Höstpanorama

musik: Mera nytt

Jag är alltid sen när det gäller nya band. Oh well.

The Fratellis - Flathead


The View - Wasted Little DJs

Home alone

Jag blir ensam hemma några dagar nästa vecka. Visserligen på bekostnad av att min mor ska opereras, men ändå. Varje gång jag blir ensam hemma påminns jag om hur otroligt skönt det vore att ha något eget. Att kunna baka pizza och spela Judas Priest på vrålhög volym. Samtidigt. Och strunta i att diska på en vecka bara för att man kan. Eller bjuda hem damer på te. För att sedan diskutera läget i världen och utbyta erfarenheter inom knypplandets ädla konst.

Nu hinner jag förmodligen inte med så mycket mer än att lyssna på Judas Priest. Jag bakade nämligen pizza igår och den lär räcka ett par dagar framåt sådär på en höft. Vilket gör att jag får betydligt mer tid över till att ägna mig åt karaktärsdanande aktiviteter. Men framförallt får jag mer tid över för att söka jobb. Jag är desperat, det finns inga gränser längre. Förutom att jag har telefonångest. Jag hatar att ringa, särskilt när jag vet att jag måste göra ett bra intryck. Jag funderar på att skaffa en sådan där röstförvrängare för att få bort fokuseringen på mitt egna tal. Risken är väl att jag låter som en galen mördare istället.

-Greenswood Telemarketing, Sandra.
-Hi Sandra. Are you having fun?
-err...who is this?
-I'm your worst nightmare. Don't hang up the phone or I will slit your boyfriends throat.
-Aaaaaa.....oh my god...please don't hurt him!
-Haha, I'm just kidding. I'm applying for the job your company announced in todays newspaper and I have some questions.
-Holy fuck, you're fucking pscyho. That's so not funny, I'm reporting you to the police. Don't ever contact me again.
-Hello? Sandra? Doh.

Prison Break säsong 3

-Alltså, vad ska vi göra med manuset? Vi står ju bara och stampar på samma ställe hela tiden.
-Kan vi inte slänga in en av dem i ett fängelse igen? Och tvinga honom att bryta sig ut?
-Jaaa där har vi det, skitbra Guran. Nu kan vi köra samma race en gång till och upprepa allt. Värdigt!

Bergsprängare

--------------------

Känns tryggt. Erfarenhet är meriterande men absolut inget krav.

-Jonas, stå kvar här så tar vi ut ett säkerhetsavstånd. Tryck på den röda knappen när vi säger till dig i walkie-talkien.
-Okej, jag väntar här då!

*boom*

-Fan Roffe, vi behöver en ny grabb som kan sköta sprängningen. Du får ringa till AMS den här gången.

Usch vad avtändande det är med tjejer som inte fixar grammatiken.

Jakten fortsätter...

...dock har den hittills varit väldigt fredlig. Vi har visserligen ett gevär i garderoben, men tyvärr är det ingen i familjen som har licens för det. Vilket betyder att det bara skulle orsaka massa intriger och hårdare straff om jag, gud förbjude, råkade hota en arbetsgivare. Därför låter jag än så länge bli med det. Den här veckan har jag dessutom en intervju inbokad samt ett möte. Egentligen är väl mötet också en intervju men eftersom mannen jag ska träffa kallade det för ett möte så vill inte jag vara sämre.

Jag är inne på det här med telemarketing igen. Förra gången gick det inte så bra men nu har jag lite mer kött på benen. Med andra ord vet jag att det enda som räknas är att blåljuga. Jag var inne på den linjen redan från början men jag kände mig ändå tvungen att klamra mig fast vid min idealiserade världsbild. Och som vanligt gick det åt skogen.

Mötet gäller en praktikplats som webbdesigner. Det låter betydligt mer lockande men tyvärr så ger det inte särskilt mycket deg i fickorna. På lång sikt kan det förstås vara vettigt med en referens från den branschen men på kort sikt vill jag bara ha pengar. Helst mycket. Och med sju timmars arbetsvecka.

Ytlighet

Att reflektera kring ytlighet är i våra dagar blott en sliten kliché. Vi kan gå till botten med dess mening och forma en ståndpunkt. Men i livet som vi lever är det sällan lika enkelt. Jag har själv valt att sluta tänka, och nöjer mig med att se. Om inte annat är det något som jag försöker intala mig. När jag vrider på kroppen, för att hitta den där perfekta hållningen, faller tanken platt till golvet. Jag är precis likadan, om inte mer.

Mina händer är stora utan att vara klumpiga. Armarna är breda, muskulösa, men absolut inte överdrivna. Håret är kort och längs kinderna sträcker sig en påtaglig skäggstubb. I sängen ligger hon med stort h. Förra veckan var det en annan hon som låg där, med h:et skrivet i pannan. Hon som ligger där nu frågar mig om hon är speciell. Detta eviga sökande efter bekräftelse, när vi innerst inne ändå är medvetna om det sanna svaret, som vi helst av allt döljer för oss själva. Men, jag är inte den som är den. "Självklart" svarar jag. Och visst fan är hon det, jag hade ju trots allt bara hunnit smutta på min whiskey innan vi begav oss.

Täcket döljer inte mer än det allra heligaste. Utan att värdera låter jag blicken vandra över det som syns. Magen tycks vid ett första ögonkast vara platt och nästan tanig men har givetvis sjunkit ihop då kroppen befinner sig i horisontalläge. I ljuset som letat sig in mellan persiennerna får överkroppen en gråblek ton och för ett ögonblick är jag övertygad om att det är en vaxdocka som jag vilar mina ögon på. Skillnaden kan emellertid verka försumbar, dock är det ändå något visst med värmen hos kvinnan som gör att jag väljer den senare. Brösten är förhållandevis små och toppiga. Runt dessa härliga mjölkproducerande skapelser sträcker sig det långa ljusa håret som ger en omfamnande, men falsk, känsla av trygghet.

Mitt i allt betraktande kan jag inte låta bli att tänka på hur det vore att inte längre kunna se. Det är trots allt inte våra egenskaper som är ytliga. Nej, ytligheten sitter i hur vi tolkar och uppfattar egenskaperna. Och där är det vi själva som är högst ansvariga. Inte för att jag bryr mig, det vore ju snudd på absurt. Den djupa filosofin lämnar jag åt mer bildade människor. Som han på våning fyra med blockflöjt och tomtebloss. Ja sanna mina ord, där har vi framtidens ledare.

musik: Nya upptäckter

Black Lips
Black Lips har sin rötter i det stora landet borta i väst och har varit aktivt sedan millennieskiftet. Musiken är en slags blandning av punk, industrial, blus och rock.


Okkervil River
Okkervil River kommer även dem från USA och har hittills producerat fem album, det senaste släpptes i augusti. Musiken lyckas ofta beröra och har en lättsam yta men kräver närvaro för att man verkligen ska kunna till sig den.

Ovanligt

Och jag som trodde att det var något som skedde var och varannan dag. Vilken tur att en doktorand som är specialiserad på älgar kan reda ut mina skeva föreställningar kring älgars beteende.

...

Alex Solman

Alex Shulman
Alex Kjolman
Alex Sulman
Alex Seoulman
Alex Soulman
Alex Sjalman
Alex Saukman
Alex Shifickduman
Alex Schuterman
Alex Schülman
Alex Schhh...nej, nu var det inte roligt längre.

Så funkar det!

"Så funkar det!" är en bokserie om hur diverse ting och varelser fungerar. Det finns också en programserie på Discovery Science som i den svenska översättningen har fått samma namn. Programmet handlar dock mer om hur produkter tillverkas, typ cd-skivor, tandpetare och plåster. Det tråkiga är att det aldrig görs några program eller böcker om hur fabrikerna byggs upp. Vi vet ju redan att större delen i tillverkningen av vanliga produkter sker via automatiserade processer där diverse robotar läser av, skär till och föser ner, vad det nu kan vara, i lådor. För det måste ju ändå finnas fabriker som tillverkar fabriker. Eller åtminstone tillverkar de delar som fabrikerna byggs upp med. Och vilken fabrik var det då som tillverkade fabriken som tillverkar fabriker?

Jag har en bra gissning om att det är människor inblandade någonstans i uppbyggnadsfasen av fabrikerna men det vore kul att faktiskt se hur det går till istället för att, för tionde gången, kolla på självgoda robotarmar som aldrig visar ett uns av trötthet.

Muslimer skäller på Sverige

Hela rondellhundskarusellen är redan ganska uttjatad. Och det var antagligen därför som ett par skitnödiga muslimer från Al-Qaida kände sig tvungna att dra iväg ett par mordhot för att kicka igång den igen. Nu tror jag inte att dessa fanatiska muslimer är mer skitnödiga än andra muslimer, men uppenbarligen så har de något uppstoppat där bak. För dem har det blivit mer av en principsak och jag skulle tro att de trivs alldeles utmärkt när de får chansen att utöva makt och fördöma andra. Det roligaste är att ett europeiskt råd för muslimer planerar att utropa en så kallad motfatwa som fördömer mordhoten. Uttrycket "ringar på vattnet" hamnar nästan lite i underkant.

Resten av muslimerna som inte har något uppstoppat där bak är nog inte lika glada i hågen. I media är det många olika sidor som kommer till tals. En del muslimer bryr sig inte, andra känner sig kränkta men vill debattera fredligt och en tredje grupp är pissarga och kräver lagändringar. Den vanligaste bilden som etsar sig fast på näthinnan är dock flaggbränningarna. Dansandet kring elden och alla maniska blickar. Ett helt land som fördöms på grund av en bild på en profet. Som inte får avbildas enligt religionen Islam. Samtidigt blir en stor grupp människor belagda med en orättvis och stereotyp framställning.

Irans utrikesminister hävdade att en miljard muslimer blivit sårade av detta tilltag. Om Islam istället hade haft ett tusental anhängare tvivlar jag på att någon hade lyssnat. Då skulle Islam bara ha varit en av alla dussintals knäppa sekter som alla skrattar åt men samtidigt ägnar en allvarsam tanke över hur man kan bli så hjärntvättad. Vilket också kan appliceras på de flesta religioner och livsåskådningar. Även anhängare av evolutionsteorin.

Poängen är att det är lätt att hamna i kläm oavsett vilken tro på livet man har. Jag kan tycka att det är helt befängt att påstå att vi människor är skapade av en Gud och att dessutom viga hela sitt liv åt tusentals år gamla skrifter. Jag kan heller inte föreställa mig hur det skulle vara att växa upp med en sådan livssyn, något som säkerligen är ömsesidigt. Därmed inte sagt att jag inte respekterar religiösa människor, så länge respekten är, just det, ömsesidig.

Jävligt rakryggat

Säg som det är istället. Jag suger. Och ni suger också för den delen!. Dessutom hatar jag när folk slänger in stora bokstäver när de refererar till personer. Du, Dig Ni, Vi, Oss. Aaargh!

In your face, psykologidoktorand!

Psykologidoktoranden med flanellskjorta orerade vilt och brett om att det krävdes 110 timmars studietid för att klara av kursen. Jag reducerade antalet timmar till knappt 10 och klarade mig galant. Visserligen är studietiden alltid överdriven och omtentorna alltid lättare men det var ändå första gången jag skrev den. Och jag fick i och för sig bara godkänt, men i alla fall.

Därmed är också min tid vid högre institutioner avklarad för ett tag framåt. Inte för att jag på något sätt är färdig men jag har insett att jag inte har en aning om vad jag egentligen vill bli. Jag träffade alltför många vilsna själar som bara fortsatte att plugga utan något mål. En kille läste sin femte A-kurs i våras, en äldre herre läste sin artonde termin på universitet och en tjej tog fullt studielån trots att hon bodde hemma. "Äsch, det kan jag ju betala tillbaka senare någon gång".

Därför tar jag en paus från all kurslitteratur och satsar på att få in en fot i arbetslivet. Inte för att jag tror att jag lär bli särskilt mycket klokare, men åtminstone lite rikare. Så att jag kan sticka härifrån.

En sån där dag

Det känns som att jag har blivit slagen med en fulpinne och badat i en tunna med dålig smak.

Väntan

I skenet av gatlampan tändes en cigarett. Händerna var stadiga och välsvarvade. Röken från lungorna blåstes ut i regnet och skapade en dimlik uppenbarelse. Kvällen var kall och rå. Trafiken hade börjat glesna. Bortsett från ett par lösdrivande hundar var han den enda närvarande, lutad mot en tegelvägg för att undkomma vätan. Hatten kastade en skugga över ansiktet och cigaretten fortsatte sin samverkan med lungorna.

Ljuset från de fåtal bilar som passerade gatan skapade ett sporadiskt flimmer. Hans ögon var trötta, nästan håglösa. En trasig neonskylt över en bar på andra sidan gatan formade namnet "Samrock Tavern". Alldeles nedanför öppnades en dörr och ut raglade en illa tilltygad kvinna. Klänningen hängde i trasor och en rännil med blod klamrade sig fast vid hennes kind. Tanken om att hjälpa fanns där, men att lägga sig i andras affärer slutade sällan väl.

Han kavlade upp rockärmen och kastade ett öga på klockan. Kvart över nio. Nåväl. Hon var ändå bara en av många.

Slaughter On 10th Avenue

Jag har alldeles för mycket fritid nu för tiden så jag startar en ny blogg. Namnet, Slaughter On 10th Avenue, kommer från en gammal låt med The Ventures men leder också tankarna till gamla skräckfilmer med stora knivar och hjälplösa flickor. Innehållet utgörs främst av film- och musikrecensioner där både gamla och nya alster tas i beaktning. Designen är långt ifrån färdig men recenserandet har redan börjat. Egentligen är överflödet av fritid inte så illa som det låter men jag behöver ett större utlopp för skrivandet. Kommer jag inte på något vettigt att skriva här (vilket händer allt mer sällan) skriver jag en recension istället.

http://slaughteron10thavenue.blogspot.com

Job Fair

Imorgon är det jobbmässa. Jag kommer att tänka på avsnittet i "That '70s Show" där Eric Forman först får jobb på en bank och sedan blir nekad för att någon har ringt in en dålig referens. Det skulle inte förvåna mig om jag lyckades med samma sak. Eller om jag inte lyckades med något överhuvudtaget. Det vore lite som att missa en ladugårdsvägg med en badboll.

Att åka på jobbmässa känns nästan surrealistiskt. Jobbmässan är som ett stort vaccum mitt i en värld fylld av tragiska själar som inte kan ta hand som sig själva. Dit åker alla som fortfarande behöver haklapp och som har svårt för att prata om toalettbesök utan att fnissa.

En kille som heter Lenny går runt med propellerkeps och hängslen. Strax bakom honom går Roffe som nyss har fått sparken från monteringsavdelningen på Volvo. Jag står vid ett bort och rafsar ner gratis pennor i väskan precis som jag alltid har gjort på mässor. Det är mer som en allsmäktig lag och absolut inte ett tvångsmässigt beteende. Det är därför som jag snor pennor på ICA när jag hämtar ut paket. Det är en allsmäktig lag, inte ett tvångsmässigt beteende.

Det blev inget jobb som telefonförsäljare förresten. Det är ett bra mått på hur dålig jag måste vara. I och för sig är det nog bäst så för båda parter. Undantaget stumma och blinda är jag troligtvis den som är minst lämpad för liknande jobb, vilket säkert också framkom under intervjun. Bortsett från den allmänna osäkerheten kan stamningen i viss mån ha påverkat intrycket. Om jag bara kunde fixa fram lite Valium eller Stesolid skulle det säkert gå mycket bättre, men förmodligen är väl inte läkarna så pigga på att skriva ut det. Kvacksalvare är vad dem är.

Det här med kläder och mode

Det finns människor som baserar hela sina liv på det här med kläder och mode. Inte sällan är dessa människor av kvinnligt kön. I nutida sammanhang avspeglas det inte minst i modebloggandets framfart. Inläggen präglas av dagens outfit och önskeoutfits. Ibland bakas det cupcakes eller reses till London för att shoppa och besöka alla sköna ställen som Sofi Fahrman har rekommenderat. Det är inte så att jag har något emot det här, det är bra med intressen. Så länge det inte går överstyr. Så länge det finns något annat i livet som ger ett aningens mer belevat intryck. Jag kan tänka mig att det är jämförbart med mäns sportintresse som på samma sätt skulle kunna stereotypiseras och generaliseras. Här skulle jag kunna göra ett utlägg om könsroller och deras konstruktion men det orkar jag inte.

Män får faktiskt vara hur medvetna som helst. De får läsa modetidningar, kolla in modebloggar, gå på modevisningar och ägna sig åt grooming. Skillnaden är att de inte får visa det, och i huvudsak inte inför andra män. Och groomingen får givetvis inte gå överstyr, om man inte vill hinta om att det är chokladgrottor som lockar. Detta enligt gamla könsroller då. Det har förvisso börjat ruckas lite på pelarna men överlag är det nog fortfarande det som gäller. Jag vet inte, jag har inte så bra koll.

För min egen del är det väldigt enkelt. Jag frågar mina föräldrar. Om de tycker att det är snyggt så vet jag att jag är inne på fel spår och måste börja om på nytt. När omdömet istället kantas av ord som sjaskigt, oanständigt, opassande och skamligt så vet jag genast att jag är så inne som det går att bli. Redaktionerna för King och Café behövs inte, de kan klättra upp i granen och fortsätta skala kottar.

Finne i örat

Jag har en finne i örat. Den ser som ut som en röd knapp som man stänger av androider med. Det är den svaga punkten som hjälten kämpar för att komma åt. Om någon försöker avlägsna knappen börjar den att blöda. Det är ett tecken på mänsklighet. Men androider kan vara jäkligt luriga, och därför kan man aldrig säkert veta.

Jag ska bara fylla på oljan så fortsätter jag att skriva sedan.

Super Nintendo

En av de 300 har en liten penis

Nu sänks ribban en nivå men jag såg just filmen "300" samtidigt som jag vältrade mig i hostattacker (hostattackerna är egentligen irrelevanta). De 300 består av 300 extremt vältränade män som skulle få Zeb Macahan att börja gråta och springa hem till mamma om de så bara sträckte fram en hand för att hälsa. Någonstans på internet har jag läst att 1/200 män lider av syndromet mikropenis (och nej, jag googlade inte upp det för att leta efter sympati eller bot). Om man vill vara realistisk och tråkig går det förstås inte att applicera statistik hur som helst och tro att den ska stämma. Men, om vi struntar i det och leker med tanken att en av dessa extremt vältränade män lider av syndromet mikropenis blir det genast roligare.

Det blir en triumf för alla som inte är lika vältränade, snygga, modiga och manliga. I alla fall tills de ställs öga mot öga med denna extremt vältränade spartan som har en extremt liten penis. Då hjälper det inte om det finns en batong i byxorna. Vilket det nog heller inte gör, troligtvis är den alldeles medelmåttig. Och skyddas endast av ett par klena armar som på sin höjd har bråkat lite med flugor.

I'm still just a kid

Barnslig fascination. Jag lider fortfarande av det. Jag kan inte sluta förundras över hur sjukt cool världen faktiskt är. Universum och allt. Och vi människor. Och jorden, dinosaurier, luftskepp, snabba bilar, guldfiskar, helikoptrar, atomer, historiska revolutioner, busschaufförer med stor mustasch, flodhästar, solnedgångar och hoppande bönor. De allra minsta sakerna, som hoppande bönor, är väl kanske en överdrift men har ändå potential att uppfattas som väldigt stora om de sätts i perspektiv. Hur allt började, vart vi kommer ifrån och att vi idag kan bli oerhört ledsna över att favorittröjan glöms kvar i omklädningsrummet efter bortamatchen i handboll. När vi för 2000 år sedan inte ens visste att jorden var rund. Då stod dessutom folkräkningen i Kina på 57 miljoner invånare. Idag ligger den på över 1,3 miljarder.

Den barnsliga fascinationen har troligtvis en koppling till drömmandet och fantiserandet. Om det hade funnits ett svenskt mästerskap i tysta leken skulle jag ha haft en bra chans på guldmedalj. Givetvis får drömmandet inte gå till överdrift men många gånger sker det automatiskt. Det är sällan som jag känner att jag har riktigt tråkigt även fast det kanske ser så ut. Men, precis som att jag har ett behov av ensamhet har jag också ett socialt behov. Jag skulle gissa på att det lutar åt 65/35 om jag skulle våga mig på en fördelning. Ibland känner jag mig som ett UFO på villovägar när allt fokus ligger på det sociala. Jag trivs bättre med att hålla mig i bakgrunden och bara observera men det fungerar inte i längden, vilket jag också har insett. Efter en dag eller kväll i sociala tillställningar kan jag känna mig slutkörd. Det är inte så att jag dör eller svimmar, men helst vill jag bara dra mig undan och vila. Jag har svårt att få någon förståelse och kan ha svårt att förstå andras behov. Det är först när den där ofrivilliga ensamheten tränger sig på som jag får en inblick i hur det skulle kunna kännas om den var än mer påtaglig.

I sätet bakom snackas det om vem som knullar vem. Jag har spunnit vidare på en tanke om hur busschaufförens familj ser ut och har vävt ihop en hel historia.

musik: Skivor som jag gillar #1

Daft Punk - Homework
Det här är något franskt, men det är inte vin det handlar om utan musik, så ni som letar tips om dryck till oxfilén kan sluta läsa. Daft Punk är en duo som pysslar med elektronisk musik. Jag har själv tidigare rynkat på näsan åt den delen av musiksfären men har på senare tid börjat se ljuset i den. Låtarna varierar i tempo men innehåller alltid en pulserande och medryckande rytm. Hört till helheten så är deras första skiva också den bästa. I mina öron alltså.

Muse - Absolution
Muse kommer från England och ägnar sig åt rock i en mer experimentell form. På "Absolution" kan man hitta influenser båda från den elektroniska och klassiska musiken. Skivan har siffra nummer tre i ordningen och temat denna gång sägs vara jordens undergång. Musiken är, temat till trots, mest upplyftande och väldigt medryckande i sina tempoväxlingar.

Pixies - Surfer Rosa
Pixies är bandet som både startade och slutade i det stora landet borta i väst. Alternativ rock är genren och Surfer Rosa är deras första riktiga album. En av sångarna, Black Francis, karaktäriseras genom sin något gälla och skrikiga röst, och i "Where Is My Mind", är han helt kissnödigt bra.

Sigur Ros - Agaetis Byrjun
Vill man spy galla över pretentiösa själar är Sigur Ros ett öppet mål. Men det spelar ingen större roll. Musiken är rogivande, mångfaldig och svår att tröttna på. Den byggs långsamt upp och eskalerar ofta i pompösa utspel som känns närmast filmiska. Ný Batterý är ett bra exempel på detta som börjar med ett gäng dämpade horn och som slutar med något som drar åt pop/rock- hållet fast mer...bombastiskt.

The Streets - Original Pirate Material
"Brittisk" och "hip-hop" i samma mening har länge fungerat som en bra indikator för britter att hålla sig borta för att slippa skämma ögonen ur sig. I och med The Streets intåg, eller rättare sagt Mike Skinners, är detta något som har förändrats. Album nummer två, "A Grand Don't Come For Free", sålde tre gånger så mycket som debutalbumet. Vilket enligt egentligen inte säger så mycket om musiken, "Original Pirate Material" är fortfarande bäst. Det bjuder både på mer energi och klatschiga låttexter även om det också har tendenser att bitvis bli sömnigt.