Det här är Peter Jöback

Morgonen gryr och solen tittar in genom fönstret. Peter sträcker på armarna och lämnar ifrån sig ett djupt avgrundsvrål. Han kliar sig lite på magen som täcks av en nätbrynja och styr sin högerarm mot nattduksbordet. Med van hand öppnar han locket på dosan med Grovsnus i och bakar en rejäl prilla som han sedan för in under läppen.

-Aah, fyfan vad gött den satt. Du Lisa, det är dags att vakna nu för helvete!
-Ah men fan Peter, låt mig sova. Gå ut och hugg ved så vi får igång spisen.
-Kärring! Du får som du vill, du skulle ju ändå inte kunna bryta av en kvistjävel ens.

Peter reser sig upp och kliar sig i skrevet. Han slänger en blick på Lisa som har dragit täcket över sig. Hon ska minsann få ved så att hon tiger tänker Peter. Det hårdrockslånga håret är mörkbrunt och tovigt. Skägget döljer större delen av hans ansikte och hjälper till att bilda en minst sagt ovårdad helhet. Utan större ansträngning drar han på sig blåstället och ett par rejäla arbetshandskar.

Väl utanför dörren blåser vindarna friska. Håret fladdrar till och lägger sig till rätta över axlarna. Peter styr stegen mot vedboden för att rekvirera den yxa som han så många gånger förr använt i sitt vedklyvande. Det var en rejäl yxa, ingen liten skitsak som småpojkar använder. Med ett fast grepp lyfter han yxan och beger sig till baksidan. Där står en stock uppställd och under en stor presenning ligger den okluvna veden. Peter visste att kluven ved torkar mycket fortare, men om han klöv all ved på en gång skulle han inte få chansen att gå ut på morgonen för att utöva sin manlighet. Och det var ett pris som han absolut inte var beredd att betala.

Han plockar fram ett par vedkubbar och ställer upp en av dem på stocken. Peter går ett varv runt den och begrundar vedkubben. Adrenalinet börjar sakta men säkert pumpas ut i ådrorna. Tankarna befinner sig nu på annat håll, och om en människa uppenbarade sig vet bara Satan själv vad han skulle kunna ta sig till. Peter lyfter yxan snett uppåt i en cirkelrörelse och sänker den sedan med all kraft mitt i vedkubben. En perfekt klyvning, precis som alla andra gånger. Men känslan av total fulländning fanns fortfarande kvar. För ett ögonblick stod tiden stilla, och Peter fylldes av en obeskrivlig tillfredsställelse. Det här var hans grej, och det, kunde ingen ta ifrån honom. Ingen.

P.S. Det tar emot att erkänna det men jag gillar faktiskt hans senaste låt, "Stockholm I Natt". Lova att inte berätta det för någon.