Flyttlass!

Nu är det klart. Jag slutar. Och börjar lika snabbt igen. Häng med till nya bloggen vettja!

Skärgården i bilder

Jag har varit hemma i typ en vecka nu. Det blev mer jobb och mer drama än planerat. En ny blogg är på gång, med egen domän och Wordpress som grund. I september åker jag förhoppningsvis på semester men risken finns att jag jobbar lite innan.

Ett urval av bilder. Inga nunor, bara natur. Resten finns på Facebook (ja, jag är faktiskt medlem där!):

Farväl!

Jag hade tänkt skriva en text om människor som missbrukar procent i vardagen, som i "jag är laddad till 120%" och "i dagens match kom laget bara upp i 70% men imorgon ska vi upp till 100%". Jag hade också tänkt skriva en cynisk text om hur jag inte tror på äktenskap, samt en text om hur vapen i teorin känns jävligt häftigt och även en underfundig sexnovell med titeln "Flickan och jordgubbsståndet". Istället har jag jobbat mer än vad jag tänkt mig, latat mig, lagat mat, kollat på Seinfeld, umgåtts med hon den där och latat mig lite till. Nu tar jag farväl på obestämd tid. När jag kommer tillbaka från skärgården blir det förhoppningsvis semester. Sedan får vi se. Jag har blivit erbjuden mer jobb på hotellet och ställt mig i privata bostadsköer. Dessutom har jag skaffat ICA-kort. Men mitt farväl är inte så dramatiskt. Jag fortsätter förstås att skriva i höst, om än kanske i en ny skepnad.

Ät inte för mycket glass nu! Och glöm inte att läsa hos Kalle.

Fan vad häftig jag är, baby

Det är jag som glider omkring i min nya bil med ett krampaktigt tag om kuken bakom tonade rutor. Det är jag som glider runt i flip-flops, skrikiga badshorts, linne och solglasögon. Det är jag som lyssnar på en remix av "Svennebanan" i mobiltelefonen med hög volym så att alla andra kan höra. Det är jag som skryter om hur jag drack 1 liter Jägermeister i helgen och spenderade resten av kvällen med huvudet i toalettstolen. Det är jag som ligger på stranden, busvisslar åt tjejer och skriker "nice ass".

Fan van häftig jag är. Och i sommar ser du mig överallt.

Sommardöden

Sommaren blir en tillfällig spik i kistan. Under min vistelse i skärgården har jag bestämt mig för att inte släpa med någon dator med trådlöst bredband. Det är jag för lat och för snål för. Och min skrala besökarskara kommer att se allt mer eländig ut efter två månaders torka. Om jag fortsätter med att skriva i höst ordnar jag förmodligen något nytt ställe med ett coolare namn och tydligare profil. Nu är det knappt två veckor kvar, så det är bäst för mig att jag avslutar bra.

Galna österrikare

Heinrich! Heinrich! I tisdags när jag jobbade såg det ut att bli lugnt i helgen. När jag kom tillbaka på fredagen var det 120 österrikare inbokade som skulle käka mat. Sällskapet består till stor del av pensionerade tanter med förtryckta aggressioner och alldeles för mycket parfym. Hittills har dom sörplat i sig runt 15 liter soppa utöver all annan mat. Vilket hade känts helt okej. Om det varit vinter. Det är det inte. Idag helstekte jag 25kg kotlettrad till perfektion. Imorgon är det julbord med Janssons frestelse, köttbullar och prinskorv. Och i veckan finns det önskemål om smörgåsar med schnitzel på. Slutsatsen är att äldre människor från Österrike har en skruv lös.

Att göra-lista

* Kissa
* Äta
* Kissa
* Sova

Svingelskogen is no more

Idag bar jag ut en kartonghög med ungefär samma volym som hela Svingelskogen. Jag misstänker också att det var just Svingelskogen som fick stryka på foten för att tillverka alla kartonger. Det var ju länge sedan man hörde något om den. Dessutom har observationer gjorts som tyder på att Isak Isbjörn och Långhoppa Hare paddlar kanot över Vättern.

serieruta: Ett plötsligt infall

-Jan Stenmark

Regressionsfrukost

Oboy med leverpastejmacka och en Kalle Anka-tidning.

Fördelen med snabbt bredband?

Du slipper vänta för att komma in på ditt reklamfyllda Hotmailkonto när sonen laddar ner porr.

Meh

Har bott i köket hela helgen. Hur kunde Norge vinna? Fanns det inget bättre bidrag? Om inte så hade tystnad varit att föredra. Underkänn alla deltagare och låt tystnaden vinna! Önskedröm. Nej, nu måste vi dras med vinnarlåten i radio var tionde minut.

Disco på Stadshotellet i Nora!

På torget kan dunkande rytmisk musik höras. Från hotellets fönster en trappa upp skickas snabba, pulserande ljusglimtar iväg. Utanför står två vakter med väl tilltagna magar. De gör det inte för pengarna, det handlar om något annat. En tillfällig känsla av makt och en flykt från den grå vardagen.

Hon i kassan möter gästerna med en sur och trött uppsyn. Det är veckan med stort V. Hennes make sitter hemma i soffan med en platta öl, och vid det här laget har han antagligen beställt ett dussintal porrfilmer via digitalboxen.

I baren utspelas ett otrohetsdrama. En överförfriskad skolvaktmästare stöter gladeligen på en kvinna som kommit dit i sällskap med sin man. De bor i en lägenhet nära högstadieskolan. Ingen vacker syn. Kvinnan vikarierar där, på skolan alltså. Första gången hon hade träffat vaktmästaren var i källaren. Hennes man misstänkte att det var något lurt, och nu fick han det bekräftat.

Bakom mixerbordet står samma DJ-par som spelade när jag var tillräckligt ung för att gå på disco med värdighet. Det finns en viss beundran i min blick, även om jag inte ser en spelning på Nora stadshotell som något åtråvärt, åtminstone inte i ett större perspektiv. En pervers småstadskänsla är vad det är. Tryggt och oföränderligt, men samtidigt väldigt skrämmande.

Ett steg framåt mot en karriär som mjölkproducent

Idag gick jag till blodbussen. Det är en buss full med blod, och människor som sticks med nålar. Jag fick beröm för min vilopuls och mitt fina blodtryck, sköterskan frågade om jag tränade mycket. Hon skulle bara veta. Innan jag blir godkänd måste blodet kontrolleras. Så länge jag inte bär på tråkigheter som syfilis och HIV bör det inte vara några problem. Eller ligger med andra män. Men jag tror att jag ska kunna hålla mig.

+1 på min karma.

Jonas Blund

Vaknade vid 12. Var i full färd med att planera min resa på skidor genom en tunnel för att komma till ett magiskt slott. Insåg efter ett tag att det måste varit en dröm. Fötterna värkte och tummen sved, den pryddes av en vattenblåsa stor som en svensk enkrona. Jag brände mig visst igår. 61 timmar stod det på stämpelkortet för den här veckan. Skönt med en mjukstart på min månadslånga karriär som hotellkock.

Nu är jag i färd med att kontakta min hjärtevän för att se om hon fortfarande står kvar. Det börjar bli blåsigt där bak, när jag går in för att jobba sjätte helgen i rad. Det är ingen passion, inget kall, bara ren idioti.

Pardon me, men...

...det är en riktig surfitta som jobbar i kallskänken. Min snabba analys är att hennes kille är otrogen men att hon vägrar att inse det. Teorin snubblar lite på att hon faktiskt brukar utöva sina Hitlerfasoner med viss glädje i blicken. Möjligtvis för att dom ögonblicken är dagens enda ljuspunkter.

Surrealistiskt MC-äventyr

Skinnvästar, skägg, bastanta kroppshyddor, öl och hårdrock. Om man förnimmar allt detta i en och samma lokal kan man vara ganska säker på att det är en MC-klubb. Det gjorde jag igår. Jag vet inte riktigt varför jag hamnade där, jag vill helst inte lägga skulden på tveksamma element inom den yttre kretsen men jag är hemskt frestad. Klientelet utgjordes till 99% av MC-knuttar och MC-kvinnor. Resten hade säkert bara gått vilse eller som jag, hamnat i tillfällig sinnesförvirring.

Dessutom träffade jag två gamla klasskompisar som blev både glada och förvånade över min närvaro. Jag har nog aldrig uppvisat några tendenser som gjort att någon skulle kunna anta att jag är den typen som hänger på MC-klubbar. Det är jag inte heller. Musiken var visserligen många gånger bättre än den typiska uteställemusiken i Örebro. Till och med alkoholen var humant prissatt.

Tyvärr utspelades inga gänguppgörelser under kvällen, inget blod spilldes och även om många av festdeltagarna såg ut att vara fullblodsmördare fanns inga spår av vapen. Jag förstår så klart att det här är sådant som sker "under jorden", och att dom förmodligen misshandlade stackars arbetslösa en våning under.

En långdragen besvikelse

Jag har under en längre tid gått förbi en butik som jag aldrig kommit mig för att gå in i. Tills idag. Italienska delikatesser heter den. I mitt huvud hade jag fantiserat ihop en bild om hur en italiensk mormor står och vevar färsk pasta på beställning. Om hur hennes make står lite i bakgrunden och stoppar nymalet griskött kryddat med vitlök och peppar i gristarmar. Jag blev besviken. Det kändes mer som ett italienskt Lidl, även om ostarna och oljorna såg trevliga ut. Jag ville ha en italiensk landsbygd, men det enda jag fick var en dåligt plöjd åker i Pålsboda.

Skithelg

Är genomförkyld. På lördag är det givetvis fullbokat ända in i köket. Jag vill bara dö.

Kitchen nightmare

Jag provjobbade på ett hak i stan mest för skojs skull och för att kanske få lite extrajobb innan sommaren tar fart. Till en början lät allt vettigt, i praktiken var det inte riktigt lika bra. Vi snackar pytt i panna värmd i microvågsugn, utan ägg för att "det tar för lång tid att steka på beställning". Fisken var visserligen panerad för hand men tallrikarna garnerades med grovmalen svartpeppar och hackad persilja. En kyl hade under natten gått sönder men inga varor omplacerats till andra kylar för att "det var ägarens ansvar och inte kökets". "Man kan inte göra så mycket mer än att ringa". Det fanns också en hangaround vid spelmaskinerna. Jag vet inte, av någon pervers anledning så gillar jag det. En ljuspunkt är att det verkar vara dags att förändra, jag hoppas kunna smyga in några idéer till menyn. Om inte annat så är det upplagt för dråpliga historier.

Manlig sexualitet

Jag tycker att den är lustig, den manliga sexualiteten. Den utmynnar ibland i diverse tävlingar om vem som är tuffast och starkast. Det handlar inte enbart om slagsmål utan även om vem som har coolast bil, vem som köper den dyraste champagneflaskan, vem som har mest synliga muskler och vem som får mest tjejer. Och allt har sin början och sitt slut i något som mest liknar en svamp med två kulor inbäddade i en skrynklig påse. Det är humor.

Clark Kent

Idag hämtade jag ut mina nya glasögon. Det var längesen som jag hade ett par, dom senaste krossades under en bakfull fot och sedan dess har linserna fått göra jobbet. Men det är skönt att vila ögonen ibland, dessutom har det rullat in lite pengar så det kändes som att tiden var inne.

När jag skulle hämta ut glasögonen skämtade den kvinnliga optikern om att "det var jag och Clark Kent". Glasögonbågarna råkar nämligen ha vissa likheter med dom som är karaktäristiska just för Clark Kent. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang, men jag gillar Clark. Han är cool.

Vår!

I luften finns ett mod, en friskhet, ett hopp
Tiden är både tung och lätt, inte förändrad, endast förskjuten
Det finns ett träd dit fåglar kommer
De ser på mig, och undrar varför mitt hus är större än deras

I den lilla ICA-butiken sitter kassörskan glatt och hälsar
Killen med mjölken klär av henne med blicken
Han fantiserar om en filmkväll, med popcorn och kondom
Hon ville bara vara trevlig

I staden tas nya tag
Med blomsterarrangemang från Samhall
Blöta kläder och vilda barn, vittnar om en porlande fontän
Men när glassen droppar, ja då får det banne mig vara nog

Slå upp alla dörrar på vid gavel
Utmana ödet
Och välkomna våren

Ny arbetsplats!

Det blir visst en sommar i Stockholms skärgård. Jag hoppas att den blir bra för idag jag tackade nej till Lammet & Grisen, jag var trots allt redan bokad. Och ingenting var säkert angående jobb. Det är ungefär som att spotta på Pelé om man gillar fotboll. Eller att kasta en äppelpaj med vaniljtopping i ansiktet på Fredrik Reinfeldt om man är moderat. Nåja. Min kvinnliga hjärtevän är inte helt positiv till mina sommarplaner men det ordnar sig nog. Det finns ju vykort.

Dag 103 år 2009

Det är ganska många dagar. Vintermånaderna har flugit förbi och snart går vi in i sommarperioden. Jag har fortfarande svårt att förstå hur mycket jag faktiskt har tagit mig igenom. På knappt 50 veckor har jag gått från att vara total köksnovis till att arbeta som kock på ett helt okej ställe. Att tillaga oxfilé, ankbröst och lammracks kändes väldigt långt borta just då, innan allt satte igång. Meningen var att kockutbildningen skulle leda till ett jobb vid sidan av, och att krutet var ämnat för högre studier och skrivandet. Nu lagar jag istället mat mer än vad jag skriver och läser. Vart det slutar vet jag såklart inte. Och det vill jag inte veta heller, då försvinner ju meningen med resan dit. Men jag tar gärna lite färdkost.

Creature Comforts

Sthlm!

Idag svänger jag förbi huvudstaden som bara ligger ett stenkast från min hemort. Det bör förvisso vara ett ganska långt stenkast med tanke på att tågresan tar ungefär sex kvartar. Dessutom har jag fått reda på att min båtresa ut i skärgården hamnar på två timmar t & r. Från början såg jag det mer som en rolig grej, men nu har det liksom blivit lite mer seriöst. Jag har även ett restaurangbesök att se fram emot, som en del av mitt icke existerande födelsedagsfirande. Le Rouge är mitt förslag, vi får se om det går igenom.

En intervju är redan avklarad med ett lokalt ställe i ny regi. Troligtvis blir det inga heltidserbjudanden med tanke på min ringa erfarenhet, och det däringa körkortet har kommit att bli ett allt mer reellt problem. Så går det när tummen sitter fast.

Snurrigt

Det blev liiite för mycket igår. Men jag var ganska cool. Med kritstrecksrandig kostym, fluga och röd näsduk. Det var en kroggala med mindervärdeskomplex. Fast maten var god.

Ännu ett år har blåst förbi

Födelsedag. Tårta. Tomhet. Det känns inte i kroppen. Jag är inte uppspelt, inte heller ledsen eller deprimerad. Det är en vanlig dag. Visserligen är det en bra ursäkt för att baka roliga tårtor. Jag håller på med ett recept av Jan Hedh, med två olika chokladmousser, en chokladbotten och ett täcke med chokladgelé. Faktum är att jag känner mer för tårtan än vad jag gör för min födelsedag. Jag förstår inte grejen, och jag tror att det beror lite på min introverta läggning. Vi lär oss från början att födelsedagar handlar om kalas, ballonger, presenter och glada miner. Vi lär oss att det är något som ska firas, oavsett om man vill eller ej. Och vill man inte så är man tråkig. Jag tror att jag ofta upplevs som tråkig. Tystlåten och tillbakadragen. Det är inte alltid avsiktligt. Det är en vanesak och sedan har vi stamningen. Jag tycker om att laga och äta god mat. Jag tycker om att dricka god öl, gott vin och lyssna på bra musik. Jag tycker om att skämta, berätta och spela spel, jag är bara inte särskilt bra på det. Men det är inte därför jag inte känner något för min födelsedag. Jag förstår helt enkelt inte grejen.

Tandfén har problem med finanserna

Den ekonomiska krisen som råder just nu har även kommit att påverka tandféns arbete. Istället för pengar så har tandfén börjat lämna ut checkar utan täckning, till alla barns förtret. Dessutom finns rapporter om att ett stort antal tänder på svarta marknaden tros komma från tandféns lager. Förtroendet för tandfén har därför minskat och många mödrar väljer att inte berätta om tandfén för sina barn. Om krisen fortsätter är det stor risk att också påskharen drabbas.

Om 48 timmar är det kolugnt

Det blev en jobbigare vecka än jag tänkt mig. Istället för att vara ledig i onsdags så jobbade jag heldag vilket jag även gör imorgon. På söndag kommer jag nog inte att anstränga mig i onödan. Men nu får ni slå mig om jag skriver mer om jobb. Det finns ju trots allt mer här i livet. Kokböcker till exempel. Och en viss persons födelsedag som annalkas.

serieruta: En blivande Konstfackselev?

- Jan Stenmark

Desorienterad

Tiden är för mig inget annat än ett sätt att hålla reda på var jag befinner mig i livet, och hur långt det är kvar ungefär innan allt skiter sig. Begreppet är kantat av filosofiska frågor och paradoxer, men i all sin enkelhet så finns tiden där i vårt medvetande. Tid är inget man tar, den fortsätter ändå. Däremot väljer vi att disponera tiden, lite som vi vill och lite som vi känner oss tvungna till. Tiden hjälper oss att orientera mellan då, nu och sedan. Ibland tappar man bort sig, och ibland tycker man att fan, går inte klockan i mitt rum mycket snabbare än alla andras? Så är det givetvis inte. Min lista över saker som jag borde göra råkar vara ganska lång just nu. Känslan av att vissa dagar går upp i rök är inte rationell. Antingen har vi haft fullt upp. Eller så försöker vi hitta en ursäkt till att vi inte har åstadkommit något. Imorgon hoppas jag att det beror på det förstnämnda. Gårdagen har redan passerat, och är således numera en del av det som har varit och som aldrig kommer tillbaka. Inte här, och inte nu, utan endast i våra medvetanden. I det som gör oss unika och sårbara.

Men talk of killing time, while time quietly kills them. -Dion Boucicault

Årets kock nr 1!

Min kära mor hittade ett gammalt dokument från mina yngre dagar. Var framtiden utstakad redan då?:

Utmattad

Sedan i torsdags har jag upprepat proceduren jobba-sova-äta-jobba. I fredags blev det heldag med 14 timmar, 92 lunchgäster och en hyfsad kväll. Jag var faktiskt lite nervös men portionsberäkningen höll. Nervös var jag även idag när Örebrodistriktet för Svenska kockars förening skulle bjudas på mat. Fast det gick bra. Nu är jag suppleant i styrelsen. Det kommer att se fint ut i CV:t.

Nytändning i köket

Vi ska byta meny. Från och med ikväll kan man vältra sig i bland annat jordärtskockssoppa, ankbröst och hasselnötskaka. Imorgon är jag ledig, sedan är det jobb en vecka framåt ungefär. Tiden är knapp. Jag vill ha mer. Och jag vill ge mer, av mig själv och av ord och av text. Men om det inte blir en fortsättning inom kockyrket så vet jag inte vad som händer. Jag vill inte studera, inte nu, inte förrän senare.

Hej solsken!

Det lyser från himlen. Snön smälter. Solen värmer. På jobbfronten intet nytt. Skit. Katten ser ut att vara sjuk och sprutan känns som en tidsfråga. Det är nog bäst så. Jag kan ändå inte låta bli att vara optimistisk. Det har ju varit värre. Solen skiner, om än kanske bara för idag. Jag har köpt en bok om öl och en om vin och beställt tre om mat. Det finns en framtid, och en bra sådan, det tror jag. Hårt arbete och positiv aggressivitet är det som gäller. Ibland är det sistnämnda svårt. Men jag måste, för min egen skull och för framtidens skull. Oavsett om solen skiner eller inte.

I mörkret

Det regnar. Ljuset från gatlamporna blänker i den våta asfalten. En man på cykel tar sig sakta uppför backen. Klockan är över midnatt. Plötsligt ringer telefonen. Mannen stannar cykeln mitt i backen och svarar. "Ja det är Jonas". "Hallå?. "Är det någon där?". Ett svagt viskande hörs, men han kan inte urskilja några ord. Det rasslar till i skogen intill cykelbanan. Precis när han vänder sig om slocknar gatlampan. Han tar upp mobiltelefonen för att få lite ljus. Den är död. Bland träden syns en oregelbunden reflektion som rör sig i sidled. Hjärtat slår för fullt. Rädsla. Mannen tar tag i cykelstyret och skyndar fram till nästa gatlampa. I dess sken ser han hur marken långsamt färgas röd. Rasslet i skogen blir allt mer påtagligt. Bakom honom uppenbarar sig en figur, och innan han hinner reagera är han omsluten av mörker.

Han har börjat drömma igen. Drömmar som gör att man kallsvettas, och hoppas att det snart är morgon. Det sätter sig på hjärnan. Mörkret.

Han flyr från inget till ingenstans, på jakt efter trygghet.

Dagens inköp

Fisksås
Japansk soja
Röd currypasta
Senapspulver
Worcestersås
Tabasco
Machesallad
Limefrukt
Chili
Bladpersilja
Hel makrill
Salladslök
Sötmandel
Rödvinsvinäger

Så vad säger den här inköpslistan om mig?

Kanske att jag försöker imponera på kassörskan. Kanske att jag tycker att mat är ett intresse som är värt att investera i, trots lågkonjunktur och varsel. Eller att jag kommer att stå med en väldigt konstig maträtt om jag bestämmer mig för att blanda allt i samma gryta.

Försiktig optimism

Livet är inte bara mörkt och dystert. Imorgon ska jag prata med en dam från Fjällbacka om säsongsjobb på hennes restaurang. Jag har också gått vidare i uttagningarna till ett hett ställe på Öland. Dessutom visade SR Örebro intresse för mitt skrivande förra veckan ( ger mig tusan på att dom läser det här). Även om inget leder till något så känns det ändå bra med lite bekräftelse. Jag är ju trots allt lika affirmationsnödig som resten av etablissemanget.

Kalasbestyr!

Tankar utan riktning

Jag skäms. Fortfarande så har jag inte sökt dom jobb som jag borde ha sökt. Tankarna vandrar utan ro. I själva verket är det väldigt enkelt, det är verkligen det, men ibland kan något enkelt kännas väldigt svårt. Jag anser själv att jag har potential. Rädslan för att min åsikt ska motbevisas är säkert undermedveten. Samtidigt är jag väldigt ödmjuk, och öppen för kritik. Jag har redan misslyckats med saker i mitt arbete, det kommer jag att fortsätta med, om än inte med flit. Men, om jag inte tycker att jag utvecklas som jag borde har jag lätt för att tröttna. Kan jag inte bättre än så här så kanske det är lika bra att byta spår? Det är en vanlig tanke, som jag oftast slår bort. När den fastnar finns det alltid ett skäl. Att ifrågasätta sig själv i måttliga mängder tror jag är nyttigt, och det är sällan som någon utomstående faktiskt gör det.

Kassler

Kassler. Smaka på ordet, k-a-s-s-l-e-r. Kotlettrad från en gris som är sprutsaltad, rökt och namngiven av en tysk slaktare. Just det, tysk. Ni vet att Tyskland förlorade kriget va? Nåja, det är inte oätbart, men att sitta och tugga i sig hela skivor med kassler är något jag helst undviker. Ännu värre är det om den är gratinerad med ananas. Jag förstår inte grejen, särskilt inte om man använder färsk ananans. Då är det bara slöseri med en annars så fin frukt. Det är förstås ett omåttligt populärt veckotidningsrecept; "Ananasgratinerad kassler med kokt potatis och champinjonsås". Samla familjen vid bordet. Tugga. Och inse att livet inte blir bättre än så här.

PS. Som tillbehör kan det vara helt okej med kassler, fint tärnad och knaperstekt till fisk eller som smaksättare i färsbiffar. Men servera den för i hela friden inte i skivor. Inte till mig i alla fall.

PS 2. Att jobba i lördags gick ganska bra. Det var inte perfekt och jag är absolut inte nöjd med min insats. Jag tappade tråden i andra sittningen. Alla gäster fick dock sin mat. Tyvärr serverades ingen kassler.

Alla hjärtans eldprov

Snart är det den 14:e igen. Ni vet den där dagen som många killar gruvar sig inför. Vissa gruvar sig bara lite grann men ger upp och köper ett gäng och blommor och en chokladask på Statoil. En del får panik varpå tanken om att resa bort, göra sig okantaktbar hela dagen och skylla på kidnappning för att undslippa hela spektaklet framstår som ett sansat alternativ. Andra bokar bord på restaurang. Där jag jobbar. "Draken" har klargjort att dagen inte är något att fira så jag tror att jag sitter säker. Dessutom åt vi en brakmiddag förra helgen. Den 14:e ser alltså ut att bli ett eldprov. Fullbokat med många par som knappast är där för att hålla hårt i plånboken. Naturligtvis vill jag att allt ska bli så bra som möjligt. Om jag överlever kvällen jag kan ägna mig åt att erövra resten av världen.

Love grants in a moment what toil can hardly achieve in an age.

Värdelös

I lördags var allting på topp. Allt jag rörde vid på jobbet blev till guld och timingen var perfekt. Idag jag känner jag mig värdelös. Visserligen har jag jobbat några timmar. Fixat lite mat här hemma. Sedan har jag kastar bort sisådär 6-7 timmar på absolut ingenting. Mitt personliga brev ligger fortfarande på ritbordet. Boken med körkortsteori är igenslagen och istället för att gå ut och springa åt jag muffins med nyponsoppa.

Värdelös.

Det är ett hårt och föränderligt adjektiv. En människas sinnesstämning är även den föränderlig. Den styrs av hur vi låter oss påverkas av inre tankar och yttre faktorer. Ibland är det skönt att slappa, men inte när man egentligen inte vill. När man befinner sig i det där vakuumet av dålig självdisciplin och handlingsförlamning. Så dömer jag också mig själv, det är något jag väljer att göra.

Självkritik.

I mina ögon är jag aldrig tillräckligt bra, men heller aldrig tillräckligt dålig för att ge upp. När jag slappnar av med gott samvete är för att jag har lärt mig att koppla bort, lärt mig att inte alltid bry mig. Livskvalité handlar för mig inte om prestation. Det är bara en biprodukt som är lätt att snubbla på.

Överraska dina vänner!

Bjud på Ekströms färdiga smulpaj och låt alla häpnas över hur fantastiskt inkompetent du är. Jag citerar; "Vår nya smulpaj är busenkel att laga till". Och det var den inte förut? Släng in en mustig portion Varma Koppen som varmrätt så är cirkeln sluten.

Uppfräschad skrud med utvilad regi

Ja, det är jag som badar i diskhon där uppe. Det är diskbänksrealism i ett nötskal. Att bada medan man diskar. Genialt. Det är absolut inte så att jag har fått några men av att bada i diskhon, oh nej. Jag kanske känner mig obekväm i större bad och tar med mig några tallrikar för att slappna av. Annars är det lugnt.

Veckan som gått innehöll bland annat en hel del jobb och en sexrättersmiddag tillsammans med hon den där. Dessutom har jag börjat röra på mig igen. Jogga, löpa, springa och allt vad det heter. Min kondition är inte vad den har varit. Om den nu någonsin har varit något.

Andra tider

Just nu har jag mycket att tänka på för ovanlighetens skull. Helgen blev slö och CV:t som borde ha varit färdigt idag är fortfarande "under bearbetning". Arbetsveckan går från måndag till lördag och helst ska jag hinna komma igång med jobbsökandet inför sommaren. Ett körkort vore bra också. Bloggen får vila lite. Tjipp!

Däck 2

Om däck 12 är kungen så är däck 2 den evige slaven, ständigt bespottad och hånad. Belägen under bildäck, långt under nivån för värdighet. Därmed fanns det ingen återvändo. Min kväll var redan utstakad och skriven i sten. Bor man på däck 2 har man inget val. Att ägna sig åt envägskommunikation med hyttoaletten ingår i livsstilen där. I mitt fall var det en flaska Minttu och ett antal burkar Gin Long Drink som sänkte mig. Förfesten tog fart och hytten visade sig ha tre gånger så stor kapacitet som utlovat. Jag var på klubb, kollade läget och hamnade av någon anledning i hytten igen. Även min bror var på båten, ett rent sammanträffande faktiskt.

Nåväl, jag däckade (ordvits). Vaknade till liv ett par timmar senare och fortsatte min kväll, på jakt efter bekanta ansikten och Cola. Givetvis var det TV-inspelning ombord. Tror inte att jag fastnade på några bilder. Minnet är suddigt. Men något som jag kommer ihåg är buffén. Av fel anledning. Den sög. Rostbiffen var lika lätt att tugga som en skosula (jag har provat), kronärtskockorna smakade papier maché (också provat) och laxen var mest bara torr.

Utöver det så hände det inte något spännande, vilket säkert berodde på att jag "hängde" i hytten 11-02. Såg lite kändisar från TV-serien. Tog en nattlig tur på däck. Shoppade Bombay Sapphire, Pernod och olivolja i Tax-Free. Det var inte värt det. Mycket väntan och mycket bussåkande. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv är förstås liknande resor intressanta. Känslan av att man behandlas som boskap är ständigt närvarande. Synen av trasiga människor, människor som inte bryr sig och människor som trivs. Lycka är ett svårdefinierat begrepp. För vissa är en kväll i Fun Cluben på Cinderella höjden av allt. Och det är det som är så härligt.

Musik som du inte trodde att jag lyssnade på

Feindflug (electro-industrial)
Feindflug spelar aggressiv instrumental musik med influenser från andra världskriget. Inte så romantiskt men desto mer adrenalineggande.
Feindflug - Roter Schnee

Meshuggah (progressive metal)
Ett svenskt band från Umeå, även dessa pojkar är väldigt aggressiva och hatiska av sig. Får Metallica att framstå som en gosskör.
Meshuggah - Future Breed Machine

Skinny Puppy (electronica-industrial)
Bandet härstammar från Kanada. Skinny Puppy är inte fullt så aggressiva men levererar ändå mycket energi och dynamik. Passar till kreativa stunder och slösurfande.
Skinny Puppy - I'mmortal

Jag slösar bort en valuta som inte går att köpa

Trots att jag jobbar en del så finns det givetvis luckor. Ibland lyckas jag fylla dagarna med meningsfulla aktiviteter, men vissa dagar stannar jag i min bubbla. Där allt känns som ett enda stort vakuum. Egentligen borde jag fila på mitt CV och personliga brev. Jag borde också plugga körkortsteori, ta joggingturer i friska luften, skriva texter och leta jobb. Istället stirrar jag på en fyrkantig jävla skärm. Eller läser böcker om matlagning utan att riktigt läsa, ni vet när orden formas men inte fastnar. Jag vill verkligen inte leva så här, ändå tar jag inte tag i det helhjärtat. Bara lite på halvfart, för att hålla mig flytande. Under skinnet kryper en konstant frustration. Det är inte så att jag har det dåligt hemma, oh nej. Men behovet av förnyelse och självständighet är ständigt närvarande.

I år måste det hända, det finns inget alternativ.

Vinden har nästan vänt

Efter en något seg start på det nya året så är det dags att kavla upp ärmarna. Just nu är jag uppbokad i typ fem hela arbetsveckor fördelat mellan februari och mars. Dessutom är det på ett ställe där jag känner att jag faktiskt utvecklas. Och även om jag inte är helt entusiastisk över att ikläda mig rollen som mattant, så är jag numera bekväm med det. Om än bara enstaka timmar.

Oh, förresten, igår blev jag inringd akut och var således tvungen att dissa fruntimret ännu en gång på grund av jobb. Mitt försök till att kompensera med bullar och praliner har istället lett till misstankar om att pralinernas närvaro är mer uppskattad än min. Därför har jag nu bestämt mig för att gjuta praliner med mitt sockersöta anlete på, så att fruntimret inte kommer undan.

Arbetsförmedlare doesn't know shit

Idag fick jag visa min handläggare hur man verifierar meriter för arbetssökandes webbkonton. I deras eget system. Men först ringde hon kundtjänst och hamnade på plats 60 i kön. Haha, in your face! Dessutom rekommenderade hon mig att söka säsongsjobb för att sedan kunna dra av på skatten för dubbla boenden. Det var i och för sig ganska coolt. Däremot gillade hon inte min idé att söka jobb i Stockholm. "Vet du hur svårt det är att hitta en lägenhet där?". Vad hände med pressen på att prioritera heltidsjobb?

Jag stammar fortfarande

Och jag hatar det fortfarande. Jag hatar också människor som behandlar mig som ett gulligt litet barn. Jag har har börjat få den där känslan av att vilja slå dem i ansiktet allt oftare nu. Det beror säkert på att jag tränar ibland, testosteron och sådant. Dessutom växer det hår i ansiktet, vem fan kom på den idén?

Ett hem

Ett hem är ingen borg men kan ändå vara en sorg
för den som saknar ett hem att kalla för borg

Choklad!

I helgen ska jag gå på en chokladkurs under ledning av Jan Hedh (känd konditor och bagarmästare). I Kumla av alla ställen. It better be worth it.

Elektrisk badanka (ny version)

Den som ändå kunde flyta
Likt en badanka på vattnets yta
Med strömmen som gör slut
På barnets höga tjut

Flyt, badanka, flyt
Visa vem som bestämmer
Och låt strömmen sprida sig

Vattnet fräser och kokar
Badanka

Cruise!

Nej nej, inte Tom. Cruise som i kryssning. Just det, jag har blivit bortlurad på en kryssning den 24:e. Till Åland av alla ställen, med kjoltyget och typ tio andra typer som jag aldrig träffat, tack vare kjoltygets kompis. Jag har vissa fördomar om dylika kryssningar. Jag ser det som en lightversion av att åka till Sunny Beach, supa sig redlös i två veckor och lyssna på "Akon" eller "Flo Rida" varje dag. Det är inte meningen att vara negativ, det ska bli roligt att träffa nya själar. Givetvis kommer jag att skriva en grundlig rapport efter avslutad resa. Ocensurerad.

Desperat

Dagen har kommit. Jag säljer mig till högst bjudande. Nää, förresten, jag säljer mig till vem som helst, oavsett bud. Nu sneglar jag till och med på jobb i Stockholm. Jag råkade också skicka iväg en intresseanmälan till en svensk firma som rekryterar kockar i England. Det var inte helt seriöst men jag vill prova mina vingar. Hur skulle det gå liksom? England? Då måste ju kjoltyget skaffa en webbkamera så att hon kan säga godnatt, eller skriva brev till Aftonbladets relationsakut. Fast det har hon säkert redan gjort. "Hej Linn Heed. Jag träffade en kille i somras. Just då var allt bra men nu verkar som att jobbet går före mig. När han väl är hemma så står han bara vid spisen, och när vi ska se på film vill han bara kolla på "Hell's Kitchen". Dessutom pillar han på mig. Är detta normalt? Ska jag behålla honom?".

Partisk meteorolog

Sicko

Normalt sett brukar jag vara sjuk ungefär en vecka per år. Nu har jag varit sjuk ca tre veckor under en dryg tremånadersperiod. Sjukt. Det värsta är känslan av att vara konstant törstig oavsett hur mycket man dricker. Och att knappt kunna svälja. Fast jag "sväljer" ju inte annars heller. Hihi.

Spotify, en mysig musiktjänst

Spotify är knappast någon nyhet men det känns ändå tillräckligt nytt för att fortfarande tipsas om. Det handlar om musik som spelas upp direkt i datorn. Sök efter en artist, ett album eller en låt. Välj att lyssna på radio med slumpvis uppspelning från olika genrer och tidsperioder. Dela med dig av spellistan till kompisar eller skapa en tillsammans. Utbudet är inte perfekt, absolut inte. Men det är inte bara mainstream. Ljudkvalitén duger gott för datorhögtalare och hemmafester med Sofiero och Xider. Det är lagligt. Det är också gratis, om man står ut med lite reklam då och då. Mobila applikationer är under utveckling. Spotify kan även synkas med last.fm. Hur framtiden ser ut beror mycket på utökning av musikarkivet och genomslagskraft bland den stora målgruppen, snorungar.

Om du inte får tag på en inbjudan går det att registrera sig ändå. Spotify är fortfarande i betastadiet och just nu kan man inte registrera ett konto från Sverige utan att ha en inbjudan. Däremot kan du gå via en brittisk proxy.

Kila in på följande länk:
www.daveproxy.co.uk

Kopiera in denna länk i rutan längst ner: https://www.spotify.com/en/get-started/

Ange UK som land och fyll i en giltig postadress, exempelvis "SW1A 2AB". Om programmet bitchar om att du bor i fel land om 14 dagar går det att ändra via kontoinställningarna.

Muslimsk dejtingsida

Trots att företeelsen med tvångsäktenskap får anses vara förkastlig så är det ändå svårt att inte dra lite på smilbanden.

http://www.singlemuslim.com

Jag vet att du läser!

Ojämnt årtal

Nu är årtalet ojämnt igen. Jag tycker att ojämna tal låter mycket coolare än jämna, men jag lägger ingen större värdering i det. Om allt blir som jag har tänkt mig så har 2009 stor potential att bli det bästa året hittills. Tyvärr har jag ingen plan, bara målsättningar som ligger där framme i horisonten och väntar på att nås. Det är det gamla vanliga och trötta, som typ jobb, körkort och lägenhet. Kanske någon resa också. Och lite personlig utveckling, det är nog dags att bli mer utåt än inåt för att kunna ro allt i hamn.

Årtalet är inte det enda som är ojämnt. Världsekonomin liknar ett sargat månlandskap. Israel gasar på mot Gaza, Somalia är i det närmaste laglöst, Zimbabwe plågas av koleraepidemi och Irak känns fortfarande inte helt okej. Å andra sidan har världen sett mörk ut även föregående år, det var mest en utfyllnad. Det viktigaste är ju att vi här bak i bilen har det bra.