I'm still just a kid
Barnslig fascination. Jag lider fortfarande av det. Jag kan inte sluta förundras över hur sjukt cool världen faktiskt är. Universum och allt. Och vi människor. Och jorden, dinosaurier, luftskepp, snabba bilar, guldfiskar, helikoptrar, atomer, historiska revolutioner, busschaufförer med stor mustasch, flodhästar, solnedgångar och hoppande bönor. De allra minsta sakerna, som hoppande bönor, är väl kanske en överdrift men har ändå potential att uppfattas som väldigt stora om de sätts i perspektiv. Hur allt började, vart vi kommer ifrån och att vi idag kan bli oerhört ledsna över att favorittröjan glöms kvar i omklädningsrummet efter bortamatchen i handboll. När vi för 2000 år sedan inte ens visste att jorden var rund. Då stod dessutom folkräkningen i Kina på 57 miljoner invånare. Idag ligger den på över 1,3 miljarder.
Den barnsliga fascinationen har troligtvis en koppling till drömmandet och fantiserandet. Om det hade funnits ett svenskt mästerskap i tysta leken skulle jag ha haft en bra chans på guldmedalj. Givetvis får drömmandet inte gå till överdrift men många gånger sker det automatiskt. Det är sällan som jag känner att jag har riktigt tråkigt även fast det kanske ser så ut. Men, precis som att jag har ett behov av ensamhet har jag också ett socialt behov. Jag skulle gissa på att det lutar åt 65/35 om jag skulle våga mig på en fördelning. Ibland känner jag mig som ett UFO på villovägar när allt fokus ligger på det sociala. Jag trivs bättre med att hålla mig i bakgrunden och bara observera men det fungerar inte i längden, vilket jag också har insett. Efter en dag eller kväll i sociala tillställningar kan jag känna mig slutkörd. Det är inte så att jag dör eller svimmar, men helst vill jag bara dra mig undan och vila. Jag har svårt att få någon förståelse och kan ha svårt att förstå andras behov. Det är först när den där ofrivilliga ensamheten tränger sig på som jag får en inblick i hur det skulle kunna kännas om den var än mer påtaglig.
I sätet bakom snackas det om vem som knullar vem. Jag har spunnit vidare på en tanke om hur busschaufförens familj ser ut och har vävt ihop en hel historia.
2 kommentarer:
hallo jonas! Varför inte visa din blogg vid jobbintervjun? Den är bra! Vad skall du sälja? OK - du behöver inte avslöja allt - men inom webbvärlden måste det väl finnas intressanta jobb? Annonsförsäljning på hemsidor? Annonslayout på dito? Göra annonserna? Inom media finns många spännande jobb, som inte precis är framför kameran, men som fordrar kreativitet och konstnärsskap. Lycka till!
Hej! Hah, den är nog lite för självkritisk för att visas upp där. Jobbet är vanlig telefonförsäljning och det som ska säljas är digital-TV. Jag börjar bli desperat efter pengar men samtidigt vore det kul att utmana sig själv. Det skulle bli en enorm fjäder i hatten om jag faktiskt skulle lyckas. Inom webb och media finns det många intressanta jobb men jag känner inte att jag har den kompetensen riktigt.
Skicka en kommentar