Att måla världen med andra färger

Världen idag är en salig röra av färger. Inte hudfärger, utan färger som representerar handlingar, attityder och värderingar. Nyhetsrapporteringarna domineras ofta av färgen svart.Ondskans färg. Våldets färg. Dödens färg. Den står för allt det där mörka som vi helst inte vill veta av, inte vill se och än mindre bry oss om. Det blir för mycket att bearbeta, för svårt att föreställa sig och att förstå. Vi har nog med svart färg i våra egna liv och i vår omgivning. Våra egna bekymmer är kanske inte riktigt lika svarta som andras. Allt beror på våra referensramar. En bild och en text i en tidning kan aldrig ge samma känsla som att uppleva det själv. Att förlora en närstående eller hela sin familj, att se sitt eget land slitas sönder av krig och konflikter. Och att inte kunna göra något åt det, att pendla mellan maktlöshet och förtvivlan.

Vi människor är komplexa varelser och den värld som vi skapat är om möjligt ännu mer komplex. Överst på listan med de sju dödssynderna står högmod och girighet. Det är två egenskaper som troligtvis ligger till grund för mycket av det svarta som finns i världen. Den förstnämnda leder inte sällan till stillestånd inom politiken och i förhandlingar länder emellan. Den andra har för vana att orsaka bråk och slitningar för att tillfredsställa det bakomliggande behovet, att förse sig med mer av det man redan har.

Att måla världen med andra färger är med andra ord ingen lätt uppgift. En bra början är att klura ut vad det är som driver oss, varför vi gör som vi gör och varför vi gör vissa val framför andra. Vad vi gör är egentligen mindre viktigt, problem löser man bäst genom att söka sig till roten. Vilket är lättare sagt än gjort. Ibland vet jag knappt själv varför jag gör vissa saker innan jag stannar upp och ställer frågan. Varför? Det är inte alltid som det finns ett bra svar. Det kändes kanske bra just då, av någon outsäglig orsak.

Människan är som sagt en komplex varelse och hjärnan kan vara alldeles fenomenalt bra på att lura sin herre. I vissa situationer kan det vara så att vi ogärna vill erkänna för oss själva varför i gör som vi gör och istället hittar på ursäkter för att rättfärdiga våra handlingar. Det sker ofta automatiskt om vi inte medvetet reflekterar över det. Hos missbrukare är det en vanligt förekommande reflex som är kopplad till missbruket, hos "vanliga" människor kan missbruket snarare ligga i rättfärdigandet av handlingar.

Jag försöker inte framställa mig själv som något helgon här. Jag skänker inga pengar till Röda Korset, jag kollar inte på faddergalor och jag har inga planer på att gå med i Läkare utan gränser. Jag har fullt upp med mitt eget liv, att skapa en inre trygghet och komma på vad jag vill ha ut av allt. Jag lurar mig själv konstant och hittar på dåliga ursäkter till varför jag inte kan göra saker, eller till varför jag gjorde något i den där specifika situationen. Det är först när man har en egen trygghet som man verkligen kan bry sig och hjälpa andra. Att skrubba bort lite av det svarta. Om man nu vill det.

Just nu försöker jag måla om min egen fasad. Det blir något grönrandigt med röda prickar och gula trekanter. Satan vad tufft det kommer att bli.

"Jag ska måla hela världen lilla mamma"