Hej solsken!

Det lyser från himlen. Snön smälter. Solen värmer. På jobbfronten intet nytt. Skit. Katten ser ut att vara sjuk och sprutan känns som en tidsfråga. Det är nog bäst så. Jag kan ändå inte låta bli att vara optimistisk. Det har ju varit värre. Solen skiner, om än kanske bara för idag. Jag har köpt en bok om öl och en om vin och beställt tre om mat. Det finns en framtid, och en bra sådan, det tror jag. Hårt arbete och positiv aggressivitet är det som gäller. Ibland är det sistnämnda svårt. Men jag måste, för min egen skull och för framtidens skull. Oavsett om solen skiner eller inte.

I mörkret

Det regnar. Ljuset från gatlamporna blänker i den våta asfalten. En man på cykel tar sig sakta uppför backen. Klockan är över midnatt. Plötsligt ringer telefonen. Mannen stannar cykeln mitt i backen och svarar. "Ja det är Jonas". "Hallå?. "Är det någon där?". Ett svagt viskande hörs, men han kan inte urskilja några ord. Det rasslar till i skogen intill cykelbanan. Precis när han vänder sig om slocknar gatlampan. Han tar upp mobiltelefonen för att få lite ljus. Den är död. Bland träden syns en oregelbunden reflektion som rör sig i sidled. Hjärtat slår för fullt. Rädsla. Mannen tar tag i cykelstyret och skyndar fram till nästa gatlampa. I dess sken ser han hur marken långsamt färgas röd. Rasslet i skogen blir allt mer påtagligt. Bakom honom uppenbarar sig en figur, och innan han hinner reagera är han omsluten av mörker.

Han har börjat drömma igen. Drömmar som gör att man kallsvettas, och hoppas att det snart är morgon. Det sätter sig på hjärnan. Mörkret.

Han flyr från inget till ingenstans, på jakt efter trygghet.

Dagens inköp

Fisksås
Japansk soja
Röd currypasta
Senapspulver
Worcestersås
Tabasco
Machesallad
Limefrukt
Chili
Bladpersilja
Hel makrill
Salladslök
Sötmandel
Rödvinsvinäger

Så vad säger den här inköpslistan om mig?

Kanske att jag försöker imponera på kassörskan. Kanske att jag tycker att mat är ett intresse som är värt att investera i, trots lågkonjunktur och varsel. Eller att jag kommer att stå med en väldigt konstig maträtt om jag bestämmer mig för att blanda allt i samma gryta.

Försiktig optimism

Livet är inte bara mörkt och dystert. Imorgon ska jag prata med en dam från Fjällbacka om säsongsjobb på hennes restaurang. Jag har också gått vidare i uttagningarna till ett hett ställe på Öland. Dessutom visade SR Örebro intresse för mitt skrivande förra veckan ( ger mig tusan på att dom läser det här). Även om inget leder till något så känns det ändå bra med lite bekräftelse. Jag är ju trots allt lika affirmationsnödig som resten av etablissemanget.

Kalasbestyr!

Tankar utan riktning

Jag skäms. Fortfarande så har jag inte sökt dom jobb som jag borde ha sökt. Tankarna vandrar utan ro. I själva verket är det väldigt enkelt, det är verkligen det, men ibland kan något enkelt kännas väldigt svårt. Jag anser själv att jag har potential. Rädslan för att min åsikt ska motbevisas är säkert undermedveten. Samtidigt är jag väldigt ödmjuk, och öppen för kritik. Jag har redan misslyckats med saker i mitt arbete, det kommer jag att fortsätta med, om än inte med flit. Men, om jag inte tycker att jag utvecklas som jag borde har jag lätt för att tröttna. Kan jag inte bättre än så här så kanske det är lika bra att byta spår? Det är en vanlig tanke, som jag oftast slår bort. När den fastnar finns det alltid ett skäl. Att ifrågasätta sig själv i måttliga mängder tror jag är nyttigt, och det är sällan som någon utomstående faktiskt gör det.

Kassler

Kassler. Smaka på ordet, k-a-s-s-l-e-r. Kotlettrad från en gris som är sprutsaltad, rökt och namngiven av en tysk slaktare. Just det, tysk. Ni vet att Tyskland förlorade kriget va? Nåja, det är inte oätbart, men att sitta och tugga i sig hela skivor med kassler är något jag helst undviker. Ännu värre är det om den är gratinerad med ananas. Jag förstår inte grejen, särskilt inte om man använder färsk ananans. Då är det bara slöseri med en annars så fin frukt. Det är förstås ett omåttligt populärt veckotidningsrecept; "Ananasgratinerad kassler med kokt potatis och champinjonsås". Samla familjen vid bordet. Tugga. Och inse att livet inte blir bättre än så här.

PS. Som tillbehör kan det vara helt okej med kassler, fint tärnad och knaperstekt till fisk eller som smaksättare i färsbiffar. Men servera den för i hela friden inte i skivor. Inte till mig i alla fall.

PS 2. Att jobba i lördags gick ganska bra. Det var inte perfekt och jag är absolut inte nöjd med min insats. Jag tappade tråden i andra sittningen. Alla gäster fick dock sin mat. Tyvärr serverades ingen kassler.

Alla hjärtans eldprov

Snart är det den 14:e igen. Ni vet den där dagen som många killar gruvar sig inför. Vissa gruvar sig bara lite grann men ger upp och köper ett gäng och blommor och en chokladask på Statoil. En del får panik varpå tanken om att resa bort, göra sig okantaktbar hela dagen och skylla på kidnappning för att undslippa hela spektaklet framstår som ett sansat alternativ. Andra bokar bord på restaurang. Där jag jobbar. "Draken" har klargjort att dagen inte är något att fira så jag tror att jag sitter säker. Dessutom åt vi en brakmiddag förra helgen. Den 14:e ser alltså ut att bli ett eldprov. Fullbokat med många par som knappast är där för att hålla hårt i plånboken. Naturligtvis vill jag att allt ska bli så bra som möjligt. Om jag överlever kvällen jag kan ägna mig åt att erövra resten av världen.

Love grants in a moment what toil can hardly achieve in an age.

Värdelös

I lördags var allting på topp. Allt jag rörde vid på jobbet blev till guld och timingen var perfekt. Idag jag känner jag mig värdelös. Visserligen har jag jobbat några timmar. Fixat lite mat här hemma. Sedan har jag kastar bort sisådär 6-7 timmar på absolut ingenting. Mitt personliga brev ligger fortfarande på ritbordet. Boken med körkortsteori är igenslagen och istället för att gå ut och springa åt jag muffins med nyponsoppa.

Värdelös.

Det är ett hårt och föränderligt adjektiv. En människas sinnesstämning är även den föränderlig. Den styrs av hur vi låter oss påverkas av inre tankar och yttre faktorer. Ibland är det skönt att slappa, men inte när man egentligen inte vill. När man befinner sig i det där vakuumet av dålig självdisciplin och handlingsförlamning. Så dömer jag också mig själv, det är något jag väljer att göra.

Självkritik.

I mina ögon är jag aldrig tillräckligt bra, men heller aldrig tillräckligt dålig för att ge upp. När jag slappnar av med gott samvete är för att jag har lärt mig att koppla bort, lärt mig att inte alltid bry mig. Livskvalité handlar för mig inte om prestation. Det är bara en biprodukt som är lätt att snubbla på.

Överraska dina vänner!

Bjud på Ekströms färdiga smulpaj och låt alla häpnas över hur fantastiskt inkompetent du är. Jag citerar; "Vår nya smulpaj är busenkel att laga till". Och det var den inte förut? Släng in en mustig portion Varma Koppen som varmrätt så är cirkeln sluten.

Uppfräschad skrud med utvilad regi

Ja, det är jag som badar i diskhon där uppe. Det är diskbänksrealism i ett nötskal. Att bada medan man diskar. Genialt. Det är absolut inte så att jag har fått några men av att bada i diskhon, oh nej. Jag kanske känner mig obekväm i större bad och tar med mig några tallrikar för att slappna av. Annars är det lugnt.

Veckan som gått innehöll bland annat en hel del jobb och en sexrättersmiddag tillsammans med hon den där. Dessutom har jag börjat röra på mig igen. Jogga, löpa, springa och allt vad det heter. Min kondition är inte vad den har varit. Om den nu någonsin har varit något.

Andra tider

Just nu har jag mycket att tänka på för ovanlighetens skull. Helgen blev slö och CV:t som borde ha varit färdigt idag är fortfarande "under bearbetning". Arbetsveckan går från måndag till lördag och helst ska jag hinna komma igång med jobbsökandet inför sommaren. Ett körkort vore bra också. Bloggen får vila lite. Tjipp!