Back on track

Med mitt första inlägg i december ser jag även till att kamma hem en guldmedalj i kategorin "mest klichéaktiga rubrik". Texttorkan är förhoppningsvis över, nu är det bara tiden som inte riktigt räcker till. Jag känner mig stundtals som en vandrande zombie. En riktig stekosdoftande knegarzombie som tänker på mat 24 timmar om dygnet. Jag arbetar med mat, läser böcker om mat och drömmer om mat. Och då har jag ändå 45 veckor kvar av utbildningen.

Hittills så har det faktiskt känts väldigt rätt. Fast samtidigt kan jag inte släppa tanken om att bli något mer än "bara" kock. Läsa på universitet och skaffa en fin examen för att bli en av alla de där som har en akademisk utbildning. Samt leva ett typiskt studentliv och bli fullständigt institutionaliserad för att sedan få en chock när livet knackar på ryggen. Men det är förstås inte för sent att gå igenom den biten också, trots att man tycker sig bli gammal väldigt fort. Något som får mig att fundera på om det kanske inte var lite väl förhastat att teckna ett medlemskap i PRO.

På fredag har jag skrivit upp mig för att jobba på det första julbordet. Jag börjar 07.15 och slutar någonstans runt 24.00. Efter det tänker jag sätta mig på MM-baren, dricka mig full och spy lite av utmattning på bussen hem. Det låter inte alls tragiskt eller så.