Det här är Peter Jöback

Morgonen gryr och solen tittar in genom fönstret. Peter sträcker på armarna och lämnar ifrån sig ett djupt avgrundsvrål. Han kliar sig lite på magen som täcks av en nätbrynja och styr sin högerarm mot nattduksbordet. Med van hand öppnar han locket på dosan med Grovsnus i och bakar en rejäl prilla som han sedan för in under läppen.

-Aah, fyfan vad gött den satt. Du Lisa, det är dags att vakna nu för helvete!
-Ah men fan Peter, låt mig sova. Gå ut och hugg ved så vi får igång spisen.
-Kärring! Du får som du vill, du skulle ju ändå inte kunna bryta av en kvistjävel ens.

Peter reser sig upp och kliar sig i skrevet. Han slänger en blick på Lisa som har dragit täcket över sig. Hon ska minsann få ved så att hon tiger tänker Peter. Det hårdrockslånga håret är mörkbrunt och tovigt. Skägget döljer större delen av hans ansikte och hjälper till att bilda en minst sagt ovårdad helhet. Utan större ansträngning drar han på sig blåstället och ett par rejäla arbetshandskar.

Väl utanför dörren blåser vindarna friska. Håret fladdrar till och lägger sig till rätta över axlarna. Peter styr stegen mot vedboden för att rekvirera den yxa som han så många gånger förr använt i sitt vedklyvande. Det var en rejäl yxa, ingen liten skitsak som småpojkar använder. Med ett fast grepp lyfter han yxan och beger sig till baksidan. Där står en stock uppställd och under en stor presenning ligger den okluvna veden. Peter visste att kluven ved torkar mycket fortare, men om han klöv all ved på en gång skulle han inte få chansen att gå ut på morgonen för att utöva sin manlighet. Och det var ett pris som han absolut inte var beredd att betala.

Han plockar fram ett par vedkubbar och ställer upp en av dem på stocken. Peter går ett varv runt den och begrundar vedkubben. Adrenalinet börjar sakta men säkert pumpas ut i ådrorna. Tankarna befinner sig nu på annat håll, och om en människa uppenbarade sig vet bara Satan själv vad han skulle kunna ta sig till. Peter lyfter yxan snett uppåt i en cirkelrörelse och sänker den sedan med all kraft mitt i vedkubben. En perfekt klyvning, precis som alla andra gånger. Men känslan av total fulländning fanns fortfarande kvar. För ett ögonblick stod tiden stilla, och Peter fylldes av en obeskrivlig tillfredsställelse. Det här var hans grej, och det, kunde ingen ta ifrån honom. Ingen.

P.S. Det tar emot att erkänna det men jag gillar faktiskt hans senaste låt, "Stockholm I Natt". Lova att inte berätta det för någon.

Svacka

Jag har gått ner mig totalt nu vad gäller skrivandet. Jag har säkert ett tiotal påbörjade texter men allt som jag försöker med misslyckas bara. Tycker jag då. Känslan av att vara totalt värdelös har kommit tillbaka igen. Kraven har skruvats upp ett snäpp, det är dags att slut dalta. Och som situationen ser ut nu blir jag hemma i minst ett halvår till. Min kära mor har dragit på sig en skada i ryggmärgen och ska opereras vid ett akademiskt sjukhus. Tre månaders konvalescenstid. Jomen hejsan. I och för sig har jag fortfarande inget jobb kan därför heller inte flytta hemifrån. Något som jag egentligen inte skulle tacka nej till. Faktum är att jag skulle tacka ja.

Jag kommer åtminstone vara rätt så jäkla bevandrad i köket när allt är över. I tvätten också för den delen. Och i strykningen, gräsklippningen, snöskottandet, städningen, handlandet...jag kommer praktiskt taget förvandlas till en fullfjädrad hemmafru. Med en touch av Ernst Kirchsteiger. Herre min Jesus vad populär jag kommer att bli på krogen när jag berättar om mina bravader. Jag kan redan nu se hur alla stridspiloter, Idol-stjärnor, halvkriminella iranier och Stureplansprofiler med bakåtslickat hår kryper ut med svansarna mellan benen av min blotta uppenbarelse.

Hänt i Nora

Vårat kära torg har ännu en gång förärats med en ny pizzeria. Vissa spekulerar i att pizzerian egentligen inte är särskilt ny utan att ägandeskapet byts inom familjen efter varje konkurs. Detta är dock ingenting som har bekräftas av en oberoende part. Skylten ser ut att vara ett gediget hantverksarbete men oturligt nog har namnet blivit särskrivet. Troligtvis var det företaget som tillverkade skylten som gjorde fel och inte de som beställde den.

Intressant är också substantivet "Grill" som står längst till vänster nedanför namnet. Räckte det inte med att proklamera grillkunskaperna i namnet? Eller erbjuder de någon form av självgrillning månntro?



















Gubben i den här bilen var allt annat än handikappad. Han såg mer ut som en speedad Loa Falkman. Jäklarns vilka böter han skulle ha fått om jag hade varit lapplisa. Tur för honom.

Och by the way, klockan 14 idag levererades tre svarta säkerhetslådor med glasögon i till Synsam. Killen som levererade lådorna var ensam och såg hyfsat obeväpnad ut. Jag vet inte om leveranserna sker efter ett mönster men om någon letar efter en stöt kan det vara värt att kolla upp.

Rätt intryck

Gorgonzola, rökt skinka och päron. "Ååh, han ska hem och laga gorgonzolafyllda kycklingfiléer". Tänkte säkert den där kassörskan som var 55+ och som, trots idoget brukande av föryngringskrämer, passerat sina bättre dagar.

Jag

Nu har jag börjat tre inlägg i rad med ordet "jag". Det är ett mönster!

En god hjälp med teorin #3

Jag har fått låna nyare böcker nu. Inte för att jag tror att det har hänt så mycket i trafiken på 27 år men pappa tjatade så jag fick ge mig. Tyvärr kommer böckerna från en person som bor på fel sida tullarna och därför kommer att jag att förhålla mig kritisk till innehållet.

Igår lärde jag mig att det var en dålig idé att växla till tvåan istället för fyran i hög fart. Note taken.

Liksom

Jag har använt det ordet i tre inlägg i rad. Skärpning nu. Liksom.

Berättelser från en småstad

Jag har insett att det här projektet kommer att ta alldeles för mycket plats och flyttar därför över det till en egen blogg. Jag tvivlar också på att antalet läsare som skulle kunna tänkas vara intresserade är så värst många.

http://berattelserfranensmastad.blogspot.com

Att svulla

Jag har aldrig gillat ordet svulla. När jag hör det så föreställer jag mig en man i 40-års åldern liggandes i en brun tygsoffa vars doft påminner om den som återfinns i gamla omklädningsrum vid badplatser. Mannen är klädd i en nätbrynja full av obestämbara fläckar, som med nöd och näppe täcker den mage som han så omsorgsfullt har byggt upp genom att svulla. Håret är stripigt och dryper av flott. På soffbordet, som skiftar i olika nyanser av brunt, står ett tiotal tomburkar Harboe Pilsner och en pizzakartong som har kommit att bli lite av en permanent bordsdekoration. Rester från salami och tomatsås kan fortfarande skönjas i pizzakartongens mittparti.

Den här bilden har liksom etsat sig i hjärnan och dyker upp så fort ordet svulla når mitt medvetande. Därför gillar jag det inte. Att svulla betyder förresten att man äter snabbt och mycket. Ibland kan betydelsen också innefatta lathet och lättja i kombination med ätandet.

Fel intryck igen

Jag fick i uppdrag av min kära mor att köpa en flaska Marinella och ett bag in box-vin på Systembolaget. Naturligtvis var det en söt tjej inblandad. Och stamning. Jag måste ge intrycket av att det är första gången jag är där varje gång. Den där osäkra, oerfarna tonåringen som äntligen får lov att gå på Systemet. Och då köper en flaska Marinella och ett bag in box-vin. Men hon vet i alla fall inget om Hemmets veckotidning eller Blendcigaretterna. Än. Jag misstänker att alla söta tjejer som står i kassor har en hemlig klubb. Det måste dem ha, annars spricker ju hela min fantasi.

Självdisciplin

Min självdisciplin äro obönhörligen selektiv. Att inhandla någon form av godsaker eller snacks ens en dag i förväg slutar nästan alltid på samma sätt. I munnen. Lite tidigare än man tänkt sig. Däremot har jag sällan några problem med att gå upp tid när det verkligen behövs. Jag har till och med blivit bra på att träna någorlunda regelbundet. Inte mindre än fyrahundra situps i veckan och två mil avlagda i en avsevärt högre fart än vad som är brukligt när man ska ta sig till kylskåpet. Plus armhävningar, dips, plankan och allt vad det nu heter. Men, när det kommer till att vänta med att äta något är det kört redan från början. Jag gillar chilinötter och sådant där naturgodis som är dragerat med yoghurt. Samt lakrits. Det absolut bästa är att blanda salta jordnötter, chilinötter och yoghurtdragerat naturgodis i en skål. Med en stor påse lakrits bredvid.

Så var det det här med att vänta. Jag köpte naturgodis idag. Det är slut nu. Jag tänkte ha det som en morot imorgon efter att ha pluggat psykologi sent in på kvällen. Jag vet, jag är tragisk. Egentligen borde jag raka mig, fixa ett jobb, flytta härifrån och skaffa ett mig liv. Som ni hör är det alldeles för mycket att tag i. Och nu har jag dessutom en bra ursäkt. Jag måste plugga psykologi minst fem, eller helst åtta, timmar om dagen fram tills nästa fredag om jag ska ha någon chans på tentan. Jag har nämligen haft jäkligt dålig självdisciplin på den fronten. Inte så oväntat kanske.

Min joggingrunda

Nu vet ni var jag håller till. Göm er i buskarna och anfall mig med knivar. Ni har sisådär 4-5 försök varje vecka. Men var försiktiga så att ingen kommer till skada.

Bra musik att jogga till:

Dr. Dre/Eminem - Forget About Dre
Fear Factory - Edge Crusher
Hatebreed - Another Day, Another Vendetta
In Flames - Embody The Invisible
Marilyn Manson - The Fight Song
Megadeath - High Speed Dirt
Metallica - Die, Die My Darling
Oomph - Augen Auf!
Sepultura - Roots Bloody Roots
Skindred - Bruises
Slipknot - The Blister Exists
System Of A Down - Shimmy

Ordet jogga låter förresten ganska feminint. Det måste vara uppfunnet av en kvinna. En kvinna som inte orkade röra benen i den takt som krävs för att det ska räknas som att hon springer. Därför uppfann hon ordet jogga som egentligen var en maskering av hennes otillräcklighet. Till råga på allt har det blivit en mode- och hälsonyck vilket gör att det är fullständigt accepterat att jogga. Och det är ju tur för mig.

Det här med att skriva

För mig känns det mer naturligt att skriva än att prata. Jag vet att det låter sjukt men så har det varit ganska länge. Jag kan skriva otalet rader om diverse nonsens, reflektioner och tankar men i sociala sammanhang är jag den tysta typen som inte säger särskilt mycket. Visst har det sina orsaker, och jag jobbar på det men nu var det inte som skulle avhandlas. Skrivandet är för min del ett högst nödvändigt utlopp. Utan det skulle jag bli galen, håglös, neurotisk och...fullkomligt galen. Det är som gratis terapi i form av bokstäver.

Att skriva har jag förvisso gjort under hela skoltiden, men det är först på senare tid som det har övergått till att bli ett fritidsintresse. Jag har nått en nivå där jag faktiskt känner mig någorlunda bekväm med att låta andra läsa det jag skriver. Däremot är jag helt förtappad när det kommer till grammatik och jag har inget djupare intresse för språket som sådant. Jag vet vad verb, adjektiv och substantiv är. That's it. Jag har aldrig sett någon mening med att lära mig mer, jag kan ju redan språket, det är för sjuttsingen mitt modersmål. I skolan fick jag med nöd och näppe godkänt på grammatikproven men det påverkade inte slutbetygen som tur var.

Regler och konventioner har jag en viss hatkärlek till. Man kan se det som en utmaning att hålla sig inom givna ramar men samtidigt kan det vara hämmande, och när möjligheten finns att bryta dessa utan någon klagar är det svårt att låta bli. Hittills har jag inte tagit mig några större friheter. Leker lite med punkter och engelska kanske, uppfinner nya ordsammansättningar och torterar meningar med kommatecken. Jag fastnar lätt i ett skrivsätt som känns mekaniskt och opersonligt, jag får inte riktigt fram det jag vill. Det fattas en sjukt massa pusselbitar vilket egentligen inte är så konstigt. Det är ett pussel som aldrig blir färdigt, ett pussel som förhoppningsvis fortsätter att växa tills den där trevlige killen med svart huva och lie knackar på ryggen.

En naken fot

Det där med flickvän togs aldrig upp. De börjar nog bli lite gamla. Eller så har de redan gett upp hoppet. Men vi vann i alla fall den prestigefyllda matchen i kubb. Det är det som räknas.

Påhälsning

Imorgon kommer min faster på besök tillsammans med sin man. Det är inget fel med det, oh nej, de är jättetrevliga och allt det där. Det var ju ett tag sedan vi sågs liksom. Men, som vanligt är det ett antal givna frågor och ämnen som måste avhandlas. Vad gör jag nu? Vad har jag gjort hittills? Har jag någon flickvän? Vad ska jag göra senare? Hur ser framtiden ut? Och som vanligt har jag inga bra svar att komma med. Helst skulle jag vilja kunna berätta om att jag minsann har ett fast jobb, att jag har en lägenhet på gång, att jag har en flickvän och att jag har en alldeles fenomenal framtidsplan. Det kan jag inte. Det blir mest en lång tystnad efter besvikelsen över mina svar och ett par ansträngda leenden.

Om någon av dessa frågor inte kommer upp lovar jag att lägga ut en bild på min fot. Naken.

Bloggar i Nora

Jag tänkte stundtals försöka få till en mer lokal prägel och hänger därför ut människor från samma stad som har varit patetiska nog att starta egna bloggar. Givetvis hör jag inte hemma i den kategorin själv.

Nora på Blogger
Nora på Bloggportalen

Vem är det som har ställt diskmedlet i kylskåpet?

Inte jag. Jag lovar, det var inte jag. Fan, jag får alltid skulden när sådant här händer.

"Yes"

Att måla världen med andra färger

Världen idag är en salig röra av färger. Inte hudfärger, utan färger som representerar handlingar, attityder och värderingar. Nyhetsrapporteringarna domineras ofta av färgen svart.Ondskans färg. Våldets färg. Dödens färg. Den står för allt det där mörka som vi helst inte vill veta av, inte vill se och än mindre bry oss om. Det blir för mycket att bearbeta, för svårt att föreställa sig och att förstå. Vi har nog med svart färg i våra egna liv och i vår omgivning. Våra egna bekymmer är kanske inte riktigt lika svarta som andras. Allt beror på våra referensramar. En bild och en text i en tidning kan aldrig ge samma känsla som att uppleva det själv. Att förlora en närstående eller hela sin familj, att se sitt eget land slitas sönder av krig och konflikter. Och att inte kunna göra något åt det, att pendla mellan maktlöshet och förtvivlan.

Vi människor är komplexa varelser och den värld som vi skapat är om möjligt ännu mer komplex. Överst på listan med de sju dödssynderna står högmod och girighet. Det är två egenskaper som troligtvis ligger till grund för mycket av det svarta som finns i världen. Den förstnämnda leder inte sällan till stillestånd inom politiken och i förhandlingar länder emellan. Den andra har för vana att orsaka bråk och slitningar för att tillfredsställa det bakomliggande behovet, att förse sig med mer av det man redan har.

Att måla världen med andra färger är med andra ord ingen lätt uppgift. En bra början är att klura ut vad det är som driver oss, varför vi gör som vi gör och varför vi gör vissa val framför andra. Vad vi gör är egentligen mindre viktigt, problem löser man bäst genom att söka sig till roten. Vilket är lättare sagt än gjort. Ibland vet jag knappt själv varför jag gör vissa saker innan jag stannar upp och ställer frågan. Varför? Det är inte alltid som det finns ett bra svar. Det kändes kanske bra just då, av någon outsäglig orsak.

Människan är som sagt en komplex varelse och hjärnan kan vara alldeles fenomenalt bra på att lura sin herre. I vissa situationer kan det vara så att vi ogärna vill erkänna för oss själva varför i gör som vi gör och istället hittar på ursäkter för att rättfärdiga våra handlingar. Det sker ofta automatiskt om vi inte medvetet reflekterar över det. Hos missbrukare är det en vanligt förekommande reflex som är kopplad till missbruket, hos "vanliga" människor kan missbruket snarare ligga i rättfärdigandet av handlingar.

Jag försöker inte framställa mig själv som något helgon här. Jag skänker inga pengar till Röda Korset, jag kollar inte på faddergalor och jag har inga planer på att gå med i Läkare utan gränser. Jag har fullt upp med mitt eget liv, att skapa en inre trygghet och komma på vad jag vill ha ut av allt. Jag lurar mig själv konstant och hittar på dåliga ursäkter till varför jag inte kan göra saker, eller till varför jag gjorde något i den där specifika situationen. Det är först när man har en egen trygghet som man verkligen kan bry sig och hjälpa andra. Att skrubba bort lite av det svarta. Om man nu vill det.

Just nu försöker jag måla om min egen fasad. Det blir något grönrandigt med röda prickar och gula trekanter. Satan vad tufft det kommer att bli.

"Jag ska måla hela världen lilla mamma"

Bortsopad barndom

Mitt rum ser just nu ut som ett slagfält. För ett par veckor sedan fick jag en fix idé om att rensa upp bland allt det gamla, allt det där som jag knappt har ägnat en tanke åt de senaste fyra - sex - åtta åren. Problemet är att jag har så svårt för att slänga något. Jag vrider, vänder och funderar. Tänk om det plötsligt uppstår en situation i framtiden där jag hade haft användning för det här förstoringsglaset från Bamses Naturvänner. Vilken ångest jag skulle få ifall jag slängt det då. Eller det här inplastade basketspelet vars ljud tyckas vara inspirerat av en skördetraktor. Det är ju faktiskt rätt kul. Tänk om jag skulle få lust att spela på det någon gång i framtiden och kommer på att jag har slängt det. Ångest. Därför är mitt rum nu fyllt av saker som går igenom processen där jag vrider, vänder och funderar. Flera gånger om dagen. Ett par kassar har visserligen slunkit iväg men i den här takten kommer det att ta sin lilla tid. Å andra sidan har jag inget bättre för mig.

I havet av prylar och saker blir jag påmind vilken musik jag lyssnade på som knatte. Det mesta består av blandskivor med namn som "Top Hits Megamix Vol 1". Man skulle alltså kunna säga att jag hade en ganska bred musiksmak med tanke på hur många olika artister som figurerar på dessa skivor. Att musiken sedan är hyfsat monoton är en annan sak. Långt där bak i högen skymtar tre skivor med Petter. Jag minns att jag tvingade med mig en kompis för att mima till "Vinden har vänt" under klassens timme på mellanstadiet. Det är inget som jag kan säga att jag är stolt över, men förhoppningsvis är jag inte ensam om att ha en del pinsamma lik i garderoben.