Ett nytt hopp
Imorgon är det måndag. Det är ett ofrånkomligt faktum. Dock är livet som sådant ett oskrivet blad som väntar på fyllas. Vi kan inte alltid kontrollera allt som skrivs, men till viss del är det vi som är kungar. Och det är på den lilla delen som vi kan göra skillnad och sätta vår egen prägel. Ibland är jag inte särskilt sugen på att göra det. Ibland vill jag bara sitta i soffan och käka pizza, dricka cola och kolla på b-actionfilmer från 80-talet. Men många gånger känner jag faktiskt för att göra något vettigt. Mina tankar om att förändra världen har jag redan lagt ner. Jag nöjer mig med att försöka förverkliga mina drömmar.
Man kan säga att jag skyndar långsamt. Imorgon kommer det förmodligen inte att hända något spännande. Det är sällan som det gör det på måndagar, oavsett hur mycket man än anstränger sig. Jag tänker inte säga att morgondagens måndag är en början på ett nytt liv. Det vore snudd på absurt. Vi har endast ett liv, och det börjar när vi föds. Resten är bara en serie händelser, som i mångt och mycket styrs av individen. Vi kan välja att göra och inte göra. Oavsett hur mycket löften vi än ger oss själva så är det handlingar som räknas. Det är förvisso inget fel på tankar. Jag älskar tankar. Fast utan aktion blir tanken blott något vackert. Och sedan sitter vi här och klagar på att det är söndag. En dag, som kanske imorgon, blir upprinnelsen till ett bättre liv. Inte ett nytt.
9 kommentarer:
Hm, sluta dra ner mina fötter på jorden hela tiden... Man måste få hoppas, när hoppet är det enda som kvarstår.
Men dina tankar är förvisso bra, de är alltid underhållande att läsa, du förvånar med dina uttryck, du använder ett mycket vackert språk.
Och du borde sluta upp med att vara så anonym. Det är inget fel med att hoppas eller att drömma. Men oftast finns väl där något mer än bara hoppet, även om det kanske inte känns så? Tack!
Riktigt bra.
Du menar väl aldrig att det är retande och nyfikenhetskittlande att jag är anonym?
Moahahaha *skrattar elakt* :)
Kalle. Tack.
Anonym. Låt mig gissa. Du bor i en löjlig ursäkt till ort vid namn Fjugesta?
Ojj, så ilsk man kan låta. Nu undrar jag givetvis hur du kom fram till en sådan gissning?... :p
Det var inte meningen att låta så barsk. Men jag kan mycket väl vara fel ute. Mina källor är inte så pålitliga.
Då funderar jag på varför dina källor gav dig ett sådant förslag på en sådan gudsförgäten plats. Är in fact uppväxt (till större delen) inte alls så långt från Nora.
Men vem jag är spelar inte alls någon roll. Det saknar helt betydelse.
Det gör däremot inte ditt skrivande.
Jag menade inte att det är jag som bara har hoppet att leva på, och det var ingen kritik alls gentemot dig.
Det jag menade var att det finns de som faktiskt bara har hoppet om ett "annat" liv kvar. De som fastnat i en hopplös strömvirvel av destruktivitet och önskar sig bort utan chans till hjälp och bättring.
Men! Det är inte ens någon idé att starta en diskussion i detta ämne, då det sällan är två männsiskor som kommer överens utan blir istället osams och grälar på varandra. Vilket vore onödigt och dumt.
Tycker i alla fall jag.
Min magkänsla är troligtvis inte lika bra som jag inbillar mig. Fast det vill jag ju inte erkänna. Nej, det spelar väl ingen större roll egentligen.
Jag förstår. Kritik är bara välkommet, även om det inte var menat så. Men visst, om livet har varit riktigt jävligt så kan kanske hoppet vara det enda som återstår. Vilket absolut inte är att förakta.
Skicka en kommentar