Att svulla

Jag har aldrig gillat ordet svulla. När jag hör det så föreställer jag mig en man i 40-års åldern liggandes i en brun tygsoffa vars doft påminner om den som återfinns i gamla omklädningsrum vid badplatser. Mannen är klädd i en nätbrynja full av obestämbara fläckar, som med nöd och näppe täcker den mage som han så omsorgsfullt har byggt upp genom att svulla. Håret är stripigt och dryper av flott. På soffbordet, som skiftar i olika nyanser av brunt, står ett tiotal tomburkar Harboe Pilsner och en pizzakartong som har kommit att bli lite av en permanent bordsdekoration. Rester från salami och tomatsås kan fortfarande skönjas i pizzakartongens mittparti.

Den här bilden har liksom etsat sig i hjärnan och dyker upp så fort ordet svulla når mitt medvetande. Därför gillar jag det inte. Att svulla betyder förresten att man äter snabbt och mycket. Ibland kan betydelsen också innefatta lathet och lättja i kombination med ätandet.