Jag har fått låna nyare böcker nu. Inte för att jag tror att det har hänt så mycket i trafiken på 27 år men pappa tjatade så jag fick ge mig. Tyvärr kommer böckerna från en person som bor på fel sida tullarna och därför kommer att jag att förhålla mig kritisk till innehållet.
Igår lärde jag mig att det var en dålig idé att växla till tvåan istället för fyran i hög fart. Note taken.
Jag har insett att det här projektet kommer att ta alldeles för mycket plats och flyttar därför över det till en egen blogg. Jag tvivlar också på att antalet läsare som skulle kunna tänkas vara intresserade är så värst många.
http://berattelserfranensmastad.blogspot.com
Jag har aldrig gillat ordet svulla. När jag hör det så föreställer jag mig en man i 40-års åldern liggandes i en brun tygsoffa vars doft påminner om den som återfinns i gamla omklädningsrum vid badplatser. Mannen är klädd i en nätbrynja full av obestämbara fläckar, som med nöd och näppe täcker den mage som han så omsorgsfullt har byggt upp genom att svulla. Håret är stripigt och dryper av flott. På soffbordet, som skiftar i olika nyanser av brunt, står ett tiotal tomburkar Harboe Pilsner och en pizzakartong som har kommit att bli lite av en permanent bordsdekoration. Rester från salami och tomatsås kan fortfarande skönjas i pizzakartongens mittparti.
Den här bilden har liksom etsat sig i hjärnan och dyker upp så fort ordet svulla når mitt medvetande. Därför gillar jag det inte. Att svulla betyder förresten att man äter snabbt och mycket. Ibland kan betydelsen också innefatta lathet och lättja i kombination med ätandet.
Jag fick i uppdrag av min kära mor att köpa en flaska Marinella och ett bag in box-vin på Systembolaget. Naturligtvis var det en söt tjej inblandad. Och stamning. Jag måste ge intrycket av att det är första gången jag är där varje gång. Den där osäkra, oerfarna tonåringen som äntligen får lov att gå på Systemet. Och då köper en flaska Marinella och ett bag in box-vin. Men hon vet i alla fall inget om Hemmets veckotidning eller Blendcigaretterna. Än. Jag misstänker att alla söta tjejer som står i kassor har en hemlig klubb. Det måste dem ha, annars spricker ju hela min fantasi.
Min självdisciplin äro obönhörligen selektiv. Att inhandla någon form av godsaker eller snacks ens en dag i förväg slutar nästan alltid på samma sätt. I munnen. Lite tidigare än man tänkt sig. Däremot har jag sällan några problem med att gå upp tid när det verkligen behövs. Jag har till och med blivit bra på att träna någorlunda regelbundet. Inte mindre än fyrahundra situps i veckan och två mil avlagda i en avsevärt högre fart än vad som är brukligt när man ska ta sig till kylskåpet. Plus armhävningar, dips, plankan och allt vad det nu heter. Men, när det kommer till att vänta med att äta något är det kört redan från början. Jag gillar chilinötter och sådant där naturgodis som är dragerat med yoghurt. Samt lakrits. Det absolut bästa är att blanda salta jordnötter, chilinötter och yoghurtdragerat naturgodis i en skål. Med en stor påse lakrits bredvid.
Så var det det här med att vänta. Jag köpte naturgodis idag. Det är slut nu. Jag tänkte ha det som en morot imorgon efter att ha pluggat psykologi sent in på kvällen. Jag vet, jag är tragisk. Egentligen borde jag raka mig, fixa ett jobb, flytta härifrån och skaffa ett mig liv. Som ni hör är det alldeles för mycket att tag i. Och nu har jag dessutom en bra ursäkt. Jag måste plugga psykologi minst fem, eller helst åtta, timmar om dagen fram tills nästa fredag om jag ska ha någon chans på tentan. Jag har nämligen haft jäkligt dålig självdisciplin på den fronten. Inte så oväntat kanske.
Nu vet ni var jag håller till. Göm er i buskarna och anfall mig med knivar. Ni har sisådär 4-5 försök varje vecka. Men var försiktiga så att ingen kommer till skada.
Bra musik att jogga till:
Dr. Dre/Eminem - Forget About Dre
Fear Factory - Edge Crusher
Hatebreed - Another Day, Another Vendetta
In Flames - Embody The Invisible
Marilyn Manson - The Fight Song
Megadeath - High Speed Dirt
Metallica - Die, Die My Darling
Oomph - Augen Auf!
Sepultura - Roots Bloody Roots
Skindred - Bruises
Slipknot - The Blister Exists
System Of A Down - Shimmy
Ordet jogga låter förresten ganska feminint. Det måste vara uppfunnet av en kvinna. En kvinna som inte orkade röra benen i den takt som krävs för att det ska räknas som att hon springer. Därför uppfann hon ordet jogga som egentligen var en maskering av hennes otillräcklighet. Till råga på allt har det blivit en mode- och hälsonyck vilket gör att det är fullständigt accepterat att jogga. Och det är ju tur för mig.
För mig känns det mer naturligt att skriva än att prata. Jag vet att det låter sjukt men så har det varit ganska länge. Jag kan skriva otalet rader om diverse nonsens, reflektioner och tankar men i sociala sammanhang är jag den tysta typen som inte säger särskilt mycket. Visst har det sina orsaker, och jag jobbar på det men nu var det inte som skulle avhandlas. Skrivandet är för min del ett högst nödvändigt utlopp. Utan det skulle jag bli galen, håglös, neurotisk och...fullkomligt galen. Det är som gratis terapi i form av bokstäver.
Att skriva har jag förvisso gjort under hela skoltiden, men det är först på senare tid som det har övergått till att bli ett fritidsintresse. Jag har nått en nivå där jag faktiskt känner mig någorlunda bekväm med att låta andra läsa det jag skriver. Däremot är jag helt förtappad när det kommer till grammatik och jag har inget djupare intresse för språket som sådant. Jag vet vad verb, adjektiv och substantiv är. That's it. Jag har aldrig sett någon mening med att lära mig mer, jag kan ju redan språket, det är för sjuttsingen mitt modersmål. I skolan fick jag med nöd och näppe godkänt på grammatikproven men det påverkade inte slutbetygen som tur var.
Regler och konventioner har jag en viss hatkärlek till. Man kan se det som en utmaning att hålla sig inom givna ramar men samtidigt kan det vara hämmande, och när möjligheten finns att bryta dessa utan någon klagar är det svårt att låta bli. Hittills har jag inte tagit mig några större friheter. Leker lite med punkter och engelska kanske, uppfinner nya ordsammansättningar och torterar meningar med kommatecken. Jag fastnar lätt i ett skrivsätt som känns mekaniskt och opersonligt, jag får inte riktigt fram det jag vill. Det fattas en sjukt massa pusselbitar vilket egentligen inte är så konstigt. Det är ett pussel som aldrig blir färdigt, ett pussel som förhoppningsvis fortsätter att växa tills den där trevlige killen med svart huva och lie knackar på ryggen.
Det där med flickvän togs aldrig upp. De börjar nog bli lite gamla. Eller så har de redan gett upp hoppet. Men vi vann i alla fall den prestigefyllda matchen i kubb. Det är det som räknas.
Imorgon kommer min faster på besök tillsammans med sin man. Det är inget fel med det, oh nej, de är jättetrevliga och allt det där. Det var ju ett tag sedan vi sågs liksom. Men, som vanligt är det ett antal givna frågor och ämnen som måste avhandlas. Vad gör jag nu? Vad har jag gjort hittills? Har jag någon flickvän? Vad ska jag göra senare? Hur ser framtiden ut? Och som vanligt har jag inga bra svar att komma med. Helst skulle jag vilja kunna berätta om att jag minsann har ett fast jobb, att jag har en lägenhet på gång, att jag har en flickvän och att jag har en alldeles fenomenal framtidsplan. Det kan jag inte. Det blir mest en lång tystnad efter besvikelsen över mina svar och ett par ansträngda leenden.
Om någon av dessa frågor inte kommer upp lovar jag att lägga ut en bild på min fot. Naken.
Jag tänkte stundtals försöka få till en mer lokal prägel och hänger därför ut människor från samma stad som har varit patetiska nog att starta egna bloggar. Givetvis hör jag inte hemma i den kategorin själv.
Nora på Blogger
Nora på Bloggportalen
Inte jag. Jag lovar, det var inte jag. Fan, jag får alltid skulden när sådant här händer.
"Yes"
Världen idag är en salig röra av färger. Inte hudfärger, utan färger som representerar handlingar, attityder och värderingar. Nyhetsrapporteringarna domineras ofta av färgen svart.Ondskans färg. Våldets färg. Dödens färg. Den står för allt det där mörka som vi helst inte vill veta av, inte vill se och än mindre bry oss om. Det blir för mycket att bearbeta, för svårt att föreställa sig och att förstå. Vi har nog med svart färg i våra egna liv och i vår omgivning. Våra egna bekymmer är kanske inte riktigt lika svarta som andras. Allt beror på våra referensramar. En bild och en text i en tidning kan aldrig ge samma känsla som att uppleva det själv. Att förlora en närstående eller hela sin familj, att se sitt eget land slitas sönder av krig och konflikter. Och att inte kunna göra något åt det, att pendla mellan maktlöshet och förtvivlan.
Vi människor är komplexa varelser och den värld som vi skapat är om möjligt ännu mer komplex. Överst på listan med de sju dödssynderna står högmod och girighet. Det är två egenskaper som troligtvis ligger till grund för mycket av det svarta som finns i världen. Den förstnämnda leder inte sällan till stillestånd inom politiken och i förhandlingar länder emellan. Den andra har för vana att orsaka bråk och slitningar för att tillfredsställa det bakomliggande behovet, att förse sig med mer av det man redan har.
Att måla världen med andra färger är med andra ord ingen lätt uppgift. En bra början är att klura ut vad det är som driver oss, varför vi gör som vi gör och varför vi gör vissa val framför andra. Vad vi gör är egentligen mindre viktigt, problem löser man bäst genom att söka sig till roten. Vilket är lättare sagt än gjort. Ibland vet jag knappt själv varför jag gör vissa saker innan jag stannar upp och ställer frågan. Varför? Det är inte alltid som det finns ett bra svar. Det kändes kanske bra just då, av någon outsäglig orsak.
Människan är som sagt en komplex varelse och hjärnan kan vara alldeles fenomenalt bra på att lura sin herre. I vissa situationer kan det vara så att vi ogärna vill erkänna för oss själva varför i gör som vi gör och istället hittar på ursäkter för att rättfärdiga våra handlingar. Det sker ofta automatiskt om vi inte medvetet reflekterar över det. Hos missbrukare är det en vanligt förekommande reflex som är kopplad till missbruket, hos "vanliga" människor kan missbruket snarare ligga i rättfärdigandet av handlingar.
Jag försöker inte framställa mig själv som något helgon här. Jag skänker inga pengar till Röda Korset, jag kollar inte på faddergalor och jag har inga planer på att gå med i Läkare utan gränser. Jag har fullt upp med mitt eget liv, att skapa en inre trygghet och komma på vad jag vill ha ut av allt. Jag lurar mig själv konstant och hittar på dåliga ursäkter till varför jag inte kan göra saker, eller till varför jag gjorde något i den där specifika situationen. Det är först när man har en egen trygghet som man verkligen kan bry sig och hjälpa andra. Att skrubba bort lite av det svarta. Om man nu vill det.
Just nu försöker jag måla om min egen fasad. Det blir något grönrandigt med röda prickar och gula trekanter. Satan vad tufft det kommer att bli.
"Jag ska måla hela världen lilla mamma"
Mitt rum ser just nu ut som ett slagfält. För ett par veckor sedan fick jag en fix idé om att rensa upp bland allt det gamla, allt det där som jag knappt har ägnat en tanke åt de senaste fyra - sex - åtta åren. Problemet är att jag har så svårt för att slänga något. Jag vrider, vänder och funderar. Tänk om det plötsligt uppstår en situation i framtiden där jag hade haft användning för det här förstoringsglaset från Bamses Naturvänner. Vilken ångest jag skulle få ifall jag slängt det då. Eller det här inplastade basketspelet vars ljud tyckas vara inspirerat av en skördetraktor. Det är ju faktiskt rätt kul. Tänk om jag skulle få lust att spela på det någon gång i framtiden och kommer på att jag har slängt det. Ångest. Därför är mitt rum nu fyllt av saker som går igenom processen där jag vrider, vänder och funderar. Flera gånger om dagen. Ett par kassar har visserligen slunkit iväg men i den här takten kommer det att ta sin lilla tid. Å andra sidan har jag inget bättre för mig.
I havet av prylar och saker blir jag påmind vilken musik jag lyssnade på som knatte. Det mesta består av blandskivor med namn som "Top Hits Megamix Vol 1". Man skulle alltså kunna säga att jag hade en ganska bred musiksmak med tanke på hur många olika artister som figurerar på dessa skivor. Att musiken sedan är hyfsat monoton är en annan sak. Långt där bak i högen skymtar tre skivor med Petter. Jag minns att jag tvingade med mig en kompis för att mima till "Vinden har vänt" under klassens timme på mellanstadiet. Det är inget som jag kan säga att jag är stolt över, men förhoppningsvis är jag inte ensam om att ha en del pinsamma lik i garderoben.
