Långpannor bakar man kakor i?

Till viss del så har jag faktiskt börjat acceptera jargongen i restaurangbranschen. Att säga att man jobbar långpanna eller sitter i skiten känns nästan okej. Men när bearnaisesås kallas för "bea" och beurre blanch för "burre" har det gått för långt. Visst, jag förstår själva grejen med att ha en egen jargong för att känna sig cool och speciell. Det är ju inte för inte som det finns mystiska herrklubbar och ordenssällskap. Människans strävan efter grupptillhörighet är säkert medfödd på något sätt. Tyvärr är det ingen ursäkt för smaklöshet. Franska termer kan förvisso ses som pretentiösa ibland, men många av dem fyller åtminstone en funktion och bidrar till konsekvens i arbetet.

Och ja jag vet, jag tänker och analyserar alldeles för mycket. Man kan säga att det har blivit ett intresse. Imorgon jobbar jag långpanna förresten. Fast bara på prov. Det ska bli skönt att komma ifrån skolan lite. Sedan är det fyra dagar kvar till slutpraktik. Sjukt.

Oh yeah, på tisdag är det street food som gäller. Då lagar jag till; Baconlindad rosésallad fylld med rosmarinkryddat fläskkött och tomatsalsa (toppas med riven parmesan), serveras med friterad szechuanpepparpolenta, varm sallad samt en vanilj- och myntayoghurt.