En kritisk granskning av undertecknad

Då självkritik råkar vara mitt specialområde vore det synd att låta den förmågan gå till spillo. Till att börja med så är jag blyg, inåtvänd, osäker och allmänt vilsen. Därtill så stammar jag, är närsynt och har hålfötter som skulle kunna husera en mindre bataljon av kycklingar.

Fortsättningsvis så ser min näsa ut som en potatis som har sodomiserats av romerska soldater från slaget om Kartago. Mina öron förväxlas inte sällan med de parabolantenner som NASA använder för att skicka signaler till andra galaxer, min solbränna är ungefär lika jämn som Lars Ohlys uppfattning om huruvida han är kommunist eller ej och mina påsar under ögonen misstas ofta för intorkad kaffesump.

När jag försöker ta mig an ett uppdrag som är mer komplicerat än att måla prickar på Dominobrickor slutar det alltid med ett misslyckande som inte ens den mest garvade spåtant hade kunnat förutse. Mitt högerknä har efter en operation fått en något inåtböjd bana och har dessutom förlorat sin ursprungliga rörelseförmåga vilket gör att den närmaste liknelsen förmodligen utgörs av en banan med ett kvastskafts egenskaper. Efter att den regelbundna träningen upphörde sprang konditionen iväg snabbare än snabbast men säckade ihop på garageuppfarten och dog på vägen till sjukhuset.

Det här är givetvis bara toppen av isberget men för att behålla någon slags värdighet så kan jag väga upp lite och säga att jag är jävligt bra på att åka buss!

"Dont be so harsh on yourself"