musik: Skivor som jag gillar #1
Daft Punk - Homework
Det här är något franskt, men det är inte vin det handlar om utan musik, så ni som letar tips om dryck till oxfilén kan sluta läsa. Daft Punk är en duo som pysslar med elektronisk musik. Jag har själv tidigare rynkat på näsan åt den delen av musiksfären men har på senare tid börjat se ljuset i den. Låtarna varierar i tempo men innehåller alltid en pulserande och medryckande rytm. Hört till helheten så är deras första skiva också den bästa. I mina öron alltså.
Muse - Absolution
Muse kommer från England och ägnar sig åt rock i en mer experimentell form. På "Absolution" kan man hitta influenser båda från den elektroniska och klassiska musiken. Skivan har siffra nummer tre i ordningen och temat denna gång sägs vara jordens undergång. Musiken är, temat till trots, mest upplyftande och väldigt medryckande i sina tempoväxlingar.
Pixies - Surfer Rosa
Pixies är bandet som både startade och slutade i det stora landet borta i väst. Alternativ rock är genren och Surfer Rosa är deras första riktiga album. En av sångarna, Black Francis, karaktäriseras genom sin något gälla och skrikiga röst, och i "Where Is My Mind", är han helt kissnödigt bra.
Sigur Ros - Agaetis Byrjun
Vill man spy galla över pretentiösa själar är Sigur Ros ett öppet mål. Men det spelar ingen större roll. Musiken är rogivande, mångfaldig och svår att tröttna på. Den byggs långsamt upp och eskalerar ofta i pompösa utspel som känns närmast filmiska. Ný Batterý är ett bra exempel på detta som börjar med ett gäng dämpade horn och som slutar med något som drar åt pop/rock- hållet fast mer...bombastiskt.
The Streets - Original Pirate Material
"Brittisk" och "hip-hop" i samma mening har länge fungerat som en bra indikator för britter att hålla sig borta för att slippa skämma ögonen ur sig. I och med The Streets intåg, eller rättare sagt Mike Skinners, är detta något som har förändrats. Album nummer två, "A Grand Don't Come For Free", sålde tre gånger så mycket som debutalbumet. Vilket enligt egentligen inte säger så mycket om musiken, "Original Pirate Material" är fortfarande bäst. Det bjuder både på mer energi och klatschiga låttexter även om det också har tendenser att bitvis bli sömnigt.
2 kommentarer:
Hmm, intressant blandning. Har nog hört de flesta banden, iaf nån låt. The Streets är så engelska och Sigur Ros är ett av mina favoritband. Störtsköna. Gillar du dem, borde du gilla Jean Michel Jarre oxå. Fast ska jag vara riktigt ärlig är jag nog mest 80-tals syntare. Finns inte mycket musik från det årtiondet som jag inte gillar faktiskt. Och bandet i mitt hjärta är Depeche Mode. Kanske därför jag är stor fan av Melody Club pga deras 80-sound? Sen har jag ju fallit som en sten för Coldplay. Enkel, trallvänlig musik, jag vet, men ack så bra.
Och mer intressant kan det nog tänkas bli när fler delar kommer upp. Aldrig hört talats om Jean Michel Jarre faktiskt men han ska kollas upp, är lite dålig på att förnya mig och på att ha koll överhuvudtaget.
Mm, Depeche Mode är bra. Fast Melody Club hakar jag inte på. Coldplay har jag inte hört så mycket av men visst har det varit trallvänligt. Yes, 80-talet bra även om jag kanske är mer inne på hårdrocken.
Skicka en kommentar