Arbeit macht frei?

Jag vet inte om det stämmer riktigt. Att offra sig själv och sitt liv för ändlöst arbete låter åtminstone inte som ett bra recept för att uppnå själslig ro. Ur ett större perspektiv ser jag arbete mer som ett nödvändigt ont, men beroende på vilket arbete man utför kan det också finnas många positiva sidor. Möjligheten att utvecklas och att få utlopp för passion och kreativitet är ett par av dessa drivkrafter. Därför valde jag att utbilda mig till kock. Ibland tvivlar jag fortfarande på mitt val. Visserligen är det helt naturligt att motivationen sviktar. Någonstans finns det ändå en vilja att fortsätta, även när det inte går bra. Jag sneglar fortfarande på skrivutbildningar och universitetsprogram. Dock är det inget för mig, inte idag. Om några år kanske, när jag har mognat och blommat ut till en större blomma. Typ en orkidé eller nåt. Korsad med en kaktus.

Utan att bli alltför pretentiös så kan jag säga att kockyrket trots allt är något jag vill satsa på. Vart det leder, får framtiden utvisa.