Bättre en tjuga i handen än tjugo tjugor på internetbanken

VISA-kort och internet är en farlig kombination. Just nu väntar jag på fyra böcker från Gud vet var och tre par skor från Italien. Visserligen tre par jävligt billiga skor, men ändå. Jag har köpt en kockkniv från Japan också. Samt en japansk vattensten från Tyskland så att jag kan skärpa kniven. Nu ska jag bara beställa kläder från Storbritannien och DVD-skivor från Frankrike så har jag snart shoppat jorden runt. Och allt detta tack vare en mus, några tangenter, en skärm och ett plastkort med lite siffror på.

I affären svider det alltid mycket mer när man lämnar ifrån sig en femhundring (något som skedde betydligt oftare runt 2005 e.Kr). Då finns det åtminstone en relation till pengarna. Ett prassel, en doft och en oundviklig separationsångest. På internet blir hanteringen av pengarna plötsligt opersonlig, nästan lite kuslig och klinisk. Innan man vet ordet av så har siffrorna på kontosaldot räknats ner och man undrar vad fan det var som egentligen hände. Men livet går vidare och plötsligt står budet vid dörren och vill ha en påskrift. Sedan börjar det om, och den evigt växande konsumtionskarusellen kan belöna sig själv med ännu en fjäder i hatten.