-Är det onsdag eller torsdag idag?

-Vad har du gjort i helgen då? -Bajsar dina barn också i blöjan? -Usch vilket väder vi har, det regnar ju bara. -Jaa, uh vad träligt det är. -Gud vad varmt det är i köket! -Lilla Stina klarade av gå tre meter idag utan ramla. -Nä men ååååh vad roligt, gud så kul. Vår lilla Stefan kryper fortfarande fram.

Just det, fikarumssnack. Ni vet sådant där snack som får en att vilja dunka huvudet i väggen. Eller svepa i sig en flaska Explorer bara för att slippa lyssna. Fikarumssnack är ungefär lika vanligt förekommande som stekos i ett kök och är därför också svårt att undvika. Fördelen ligger i dess enkelhet. Det räcker med att humma, nicka och lämna någon kommentar om vädret då och då så är man en i gänget. Genialiskt.

Men jag erkänner att det faktiskt kan vara skönt att slippa tänka ibland. Dessutom så har fikarumssnacket en social funktion. Det hjälper till att bibehålla banden människor emellan och bidrar till en direkt social stimulation. Ytligheten bottnar i människors behov eller i vissa fall upplevda behov, och eftersom den stimulering som ges är just ytlig måste frekvensen av stimuleringen vara högre för att fylla behovet. Enkelt va?