En långdragen besvikelse

Jag har under en längre tid gått förbi en butik som jag aldrig kommit mig för att gå in i. Tills idag. Italienska delikatesser heter den. I mitt huvud hade jag fantiserat ihop en bild om hur en italiensk mormor står och vevar färsk pasta på beställning. Om hur hennes make står lite i bakgrunden och stoppar nymalet griskött kryddat med vitlök och peppar i gristarmar. Jag blev besviken. Det kändes mer som ett italienskt Lidl, även om ostarna och oljorna såg trevliga ut. Jag ville ha en italiensk landsbygd, men det enda jag fick var en dåligt plöjd åker i Pålsboda.

Skithelg

Är genomförkyld. På lördag är det givetvis fullbokat ända in i köket. Jag vill bara dö.

Kitchen nightmare

Jag provjobbade på ett hak i stan mest för skojs skull och för att kanske få lite extrajobb innan sommaren tar fart. Till en början lät allt vettigt, i praktiken var det inte riktigt lika bra. Vi snackar pytt i panna värmd i microvågsugn, utan ägg för att "det tar för lång tid att steka på beställning". Fisken var visserligen panerad för hand men tallrikarna garnerades med grovmalen svartpeppar och hackad persilja. En kyl hade under natten gått sönder men inga varor omplacerats till andra kylar för att "det var ägarens ansvar och inte kökets". "Man kan inte göra så mycket mer än att ringa". Det fanns också en hangaround vid spelmaskinerna. Jag vet inte, av någon pervers anledning så gillar jag det. En ljuspunkt är att det verkar vara dags att förändra, jag hoppas kunna smyga in några idéer till menyn. Om inte annat så är det upplagt för dråpliga historier.

Manlig sexualitet

Jag tycker att den är lustig, den manliga sexualiteten. Den utmynnar ibland i diverse tävlingar om vem som är tuffast och starkast. Det handlar inte enbart om slagsmål utan även om vem som har coolast bil, vem som köper den dyraste champagneflaskan, vem som har mest synliga muskler och vem som får mest tjejer. Och allt har sin början och sitt slut i något som mest liknar en svamp med två kulor inbäddade i en skrynklig påse. Det är humor.

Clark Kent

Idag hämtade jag ut mina nya glasögon. Det var längesen som jag hade ett par, dom senaste krossades under en bakfull fot och sedan dess har linserna fått göra jobbet. Men det är skönt att vila ögonen ibland, dessutom har det rullat in lite pengar så det kändes som att tiden var inne.

När jag skulle hämta ut glasögonen skämtade den kvinnliga optikern om att "det var jag och Clark Kent". Glasögonbågarna råkar nämligen ha vissa likheter med dom som är karaktäristiska just för Clark Kent. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang, men jag gillar Clark. Han är cool.

Vår!

I luften finns ett mod, en friskhet, ett hopp
Tiden är både tung och lätt, inte förändrad, endast förskjuten
Det finns ett träd dit fåglar kommer
De ser på mig, och undrar varför mitt hus är större än deras

I den lilla ICA-butiken sitter kassörskan glatt och hälsar
Killen med mjölken klär av henne med blicken
Han fantiserar om en filmkväll, med popcorn och kondom
Hon ville bara vara trevlig

I staden tas nya tag
Med blomsterarrangemang från Samhall
Blöta kläder och vilda barn, vittnar om en porlande fontän
Men när glassen droppar, ja då får det banne mig vara nog

Slå upp alla dörrar på vid gavel
Utmana ödet
Och välkomna våren

Ny arbetsplats!

Det blir visst en sommar i Stockholms skärgård. Jag hoppas att den blir bra för idag jag tackade nej till Lammet & Grisen, jag var trots allt redan bokad. Och ingenting var säkert angående jobb. Det är ungefär som att spotta på Pelé om man gillar fotboll. Eller att kasta en äppelpaj med vaniljtopping i ansiktet på Fredrik Reinfeldt om man är moderat. Nåja. Min kvinnliga hjärtevän är inte helt positiv till mina sommarplaner men det ordnar sig nog. Det finns ju vykort.

Dag 103 år 2009

Det är ganska många dagar. Vintermånaderna har flugit förbi och snart går vi in i sommarperioden. Jag har fortfarande svårt att förstå hur mycket jag faktiskt har tagit mig igenom. På knappt 50 veckor har jag gått från att vara total köksnovis till att arbeta som kock på ett helt okej ställe. Att tillaga oxfilé, ankbröst och lammracks kändes väldigt långt borta just då, innan allt satte igång. Meningen var att kockutbildningen skulle leda till ett jobb vid sidan av, och att krutet var ämnat för högre studier och skrivandet. Nu lagar jag istället mat mer än vad jag skriver och läser. Vart det slutar vet jag såklart inte. Och det vill jag inte veta heller, då försvinner ju meningen med resan dit. Men jag tar gärna lite färdkost.

Creature Comforts

Sthlm!

Idag svänger jag förbi huvudstaden som bara ligger ett stenkast från min hemort. Det bör förvisso vara ett ganska långt stenkast med tanke på att tågresan tar ungefär sex kvartar. Dessutom har jag fått reda på att min båtresa ut i skärgården hamnar på två timmar t & r. Från början såg jag det mer som en rolig grej, men nu har det liksom blivit lite mer seriöst. Jag har även ett restaurangbesök att se fram emot, som en del av mitt icke existerande födelsedagsfirande. Le Rouge är mitt förslag, vi får se om det går igenom.

En intervju är redan avklarad med ett lokalt ställe i ny regi. Troligtvis blir det inga heltidserbjudanden med tanke på min ringa erfarenhet, och det däringa körkortet har kommit att bli ett allt mer reellt problem. Så går det när tummen sitter fast.

Snurrigt

Det blev liiite för mycket igår. Men jag var ganska cool. Med kritstrecksrandig kostym, fluga och röd näsduk. Det var en kroggala med mindervärdeskomplex. Fast maten var god.

Ännu ett år har blåst förbi

Födelsedag. Tårta. Tomhet. Det känns inte i kroppen. Jag är inte uppspelt, inte heller ledsen eller deprimerad. Det är en vanlig dag. Visserligen är det en bra ursäkt för att baka roliga tårtor. Jag håller på med ett recept av Jan Hedh, med två olika chokladmousser, en chokladbotten och ett täcke med chokladgelé. Faktum är att jag känner mer för tårtan än vad jag gör för min födelsedag. Jag förstår inte grejen, och jag tror att det beror lite på min introverta läggning. Vi lär oss från början att födelsedagar handlar om kalas, ballonger, presenter och glada miner. Vi lär oss att det är något som ska firas, oavsett om man vill eller ej. Och vill man inte så är man tråkig. Jag tror att jag ofta upplevs som tråkig. Tystlåten och tillbakadragen. Det är inte alltid avsiktligt. Det är en vanesak och sedan har vi stamningen. Jag tycker om att laga och äta god mat. Jag tycker om att dricka god öl, gott vin och lyssna på bra musik. Jag tycker om att skämta, berätta och spela spel, jag är bara inte särskilt bra på det. Men det är inte därför jag inte känner något för min födelsedag. Jag förstår helt enkelt inte grejen.

Tandfén har problem med finanserna

Den ekonomiska krisen som råder just nu har även kommit att påverka tandféns arbete. Istället för pengar så har tandfén börjat lämna ut checkar utan täckning, till alla barns förtret. Dessutom finns rapporter om att ett stort antal tänder på svarta marknaden tros komma från tandféns lager. Förtroendet för tandfén har därför minskat och många mödrar väljer att inte berätta om tandfén för sina barn. Om krisen fortsätter är det stor risk att också påskharen drabbas.

Om 48 timmar är det kolugnt

Det blev en jobbigare vecka än jag tänkt mig. Istället för att vara ledig i onsdags så jobbade jag heldag vilket jag även gör imorgon. På söndag kommer jag nog inte att anstränga mig i onödan. Men nu får ni slå mig om jag skriver mer om jobb. Det finns ju trots allt mer här i livet. Kokböcker till exempel. Och en viss persons födelsedag som annalkas.