Ond bråd död och oflyt

I måndags fick jag reda på att en kollega dött i helgen. Eller kollega och kollega, han jobbade på min sista praktikplats där jag för övrigt nu jobbar extra. Jag kan inte påstå att jag kände honom men det känns ändå tomt. Inte bara för att han hade en stor kroppshydda, han var ganska duktig på att klämma fram roliga kommentarer också. Dessutom blir man påmind om den mänskliga sårbarheten och hur oviss den är.

Även om man bortser från dödsfall och vemod så ser det ändå inte särskilt ljust ut. Båda mina extrajobb i jul som först verkade väldigt lovande har gått åt pipsvängen. På den ena arbetsplatsen har personalen blivit varslad och på den andra har alla mina tider då jag skulle jobbat avbokats. Därför får jag nu ta saken i egna händer. Min plan är att klä mig lite stiligt och vandra runt med ett CV till allt mellan Pepes Pizzeria och restaurang Hilton. Lycka till nu Jonas, önskar Jonas. Förresten, hälsa Jonas! (Jonas har inte tagit sin medicin idag).