Nu är vi där i slutet av sommaren, alldeles till vänster om hösten

Det är den tjugoförsta juli och allt känns overkligt. Jag är tillbaka i skolan efter två veckors ledighet och har idag lämnat in ett utkast av mitt slutarbete. Om ungefär fjorton veckor ska jag vara färdig. Utbildad kock. För drygt ett halvår sedan visste jag inte att det fanns gula morötter. Eller hur en köttbit känns när den är mediumstekt. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde hamna här, i ett svettigt restaurangkök fyllt med frågvisa elever och stressade lärare. Vad hände med universitetet? Jag läste psykologi ju. Fast dem karriärstankarna hamnade visst i papperskorgen. Visst, det var kul men inget jag vill syssla med på lång sikt. För tillfället är det mat som gäller. Det går visst rätt bra för mig, men jag vet inte vad vill längre. Jag har kört in i en betongvägg. Och blivit rövknullad av Godzilla. Som vanligt alltså.

Nu är vi i alla fall där. Snart. I slutet av en hittills håglös sommar, alldeles till vänster om en oförutsägbar höst. Jag hade planerat att tänka över min framtid under ledigheten. Det gick inte så bra. Jag vet inte om det beror på att jag är jävligt dålig på att tänka eller om jag äter för mycket bullar. Men jag skyller på bullarna. Det är lättast så. Ord står mot tystnad från bullarna med pärlsocker där borta i hörnet. Sug på den du, Leif Silbersky.