Svacka

Jag har gått ner mig totalt nu vad gäller skrivandet. Jag har säkert ett tiotal påbörjade texter men allt som jag försöker med misslyckas bara. Tycker jag då. Känslan av att vara totalt värdelös har kommit tillbaka igen. Kraven har skruvats upp ett snäpp, det är dags att slut dalta. Och som situationen ser ut nu blir jag hemma i minst ett halvår till. Min kära mor har dragit på sig en skada i ryggmärgen och ska opereras vid ett akademiskt sjukhus. Tre månaders konvalescenstid. Jomen hejsan. I och för sig har jag fortfarande inget jobb kan därför heller inte flytta hemifrån. Något som jag egentligen inte skulle tacka nej till. Faktum är att jag skulle tacka ja.

Jag kommer åtminstone vara rätt så jäkla bevandrad i köket när allt är över. I tvätten också för den delen. Och i strykningen, gräsklippningen, snöskottandet, städningen, handlandet...jag kommer praktiskt taget förvandlas till en fullfjädrad hemmafru. Med en touch av Ernst Kirchsteiger. Herre min Jesus vad populär jag kommer att bli på krogen när jag berättar om mina bravader. Jag kan redan nu se hur alla stridspiloter, Idol-stjärnor, halvkriminella iranier och Stureplansprofiler med bakåtslickat hår kryper ut med svansarna mellan benen av min blotta uppenbarelse.