Snurrigt

Det blev liiite för mycket igår. Men jag var ganska cool. Med kritstrecksrandig kostym, fluga och röd näsduk. Det var en kroggala med mindervärdeskomplex. Fast maten var god.

Ännu ett år har blåst förbi

Födelsedag. Tårta. Tomhet. Det känns inte i kroppen. Jag är inte uppspelt, inte heller ledsen eller deprimerad. Det är en vanlig dag. Visserligen är det en bra ursäkt för att baka roliga tårtor. Jag håller på med ett recept av Jan Hedh, med två olika chokladmousser, en chokladbotten och ett täcke med chokladgelé. Faktum är att jag känner mer för tårtan än vad jag gör för min födelsedag. Jag förstår inte grejen, och jag tror att det beror lite på min introverta läggning. Vi lär oss från början att födelsedagar handlar om kalas, ballonger, presenter och glada miner. Vi lär oss att det är något som ska firas, oavsett om man vill eller ej. Och vill man inte så är man tråkig. Jag tror att jag ofta upplevs som tråkig. Tystlåten och tillbakadragen. Det är inte alltid avsiktligt. Det är en vanesak och sedan har vi stamningen. Jag tycker om att laga och äta god mat. Jag tycker om att dricka god öl, gott vin och lyssna på bra musik. Jag tycker om att skämta, berätta och spela spel, jag är bara inte särskilt bra på det. Men det är inte därför jag inte känner något för min födelsedag. Jag förstår helt enkelt inte grejen.

Tandfén har problem med finanserna

Den ekonomiska krisen som råder just nu har även kommit att påverka tandféns arbete. Istället för pengar så har tandfén börjat lämna ut checkar utan täckning, till alla barns förtret. Dessutom finns rapporter om att ett stort antal tänder på svarta marknaden tros komma från tandféns lager. Förtroendet för tandfén har därför minskat och många mödrar väljer att inte berätta om tandfén för sina barn. Om krisen fortsätter är det stor risk att också påskharen drabbas.

Om 48 timmar är det kolugnt

Det blev en jobbigare vecka än jag tänkt mig. Istället för att vara ledig i onsdags så jobbade jag heldag vilket jag även gör imorgon. På söndag kommer jag nog inte att anstränga mig i onödan. Men nu får ni slå mig om jag skriver mer om jobb. Det finns ju trots allt mer här i livet. Kokböcker till exempel. Och en viss persons födelsedag som annalkas.

serieruta: En blivande Konstfackselev?

- Jan Stenmark

Desorienterad

Tiden är för mig inget annat än ett sätt att hålla reda på var jag befinner mig i livet, och hur långt det är kvar ungefär innan allt skiter sig. Begreppet är kantat av filosofiska frågor och paradoxer, men i all sin enkelhet så finns tiden där i vårt medvetande. Tid är inget man tar, den fortsätter ändå. Däremot väljer vi att disponera tiden, lite som vi vill och lite som vi känner oss tvungna till. Tiden hjälper oss att orientera mellan då, nu och sedan. Ibland tappar man bort sig, och ibland tycker man att fan, går inte klockan i mitt rum mycket snabbare än alla andras? Så är det givetvis inte. Min lista över saker som jag borde göra råkar vara ganska lång just nu. Känslan av att vissa dagar går upp i rök är inte rationell. Antingen har vi haft fullt upp. Eller så försöker vi hitta en ursäkt till att vi inte har åstadkommit något. Imorgon hoppas jag att det beror på det förstnämnda. Gårdagen har redan passerat, och är således numera en del av det som har varit och som aldrig kommer tillbaka. Inte här, och inte nu, utan endast i våra medvetanden. I det som gör oss unika och sårbara.

Men talk of killing time, while time quietly kills them. -Dion Boucicault

Årets kock nr 1!

Min kära mor hittade ett gammalt dokument från mina yngre dagar. Var framtiden utstakad redan då?:

Utmattad

Sedan i torsdags har jag upprepat proceduren jobba-sova-äta-jobba. I fredags blev det heldag med 14 timmar, 92 lunchgäster och en hyfsad kväll. Jag var faktiskt lite nervös men portionsberäkningen höll. Nervös var jag även idag när Örebrodistriktet för Svenska kockars förening skulle bjudas på mat. Fast det gick bra. Nu är jag suppleant i styrelsen. Det kommer att se fint ut i CV:t.

Nytändning i köket

Vi ska byta meny. Från och med ikväll kan man vältra sig i bland annat jordärtskockssoppa, ankbröst och hasselnötskaka. Imorgon är jag ledig, sedan är det jobb en vecka framåt ungefär. Tiden är knapp. Jag vill ha mer. Och jag vill ge mer, av mig själv och av ord och av text. Men om det inte blir en fortsättning inom kockyrket så vet jag inte vad som händer. Jag vill inte studera, inte nu, inte förrän senare.