Home alone

Jag blir ensam hemma några dagar nästa vecka. Visserligen på bekostnad av att min mor ska opereras, men ändå. Varje gång jag blir ensam hemma påminns jag om hur otroligt skönt det vore att ha något eget. Att kunna baka pizza och spela Judas Priest på vrålhög volym. Samtidigt. Och strunta i att diska på en vecka bara för att man kan. Eller bjuda hem damer på te. För att sedan diskutera läget i världen och utbyta erfarenheter inom knypplandets ädla konst.

Nu hinner jag förmodligen inte med så mycket mer än att lyssna på Judas Priest. Jag bakade nämligen pizza igår och den lär räcka ett par dagar framåt sådär på en höft. Vilket gör att jag får betydligt mer tid över till att ägna mig åt karaktärsdanande aktiviteter. Men framförallt får jag mer tid över för att söka jobb. Jag är desperat, det finns inga gränser längre. Förutom att jag har telefonångest. Jag hatar att ringa, särskilt när jag vet att jag måste göra ett bra intryck. Jag funderar på att skaffa en sådan där röstförvrängare för att få bort fokuseringen på mitt egna tal. Risken är väl att jag låter som en galen mördare istället.

-Greenswood Telemarketing, Sandra.
-Hi Sandra. Are you having fun?
-err...who is this?
-I'm your worst nightmare. Don't hang up the phone or I will slit your boyfriends throat.
-Aaaaaa.....oh my god...please don't hurt him!
-Haha, I'm just kidding. I'm applying for the job your company announced in todays newspaper and I have some questions.
-Holy fuck, you're fucking pscyho. That's so not funny, I'm reporting you to the police. Don't ever contact me again.
-Hello? Sandra? Doh.