Lost in time

Som om det inte vore nog med att tiden rent allmänt är ett diffust begrepp så blir vår egen konkretisering av den något skev när helgerna försvinner. Åtminstone i mitt eget huvud. Helgerna försvinner förstås inte bokstavligt talat. Men, det känns som det när jag står där i ett restaurangkök istället för att sitta med näsan i ett ölglas utan att behöva bry mig. Inte för att det skulle vara någon dålig känsla, den är bara lite ovan. Just nu är det praktik som gäller och med en återstående vecka kan jag återigen konstatera att tiden rör sig framåt i en ganska hyfsad fart. Snart är skolan slut och efter det börjar livet. På allvar.