Att ta tag i det där som kallas för "livet"

Jag tror nästan att jag har lyckats med det faktiskt. Att ta tag i mitt liv alltså. Jag börjar nästan se ett ljus någonstans där borta i tunneln. Förhoppningsvis kan jag nå ljuset utan att släcka det och komma dit med höga omdömen från kockutbildningen. Annars skulle tiden mest kännas bortkastad. I mitten av december ska jag träffa en talskrynklare och det närmaste kvartalet ska jag käka antibiotika för att bekämpa röda prickar. Det enda som fattas är att reparera min skrivsvacka, hur nu det ska gå till. Mer sömn kanske? Och en stor glasstårta. Eller njäe, då hamnar jag bara ännu längre ifrån mitt Brad Pitt-ideal.

Social busshållsplats

Jag har påträffat något så ovanligt som en busshållsplats där väntande människor faktiskt pratar med varandra. Trots att de aldrig har haft någon kontakt i övrigt. Jag blir till och med hälsad på när jag masar mig in i busskuren vid 06.10-snåret. Att samtalsämnena rör sig kring väder, vinterdäck, juldekorationer och Lasse Kronér spelar ingen större roll. Det känns så främmande att chocken sitter kvar en bra bit efter att ändalykten har parkerats på ett grönt säte. Just det, av någon anledning är de tidiga morgonbussarna alltid av en äldre modell. En modell som säkert skulle kunna berätta om tider då maten var tvungen att ransoneras och om besvikna människor som inte fick någon färg i bilden trots att de dragit en nylonstrumpa över TV:n. Men nu kan ju bussar som bekant inte prata, och därför kommer deras historier om forna tider aldrig att kunna föras vidare. Det är inte utan att man blir lite rörd vid tanken.

Farliga killar

Ni vet hur det brukar snackas om att tjejer dras till farliga killar. Just definitionen av farlig är många gånger flytande, ibland räcker det med en tatuering och andra gånger så är killarna farliga på riktigt. Jag läste om en man som blivit dömd för att ha mördat sin hustru och sedan lyckades hitta en ny kvinna att gifta om sig med när han satt i fängelse. Om det var spänningen eller en vilja att förändra honom som lockade förtäljde inte historien, men det var uppenbarligen inte behovet av trygghet som behövde fyllas på. Man kan alltid undra vilka framtidsplaner som den här kvinnan hade i sitt huvud. Hade hon kanske tänkt sig att flytta ihop med denne man för att sedan skaffa barn?

Här är exempel på en konversation som kunde ha utspelat sig vid en eventuell ihopflyttning (det hade förmodligen också blivit hennes sista konversation):

-Gå och lägg dig du älskling. Jag ska bara gå ner i källaren och slipa knivarna så att jag kan stycka kött imorgon.
-Vadå för kött?
-Det är ett nytt slags kött, det sägs att det smakar som kyckling.
-Åh vad spännade, du är så romantisk och oberäknelig Bjarne!
-Javisst är jag det älskling! *Bjarne flinar stort och dreglar lite på tröjan*.