Destination Rosengård
Min självbevarelsedrift måste ha varit ovanligt låg när jag bokade en biljett till en plats belägen i det gudsförgätna länet Skåne. Jag vet inte riktigt vad det var som låg bakom. Kanske var det ett löfte, åtrå eller ett krampaktigt försök att återuppliva det förflutna. Nej, nu börjar det låta som en förlorad kärlek. Det handlar om en kille som har lyssnat på alldeles för mycket hiphop och tror att han är någonting (eftersom jag vet att han läser det här så hoppas jag att han blir sur).
Jag har aldrig besökt Rosengård men jag föreställer mig något som liknar en postapokalyptisk krigszon. Ett område där det råder undantagstillstånd sedan vem vet när. På gatorna strosar pojkgängen runt med tomma blickar, redo att försvara sina betonghus och skogsdungar med livet som insats. Men när det kommer till kritan är det inte gängen som har makten. Det är den allra hårigaste och sliskigaste typen som bestämmer. Ni vet den där turken som kör en gammal Mercedes och äger pizzerior med tvivelaktig redovisning.
För att som utomstående överleva en vistelse i Rosengård krävs det att man har koll på saker och ting. Rosengård är indelat i miljonprogramsområdena Apelgården, Herrgården, Kryddgården, Törnrosen och Örtagården. Stadsdelen omfattar även industriområdet Emilstorp, 1950-talsområdet Persborg, villaområdet Västra Kattarp och Östra Kyrkogården. Något som är viktigt att känna till är de olika handslagen som förekommer i de olika områdena. Tråkigt nog gör jag inte det just nu men jag hoppas bli instruerad av hiphop-killen vid ankomst. Utöver det är det också bra att vara beväpnad. Pepparspray, träpåk och en butterfly-kniv ingår i det överlevnadspaket som säljs på de bussar som trafikerar Rosengård. Är man inte van att hantera den typen av knivar är träpåken och pepparsprayen det säkraste alternativet.
Jag är medveten om att min bild av Rosengård kanske inte stämmer överens med verkligheten till 100%. Förmodligen är verkligheten betydligt råare och brutalare än vad en oskuldsfull pojke som jag kan föreställa sig. Men jag är inte rädd, jag är redo att möta mitt öde. Jag måste bara kissa först.
2 kommentarer:
Jaha, då blir det trappuppgången för dig.
Ptja, jag har ju bott i en trappuppgång i hela mitt liv så det blir ju som hemma. Bortsett från limmet då. Vi i förorten har det inte lätt inte.
Skicka en kommentar