Degskalle = degiga tankar = lust att baka

Vi är inne i en sådan där dryg period igen. I skolan menar jag nu. Medlemmarna i "Kalles kaviar"-klubb är alltid dryga. Temat för veckan är specialkost. Det handlar om människor som tror att de är något. De tror att de är allergiska eller överkänsliga. Vilket de också allt som oftast är. Därför måste vi laga speciell mat så att dessa människor kan fortsätta gå runt och vara speciella.

Informationen som ges bara fladdrar förbi, tyvärr gör inte arbetsuppgifterna det. Dessutom har stämningen kommit att bli lite tryckt. Alla dåliga sidor börjar liksom krypa fram och irritationen går nästa att ta på. Om det inte hade varit för värmen skulle vi säkert ha kunnat forma små irritationsbollar och kastat på varandra.

Nå, hur som helst känner jag mig som en degskalle på grund av alla speciella människor. Och av en händelse fick jag lust att baka. Men absolut inte något som tar för lång tid. Så, jag laborerade ihop en äppelkaka. Jag är faktiskt helt fucking amazed över att jag inte har lyckats hitta något recept på äppelkaka med mörk rom. Bara äpplen med kanel och rom skulle jag kunna äta en hel skål av. Det gjorde jag också nästan, något som kan förklara varför jag börjar känna mig snurrig. Äppelkakan blev i alla fall alldeles förträffligt god, och om jag får lust kanske jag plitar ner ett recept i matbloggen. Efter en grundlig renovering vill säga. Den förra skedde ju då någonstans efter att Peter Siepen genomgått sin 342:a brasilianska vaxning. Det är för övrigt en vetskap som jag själv blir lite rädd över att besitta.