Att ta tag i det där som kallas för "livet"
Jag tror nästan att jag har lyckats med det faktiskt. Att ta tag i mitt liv alltså. Jag börjar nästan se ett ljus någonstans där borta i tunneln. Förhoppningsvis kan jag nå ljuset utan att släcka det och komma dit med höga omdömen från kockutbildningen. Annars skulle tiden mest kännas bortkastad. I mitten av december ska jag träffa en talskrynklare och det närmaste kvartalet ska jag käka antibiotika för att bekämpa röda prickar. Det enda som fattas är att reparera min skrivsvacka, hur nu det ska gå till. Mer sömn kanske? Och en stor glasstårta. Eller njäe, då hamnar jag bara ännu längre ifrån mitt Brad Pitt-ideal.
3 kommentarer:
En annan har inte ens kommit halvvägs till det där som kallas "att ta tag i livet". Känns ganska hopplöst faktiskt :(
Men kul att du har lyckats komma en bit iaf ;) Och det där med din skrivsvacka får du allt göra något åt! Jag sitter ju här med abstinens varje dag du inte skrivit något! ;D
Ohh, jag har nog inte heller kommit halvvägs, möjligtvis femtedelsvägs. Men det är ju alltid något.
Det där med abstinens låter illa, jag får se till att ta mig i kragen (as if).
Förresten, hopplöst är det när man är 35, bor hemma och jobbar på Samhall :)
Haha, det är ju sant. Jag har ju 15 år på mig innan jag måste vara utflyttad och skaffat mig ett vettigare jobb än på Samhall (eller McDonoalds..?).
Så nu får jag snart ta mig i kragen och hitta ett vettigt jobb så jag inte slutar där.
Höh, good luck to me..
Skicka en kommentar