Room 29

När vi kom hem smattrade regnet i marken och termometern visade på 12 plusgrader. Men jag gillar dig ändå moder Svea, trots dina brister. Vistelsen i Marmaris började sådär, första dagen var mulen och lite regnig, dock blev det bättre ju äldre klockan blev. Vi bokade in oss på ett turkiskt bad där vi blev kvar i ungefär tre timmar. Proceduren bestod av att basta, ligga på hett marmorbord, bli skrubbad med fårskinnshandske och intvålad med en tvålsäck, bada i jacuzzi, få en grön ansiktsmask och till sist oljemassage. Jag kan tänka ut sämre sätt att spendera en dag på.

När klockan blivit tillräckligt gammal var det dags för utgång. Tre klagomål på högmusik, tre ölflaskor tappade i golvet, en stark övertygelse om att boll nummer nio var den man skulle stöta med och svårigheter att minnas vissa skeenden ger en bra fingervisning om hur kvällen såg ut. Vi hann också med att röka vattenpipa innan vi begav oss till något uteställe, vi satt säkert där i 15 minuter tillsammans med en Cuba Libre. Med tanke på att jag aldrig rökt förut var det kanske ingen bra idé så här i efterhand, jag spydde nog sammanlagt ett tiotal gånger under morgonen och förmiddagen. En av ölflaskorna tappade jag inne på Club Areena som tydligen ska vara Turkiets största nattklubb, vad jag minns var den inte större än puben på stadshotellet. Jag blev utdragen av min bror ganska snabbt efter det och kvällen avslutades med biljard vid hotellets bar där vi tappade varsin ölflaska. Klagomålen på musiken kom tydligen inte förrän senare på morgonen, jag minns nämligen inget av det själv. Dels hade hotellpersonalen knackat på dörren och ringt en gång samt att en granne hade ringt och skrikit "STÄNG AV MUSIKEN". Som tur var gick resten av veckan i ett något lugnare tecken, annars skulle vi nog ha fått se oss om efter ett nytt boende.

Utsikt från balkongen på det trestjärniga lägenhetshotellet:






















Dagen efter var vädret, till skillnad från mig, återställt i sin vanliga ordning med 30 grader i skuggan och stekande sol. Väljer man att äta frukost ute är "full English breakfast" tillsammans med "Turkish breakfast" i princip det enda som går att få tag på med undantag för skinktoast och strips. Jag tvivlar på att något av alternativen skulle gå igenom nyckelhålsmärkningen.

Då mina minnesfragment inte duger till att redogöra för resten av händelserna i kronologisk ordning hoppar jag över den biten.

Den här turken bjöd oss på vattenpipa och spelade RnB:



















Han gillade att umgås med finska bögar för att dem var så ärliga men jag tänker inte spekulera i hans läggning. Min egen läggning blev för övrigt ifrågasatt vid ett senare tillfälle så jag ska bara vara tyst. Det slutade med att min bror kände sig manad att köpa en burk med turkisk viagra.

På planet träffade vi två tjejer från Sverige som skulle till Marmaris. Just då visste vi inget om vart vi skulle hamna men under onsdagen träffades vi av en slump på stadens bästa kebabhak. Vi drog vidare till The Beach Club som kom att bli favoriten bland uteställen, mycket på grund av läget. Efteråt blev vi bjudna på efterfest, lite krystat sådär. Kruxet var att deras hotell inte hade samma sak i åtanke. Vi slank förbi fyra vakter men vid receptionen och hissen tog det stopp.

Följande konversation utspelar sig:
Receptionist: -Do you stay here?
Brotha: -ehm..yes
Rec: -What's your room number?
Bro: -ehh..64
Rec: -There is no room 64
*ridån går ner"

Tjejerna försökte övertala vakterna om att vi var vänner och att vi inte skulle stanna över natten men vakterna klamrade sig fast benhårt vid sin policy och vi blev utkörda.


I väntan på Parasailing. En viss eftertänksamhet råder, men nu var allt betalt och att banga var knappast aktuellt. Dock kände jag en viss besvikelse efteråt, ingen adrenalinkick och inte fan var det några 100 meter upp i luften:





















Inte världens bästa bild kanske, men men. Jag hade ingen större lust att pröjsa 25 lira för bilderna som de tog själva från båten: