Det här är Peter Jöback

Morgonen gryr och solen tittar in genom fönstret. Peter sträcker på armarna och lämnar ifrån sig ett djupt avgrundsvrål. Han kliar sig lite på magen som täcks av en nätbrynja och styr sin högerarm mot nattduksbordet. Med van hand öppnar han locket på dosan med Grovsnus i och bakar en rejäl prilla som han sedan för in under läppen.

-Aah, fyfan vad gött den satt. Du Lisa, det är dags att vakna nu för helvete!
-Ah men fan Peter, låt mig sova. Gå ut och hugg ved så vi får igång spisen.
-Kärring! Du får som du vill, du skulle ju ändå inte kunna bryta av en kvistjävel ens.

Peter reser sig upp och kliar sig i skrevet. Han slänger en blick på Lisa som har dragit täcket över sig. Hon ska minsann få ved så att hon tiger tänker Peter. Det hårdrockslånga håret är mörkbrunt och tovigt. Skägget döljer större delen av hans ansikte och hjälper till att bilda en minst sagt ovårdad helhet. Utan större ansträngning drar han på sig blåstället och ett par rejäla arbetshandskar.

Väl utanför dörren blåser vindarna friska. Håret fladdrar till och lägger sig till rätta över axlarna. Peter styr stegen mot vedboden för att rekvirera den yxa som han så många gånger förr använt i sitt vedklyvande. Det var en rejäl yxa, ingen liten skitsak som småpojkar använder. Med ett fast grepp lyfter han yxan och beger sig till baksidan. Där står en stock uppställd och under en stor presenning ligger den okluvna veden. Peter visste att kluven ved torkar mycket fortare, men om han klöv all ved på en gång skulle han inte få chansen att gå ut på morgonen för att utöva sin manlighet. Och det var ett pris som han absolut inte var beredd att betala.

Han plockar fram ett par vedkubbar och ställer upp en av dem på stocken. Peter går ett varv runt den och begrundar vedkubben. Adrenalinet börjar sakta men säkert pumpas ut i ådrorna. Tankarna befinner sig nu på annat håll, och om en människa uppenbarade sig vet bara Satan själv vad han skulle kunna ta sig till. Peter lyfter yxan snett uppåt i en cirkelrörelse och sänker den sedan med all kraft mitt i vedkubben. En perfekt klyvning, precis som alla andra gånger. Men känslan av total fulländning fanns fortfarande kvar. För ett ögonblick stod tiden stilla, och Peter fylldes av en obeskrivlig tillfredsställelse. Det här var hans grej, och det, kunde ingen ta ifrån honom. Ingen.

P.S. Det tar emot att erkänna det men jag gillar faktiskt hans senaste låt, "Stockholm I Natt". Lova att inte berätta det för någon.

Svacka

Jag har gått ner mig totalt nu vad gäller skrivandet. Jag har säkert ett tiotal påbörjade texter men allt som jag försöker med misslyckas bara. Tycker jag då. Känslan av att vara totalt värdelös har kommit tillbaka igen. Kraven har skruvats upp ett snäpp, det är dags att slut dalta. Och som situationen ser ut nu blir jag hemma i minst ett halvår till. Min kära mor har dragit på sig en skada i ryggmärgen och ska opereras vid ett akademiskt sjukhus. Tre månaders konvalescenstid. Jomen hejsan. I och för sig har jag fortfarande inget jobb kan därför heller inte flytta hemifrån. Något som jag egentligen inte skulle tacka nej till. Faktum är att jag skulle tacka ja.

Jag kommer åtminstone vara rätt så jäkla bevandrad i köket när allt är över. I tvätten också för den delen. Och i strykningen, gräsklippningen, snöskottandet, städningen, handlandet...jag kommer praktiskt taget förvandlas till en fullfjädrad hemmafru. Med en touch av Ernst Kirchsteiger. Herre min Jesus vad populär jag kommer att bli på krogen när jag berättar om mina bravader. Jag kan redan nu se hur alla stridspiloter, Idol-stjärnor, halvkriminella iranier och Stureplansprofiler med bakåtslickat hår kryper ut med svansarna mellan benen av min blotta uppenbarelse.

Hänt i Nora

Vårat kära torg har ännu en gång förärats med en ny pizzeria. Vissa spekulerar i att pizzerian egentligen inte är särskilt ny utan att ägandeskapet byts inom familjen efter varje konkurs. Detta är dock ingenting som har bekräftas av en oberoende part. Skylten ser ut att vara ett gediget hantverksarbete men oturligt nog har namnet blivit särskrivet. Troligtvis var det företaget som tillverkade skylten som gjorde fel och inte de som beställde den.

Intressant är också substantivet "Grill" som står längst till vänster nedanför namnet. Räckte det inte med att proklamera grillkunskaperna i namnet? Eller erbjuder de någon form av självgrillning månntro?



















Gubben i den här bilen var allt annat än handikappad. Han såg mer ut som en speedad Loa Falkman. Jäklarns vilka böter han skulle ha fått om jag hade varit lapplisa. Tur för honom.

Och by the way, klockan 14 idag levererades tre svarta säkerhetslådor med glasögon i till Synsam. Killen som levererade lådorna var ensam och såg hyfsat obeväpnad ut. Jag vet inte om leveranserna sker efter ett mönster men om någon letar efter en stöt kan det vara värt att kolla upp.

Rätt intryck

Gorgonzola, rökt skinka och päron. "Ååh, han ska hem och laga gorgonzolafyllda kycklingfiléer". Tänkte säkert den där kassörskan som var 55+ och som, trots idoget brukande av föryngringskrämer, passerat sina bättre dagar.

Jag

Nu har jag börjat tre inlägg i rad med ordet "jag". Det är ett mönster!

En god hjälp med teorin #3

Jag har fått låna nyare böcker nu. Inte för att jag tror att det har hänt så mycket i trafiken på 27 år men pappa tjatade så jag fick ge mig. Tyvärr kommer böckerna från en person som bor på fel sida tullarna och därför kommer att jag att förhålla mig kritisk till innehållet.

Igår lärde jag mig att det var en dålig idé att växla till tvåan istället för fyran i hög fart. Note taken.

Liksom

Jag har använt det ordet i tre inlägg i rad. Skärpning nu. Liksom.

Berättelser från en småstad

Jag har insett att det här projektet kommer att ta alldeles för mycket plats och flyttar därför över det till en egen blogg. Jag tvivlar också på att antalet läsare som skulle kunna tänkas vara intresserade är så värst många.

http://berattelserfranensmastad.blogspot.com

Att svulla

Jag har aldrig gillat ordet svulla. När jag hör det så föreställer jag mig en man i 40-års åldern liggandes i en brun tygsoffa vars doft påminner om den som återfinns i gamla omklädningsrum vid badplatser. Mannen är klädd i en nätbrynja full av obestämbara fläckar, som med nöd och näppe täcker den mage som han så omsorgsfullt har byggt upp genom att svulla. Håret är stripigt och dryper av flott. På soffbordet, som skiftar i olika nyanser av brunt, står ett tiotal tomburkar Harboe Pilsner och en pizzakartong som har kommit att bli lite av en permanent bordsdekoration. Rester från salami och tomatsås kan fortfarande skönjas i pizzakartongens mittparti.

Den här bilden har liksom etsat sig i hjärnan och dyker upp så fort ordet svulla når mitt medvetande. Därför gillar jag det inte. Att svulla betyder förresten att man äter snabbt och mycket. Ibland kan betydelsen också innefatta lathet och lättja i kombination med ätandet.

Fel intryck igen

Jag fick i uppdrag av min kära mor att köpa en flaska Marinella och ett bag in box-vin på Systembolaget. Naturligtvis var det en söt tjej inblandad. Och stamning. Jag måste ge intrycket av att det är första gången jag är där varje gång. Den där osäkra, oerfarna tonåringen som äntligen får lov att gå på Systemet. Och då köper en flaska Marinella och ett bag in box-vin. Men hon vet i alla fall inget om Hemmets veckotidning eller Blendcigaretterna. Än. Jag misstänker att alla söta tjejer som står i kassor har en hemlig klubb. Det måste dem ha, annars spricker ju hela min fantasi.

Självdisciplin

Min självdisciplin äro obönhörligen selektiv. Att inhandla någon form av godsaker eller snacks ens en dag i förväg slutar nästan alltid på samma sätt. I munnen. Lite tidigare än man tänkt sig. Däremot har jag sällan några problem med att gå upp tid när det verkligen behövs. Jag har till och med blivit bra på att träna någorlunda regelbundet. Inte mindre än fyrahundra situps i veckan och två mil avlagda i en avsevärt högre fart än vad som är brukligt när man ska ta sig till kylskåpet. Plus armhävningar, dips, plankan och allt vad det nu heter. Men, när det kommer till att vänta med att äta något är det kört redan från början. Jag gillar chilinötter och sådant där naturgodis som är dragerat med yoghurt. Samt lakrits. Det absolut bästa är att blanda salta jordnötter, chilinötter och yoghurtdragerat naturgodis i en skål. Med en stor påse lakrits bredvid.

Så var det det här med att vänta. Jag köpte naturgodis idag. Det är slut nu. Jag tänkte ha det som en morot imorgon efter att ha pluggat psykologi sent in på kvällen. Jag vet, jag är tragisk. Egentligen borde jag raka mig, fixa ett jobb, flytta härifrån och skaffa ett mig liv. Som ni hör är det alldeles för mycket att tag i. Och nu har jag dessutom en bra ursäkt. Jag måste plugga psykologi minst fem, eller helst åtta, timmar om dagen fram tills nästa fredag om jag ska ha någon chans på tentan. Jag har nämligen haft jäkligt dålig självdisciplin på den fronten. Inte så oväntat kanske.

Min joggingrunda

Nu vet ni var jag håller till. Göm er i buskarna och anfall mig med knivar. Ni har sisådär 4-5 försök varje vecka. Men var försiktiga så att ingen kommer till skada.

Bra musik att jogga till:

Dr. Dre/Eminem - Forget About Dre
Fear Factory - Edge Crusher
Hatebreed - Another Day, Another Vendetta
In Flames - Embody The Invisible
Marilyn Manson - The Fight Song
Megadeath - High Speed Dirt
Metallica - Die, Die My Darling
Oomph - Augen Auf!
Sepultura - Roots Bloody Roots
Skindred - Bruises
Slipknot - The Blister Exists
System Of A Down - Shimmy

Ordet jogga låter förresten ganska feminint. Det måste vara uppfunnet av en kvinna. En kvinna som inte orkade röra benen i den takt som krävs för att det ska räknas som att hon springer. Därför uppfann hon ordet jogga som egentligen var en maskering av hennes otillräcklighet. Till råga på allt har det blivit en mode- och hälsonyck vilket gör att det är fullständigt accepterat att jogga. Och det är ju tur för mig.

Det här med att skriva

För mig känns det mer naturligt att skriva än att prata. Jag vet att det låter sjukt men så har det varit ganska länge. Jag kan skriva otalet rader om diverse nonsens, reflektioner och tankar men i sociala sammanhang är jag den tysta typen som inte säger särskilt mycket. Visst har det sina orsaker, och jag jobbar på det men nu var det inte som skulle avhandlas. Skrivandet är för min del ett högst nödvändigt utlopp. Utan det skulle jag bli galen, håglös, neurotisk och...fullkomligt galen. Det är som gratis terapi i form av bokstäver.

Att skriva har jag förvisso gjort under hela skoltiden, men det är först på senare tid som det har övergått till att bli ett fritidsintresse. Jag har nått en nivå där jag faktiskt känner mig någorlunda bekväm med att låta andra läsa det jag skriver. Däremot är jag helt förtappad när det kommer till grammatik och jag har inget djupare intresse för språket som sådant. Jag vet vad verb, adjektiv och substantiv är. That's it. Jag har aldrig sett någon mening med att lära mig mer, jag kan ju redan språket, det är för sjuttsingen mitt modersmål. I skolan fick jag med nöd och näppe godkänt på grammatikproven men det påverkade inte slutbetygen som tur var.

Regler och konventioner har jag en viss hatkärlek till. Man kan se det som en utmaning att hålla sig inom givna ramar men samtidigt kan det vara hämmande, och när möjligheten finns att bryta dessa utan någon klagar är det svårt att låta bli. Hittills har jag inte tagit mig några större friheter. Leker lite med punkter och engelska kanske, uppfinner nya ordsammansättningar och torterar meningar med kommatecken. Jag fastnar lätt i ett skrivsätt som känns mekaniskt och opersonligt, jag får inte riktigt fram det jag vill. Det fattas en sjukt massa pusselbitar vilket egentligen inte är så konstigt. Det är ett pussel som aldrig blir färdigt, ett pussel som förhoppningsvis fortsätter att växa tills den där trevlige killen med svart huva och lie knackar på ryggen.

En naken fot

Det där med flickvän togs aldrig upp. De börjar nog bli lite gamla. Eller så har de redan gett upp hoppet. Men vi vann i alla fall den prestigefyllda matchen i kubb. Det är det som räknas.