Tyst = intelligent och duktig?
Fuck no. Det tycks vara en förutfattad mening som åtminstone existerar lite här och var, men som saknar all form av substans. Jag kan tänka mig att syftet är att ingjuta något slags självförtroende genom att måla på egenskaper som ska kompensera för tystheten. Det har nämligen hänt mig fler än en gång. Alldeles nyligen till och med. Om jag hade varit intelligent på ett klassiskt vis skulle jag säkerligen ha pluggat till arkitekt vid det här laget. Men det gör jag inte. Mina betyg räcker inte till, mitt högskoleprov räcker inte till och min oförmåga att förstå mer avancerade former av logik och att se helheter sätter liksom stopp för dylika karriärsplaner.
Jag är en abstrakt, kvasiintellektuell drömmare. That's it. Fast det räcker ganska bra det med.
2 kommentarer:
Det är härligt att läsa dig igen. Vi är ganska lika. ^^
Jag skriver igen, och det halvt om halvt på metro just nu.
Har du lust så kika gärna in där.
/deafdisaster
Och som ett rosa skimmer sprider sig den homoerotiska stämningen över...eller..äsch.
Närå, kul att du har börjat igen. Jag hade i och för sig inte förväntat mig något annat heller.
Skicka en kommentar