite så där kvasidjup och mystiskt tankfull.

I framtiden satsar jag i alla fall på att bli ännu bättre:

*Ny näsa (~40 000)
*Nya tänder (~10 000)

Om någon känner för att donera pengar till min förbättring så lovar jag att inte börja gråta. Annars lär det nog ta ett par år. Om det inte visar sig att min bokhylla en gång ägdes av Gustav Vasa.