In your face, psykologidoktorand!

Psykologidoktoranden med flanellskjorta orerade vilt och brett om att det krävdes 110 timmars studietid för att klara av kursen. Jag reducerade antalet timmar till knappt 10 och klarade mig galant. Visserligen är studietiden alltid överdriven och omtentorna alltid lättare men det var ändå första gången jag skrev den. Och jag fick i och för sig bara godkänt, men i alla fall.

Därmed är också min tid vid högre institutioner avklarad för ett tag framåt. Inte för att jag på något sätt är färdig men jag har insett att jag inte har en aning om vad jag egentligen vill bli. Jag träffade alltför många vilsna själar som bara fortsatte att plugga utan något mål. En kille läste sin femte A-kurs i våras, en äldre herre läste sin artonde termin på universitet och en tjej tog fullt studielån trots att hon bodde hemma. "Äsch, det kan jag ju betala tillbaka senare någon gång".

Därför tar jag en paus från all kurslitteratur och satsar på att få in en fot i arbetslivet. Inte för att jag tror att jag lär bli särskilt mycket klokare, men åtminstone lite rikare. Så att jag kan sticka härifrån.