Nyår

Jag har ett ganska avslappnat förhållande till så kallade högtidsdagar. I synnerhet nyår, jag har svårt att förstå vad all uppståndelse handlar om. Visst, det är lite lyxigare, jag kan dra på mig kavaj, slips och rentav ett par kostymbyxor på en fest utan att vara överklädd. Dessutom får man skjuta raketer! Men att önska folk ett gott nytt år? Jag försöker verkligen att känna något. Det går inte. Jag kan bli glad för andra människor när de lyckas i livet. Då kan jag utan problem klämma fram ett grattis eller en lyckönskning och verkligen mena det. "Gott nytt år" ger bara en fadd eftersmak. Att räkna ned från tio och skrika ut det vid tolvslaget gör att eftersmaken blir i det närmaste surrealistisk. Ytligheten vet inga gränser. Innebär det nya året nya möjligheter som vi inte haft förut? Är det något som vi inte hade kunnat förändra tidigare som vi kommer att ta tag i nu? Kommer vi tack vare det nya året att borsta tänderna i ett annat badrum?

Okej, jag erkänner, jag är förkyld. Och något cynisk. Om jag mot all förmodan styr in på bättre vägar så utmynnar det troligtvis i ett stillsamt firande. Faktum kvarstår, nyår som högtid berör mig inte särskilt mycket. Själva firandet är inget problem. Det inbillade syftet och målet med firandet är dock mest blasé.