Tack!

Tack för att ni förser mig med sprit!

It smells like an old peoples home

Jag känner mig hurtig. Jag tränar, om än ganska sporadiskt. Tar några promenader och stönar på ett rehabiliteringsgym tillsammans med min far. Själva gymmet är insprängt i ett äldreboende. Det luktar sterilt och gammalt. En lukt fylld av ångest. Precis som det brukar lukta på äldreboenden. Jag tror banne mig att den är standardiserad. Åtminstone över de tre-fyra boenden jag har satt min fot på. Men den lukten är i alla fall bättre än den svettiga spännbögslukten.

Förresten, ta en titt på mina muskler, jag tror visst att dem har växt lite.

Kaffemongon #2

Kaffe är en dryck som jag fortfarande har svårt att förstå mig på. Under de senaste veckorna har jag faktiskt tvingat i mig cirka två och en halv koppar kaffe vid olika tillfällen. Detta för att försöka hitta något däri som smakat gott. Jag har inte lyckats. Faktum är att varje gång det kommer på tal så handlar det om att lära sig att dricka kaffe. Vissa hävdar till och med att det skulle vara en betydande faktor i processen att bli vuxen. Uppenbarligen är det också en betydande del i den process som gör människor inskränkta. Och beroende av att deras världsbild bekräftas av likasinnade.

Kaffemongon #1.

Jag stammar

Det har jag gjort sedan jag gick i lågstadiet. Varför jag inte gjorde det innan och varför jag började vet jag inte. Istället för att växa bort växte det liksom fram, utan vare sig traumatiska händelser eller omvälvande livsförändringar. Jag har inte blivit mobbad och har nog ändå alltid haft respekt. Visst finns det de som har retats, men det är inget som jag kan säga har påverkat mig. Det är snarare jag själv som har gjort det till en stor grej, något som förmodligen är ganska vanligt men som också beror mycket på personligheten.

På en skala från ett till tio ligger jag kanske i genomsnitt på en fyra. Tidigare har jag inte på något sätt sökt hjälp eller pratat om min stamning. Jag är nämligen den där envisa typen som skulle operera sig själv om han bara kunde. Samtidigt har det funnits ett stort mått av skam och en benägenhet att låtsas som om det regnar. Jag skulle ljuga om jag sade att inte bryr om hur andra uppfattar mig. För min egen del har det hela tiden handlat om mina egna känslor, även om många av dem har varit irrationella. Jag har aldrig hoppat över någon redovisning i skolan, trots ångest och illamående. Av någon anledning så kände jag mig tvungen att genomföra det, för att inte svika mig själv totalt. Men utöver det har jag undvikit många situationer och jag undviker fortfarande att prata för att inte riskera att stamma. Att jag är blyg som person gör väl inte bättre men det är lätt att stamningen blir en ursäkt för att rättfärdiga blygheten.

Trots det så är skillnaden i mitt beteende för ett år sedan jämfört med idag ganska stor. Jag har varit på intervjuer för telefonförsäljarjobb, påbörjat en kockutbildning och besökt en logoped i ungefär ett halvår. Det där med telefonförsäljarjobb var förstås inte helt seriöst, jag såg det mer som en utmaning. Dessutom hade jag väldigt lite att göra just då. Den andra intervjun som jag var på gick faktiskt väldigt bra och jag var nästan säker på att bli uppringd. Troligtvis gick jag till överdrift när jag skenade iväg om kontakter hos Ericsson och mingelpartyn på Café Opera. Tanken med kockutbildningen var att fixa en schyst yrkesutbildning att ha i bakfickan, men det blev givetvis även en utmaning rent socialt. I köket är det dessutom ett måste att göra sig hörd för att undvika missförstånd, så jag kan inte säga något annat än att det har påverkat mig positivt.

Besöken hos logopeden är dock det som har varit mest givande. Jag har varit tvungen att spela in mig själv på band och analysera minsta stavelse. Detsamma gäller mina tankar och mitt beteende. Det är inte så att själva företeelsen med negativa tankar var något nytt för mig, men tidigare har jag inte tagit tag i det på samma sätt. Tankar kan också vara omedvetna och ge upphov till impulsiva handlingar, vilket kan vara svårt att motverka om man inte gör det aktivt. Att ha ett neutralt bollplank som vrider och vänder på saker är inte heller så dumt alla gånger.

En vanlig fråga brukar handla om man som stammare tar illa upp när någon fyller i meningar. Själv så bryr jag mig inte men det händer så klart att det blir fel. Att stamningen alltid beror på nervositet är tillika en vanlig missuppfattning. För mig gör det åtminstone inte det, men jag har svårt för att sätta fingret på vad som gör att blir fel. När jag redovisade projektarbetet i gymnasiet så gjorde jag det inför fyra klasser hopklämda i ett litet klassrum. Med fem minuter kvar till start fick jag reda på att jag var först ut och det vore en underdrift att säga att jag var redo att byta kalsonger. Dock lyckades jag vända på allt och kom in i ett saligt flyt där jag improviserade hela redovisningen och prickade in ett VG. Fast jag kan likväl få ångest inför att beställa pizza och gå och gräma mig en kvart innan jag orkar lyfta luren. Det är just oförutsägbarheten som är påfrestande. Och frustrerande.

Innerst inne så hatar jag fortfarande att stamma och jag vet inte om den känslan någonsin kommer att försvinna. Men jag ser inga begränsningar karriärsmässigt när det gäller de yrken och ämnen som jag är intresserad av. Jag har slutat att använda stamningen som en ursäkt och istället börjat jobba med min blyghet. Det krävs nog ett visst mått av självinsikt och mognad för att kunna ta tag i saken, något som jag tidigare inte har haft. Ett moget beteende är inte alltid liktällt med ett moget inre.

Gordon's London Dry Gin

En kväll som inte handlar om mat.

matbestyr! - en blogg om mat

Min matblogg har visserligen funnits ganska länge men den har inte varit särskilt aktiv vilket det nu förhoppningsvis ska bli ändring på. Tanken är att den ska fyllas med nyheter, bokrecensioner, diverse artiklar och länktips. Det som talar emot är att jag har haft den tanken ganska länge utan att det egentligen har hänt något.

matbestyr!

The game is on

Jag tror att man kan säga att jag har börjat jobba nu. Och att skoltiden är slut. Visserligen fortsätter jag att lära och att utvecklas, fast utan någon press. Bortsett från min egen. I lördags ringdes jag in lite akut sådär varför jag tvingades att sparka ut kjoltyget. Insatsen blev något ringrostig. I köket alltså. Dock var den långt ifrån katastrofal och klart godkänd. Jag tycker inte själv att jag är särskilt bra på att laga mat, men jag är nöjd så länge jag lyckas övertyga arbetsgivare och gäster. Att vara kock är en roll som jag fortfarande inte är riktigt bekväm i, vilket kanske inte är så konstigt. Det tar sig nog. Precis som det gör när man flamberar under köksfläkten.

Djursex

Världens bästa julkalender

Kom igen, det är bara att erkänna, snart är det jul. Och eftersom julen går så fort är det lika bra att komma i julstämning redan nu. År 1991 vann Carola Melodifestivalen med Fångad av en stormvind. Samma år hette julkalendern i SVT Sunes Jul. Jag var inte särskilt gammal då, men som tur är kan man i dagens moderna samhälle ta igen sådant man missat. Därför förstår jag inte varför det fortfarande produceras en ny julkalender varje år. Det skulle räcka med att köra Sunes Jul i repris. Barn glömmer ändå så lätt. Nej nu överdriver jag lite förstås. Jag nöjer mig med att kolla på den själv varje år, istället för det nyproducerade tjafset.

Älg attackerad av människa

En älg blev under onsdagen attackerad av en människa utanför Bollnäs. Den 7 år gamla älgkon uppges ha fått riv- och bitskador som inte ska vara livshotande. Människoangreppet inträffade vid 12.30-tiden på torsdagen några kilometer väster om Stora gläntan, norr om Bollnäs. Älgkon ska ha skjutit två skott mot människan i självförsvar, men det stoppade inte attacken. - Det som pågår just nu är eftersök efter människan. Så vitt jag vet ligger det inga bostäder i området, säger Hesam Akbari, informatör vid älgpolisen i Gävleborg, till DN.

Bokköp och barbesök

Idag begav jag mig till den stora staden som numera inte alls känns särskilt stor. I väntan på ett besök hos en eventuellt ny arbetsplats under jul svängde jag förbi Myrorna. Som vanligt möts man av den något unkna atmosfär som utmärker liknande anrättningar. Trots det kunde jag inte undgå att känna en viss värme. Människor från olika samhällsskikt samlas i en och samma lokal. Men jag såg ändå till att uträtta mitt ärende kvickt. Kokböcker stod på agendan och kokböcker blev det.

Nästa vecka ska jag provjobba två kvällar på ett uteställe som jag i vanliga fall är för ung för att besöka. Fast nu kan inga buttra vakter stoppa mig. In your face! Om jag lyckas behaga finns det många luckor under julen som ska fyllas. Det går alltså rätt bra för mig. Nästan lite för bra. Någonstans lurar det säkert en hake, det gör det alltid.

Escoffiers stora kokbok - Auguste Escoffier 30:-
Om den ärbara vällusten - Tore Wretman 60:-

Ett mörkt avgasmoln hänger över mina axlar

Jag förstår inte hur vissa människor kan lägga så stort värde i ett litet plastkort. Det verkar som att de får erektion vid blotta tanken på motorolja och lukten av bränt gummi. Och jag har alltid tyckt att tanköppningen sitter i en väldigt bekväm höjd, men jag säger inte mer än så.

Äh, jag är bara sur på mig själv. Jag borde verkligen ha tagit körkort vid det här laget. Nu tjatar till och med förväntansfulla arbetsgivare som ringer och mumlar något om att "ja det vore ju bra med ett körkort". Jag har inga riktiga ursäkter, endast brist på motivation. Förhoppningsvis kan påtryckningarna från arbetsgivarna sätta lite eld i baken. Om inte så finns det ju bensin att ta till.

Idiotförklarad

Jag hatar TP. Särskilt när jag inte är upplagd för det. Okej, det var en dålig ursäkt. Jag är bara lite tankspridd ibland, en kille med huvudet bland molnen. Egentligen vet jag ju att strutsar inte härstammar från Amerika och att Amerika inte är en egen världsdel. Capisce?

Tillbaka i spelträsket

En gång i tiden så var jag lite av en spelnörd. Jag diskuterade spel på internet, övervakade nyheter, skrev recensioner och tillbringade x antal timmar framför diverse spel. Inte så att det blev ohälsosamt, tvärtom, se bara vilken välskapt och välanpassad samhällsmedborgare jag har kommit att bli. Därför ser jag det inte som något negativt att jag nu har återupptagit mitt spelande igen. Jag håller mig till det gamla goda, än så länge. När jag däremot börjar tjäna stålar finns det förstås en viss risk att det sker "vissa" nyinvesteringar. Därav påverkas även julklappsbudgeten för närbelägna kjoltyg.

Dödsstjärnan - en enorm bögbastu?

Star Wars-trilogin har precis snurrat igenom min DVD-spelare för andra eller tredje gången i räkningen, och jag noterade nu en viss avsaknad av kvinnlig fägring hos den mörka sidan. Men det är också första gången som jag kommer i kontakt med trilogin sedan jag började blogga, vilket förklarar min numera bisarra tankeverksamhet.

Hur som helst, tillbaka till ämnet. Ombord på det stora svarta klotet, dödsstjärnan, befinner sig ofantligt stora mängder med klonade stormtrupper. Klonerna härstammar från prisjägaren Jango Fett, varför man kan argumentera för att de bör besitta vissa mänskliga behov. Sett till deras beteende och deras evinnerliga dumhet som tyder på att reptilhjärnan är den mest aktiva, kan man om man vill dra vissa slutsatser. Såsom att kejsaren tar den i tvåan. Och att dödsstjärnan i själva verket är en stor bögbastu.

Cowabunga!

Då var det slut. Skolan är över men livet fortsätter ändå. Det kändes inte som ett slut, utan snarare som en början på något annat. Upplevelserna vävs in i varandra och det förflutna blir en del av framtiden. Att jag måste infinna mig hos Arbetsförmedlingen på måndag känns naturligtvis surt. Tyvärr så är jag deras bitch. Jag kluddrade dit en namnteckning på något papper för ett år sedan och för det så fick jag utbildning. Nu är det deras tur att ha sitt roliga med mig. Jag har visserligen lite extrajobb men det gills inte riktigt. Trots min tillfälliga bitchstatus finns en viss hoppfullhet inför vad som komma skall. Betygen gick inte av för stekspadar och även om mina referenslista är något fattig så är den åtminstone väldigt pro-Jonas.

Det här är vad jag lagade till under slutveckan:

Whisky- och pepparmarinerade lammracks, smörslungad körsbärspotatis,
glaserade höstäpplen, vitlöksbräserad rödkål, portvinssås

Fänkålsbavaroise, grillade hösthallon gratinerade med vit choklad, honungsrostad müsli och lakritssås

Mörk choklad- och kaffebakelse med vaniljyllning, serveras med
kardemummavisp, whiskygranité

Det finns lite bilder men det är inget som jag är stolt över. Även fast jag fick typ högsta betyg så kan jag inte komma över att upplägget blev katastrof. Jag skyller på förkylningen, jag blev inte ens nervös, jag ville bara åka hem och sova. Och det fick jag ju, till slut. Men inte fan har jag blivit bättre för det.