Kassler

Kassler. Smaka på ordet, k-a-s-s-l-e-r. Kotlettrad från en gris som är sprutsaltad, rökt och namngiven av en tysk slaktare. Just det, tysk. Ni vet att Tyskland förlorade kriget va? Nåja, det är inte oätbart, men att sitta och tugga i sig hela skivor med kassler är något jag helst undviker. Ännu värre är det om den är gratinerad med ananas. Jag förstår inte grejen, särskilt inte om man använder färsk ananans. Då är det bara slöseri med en annars så fin frukt. Det är förstås ett omåttligt populärt veckotidningsrecept; "Ananasgratinerad kassler med kokt potatis och champinjonsås". Samla familjen vid bordet. Tugga. Och inse att livet inte blir bättre än så här.

PS. Som tillbehör kan det vara helt okej med kassler, fint tärnad och knaperstekt till fisk eller som smaksättare i färsbiffar. Men servera den för i hela friden inte i skivor. Inte till mig i alla fall.

PS 2. Att jobba i lördags gick ganska bra. Det var inte perfekt och jag är absolut inte nöjd med min insats. Jag tappade tråden i andra sittningen. Alla gäster fick dock sin mat. Tyvärr serverades ingen kassler.