Bortsopad barndom

Mitt rum ser just nu ut som ett slagfält. För ett par veckor sedan fick jag en fix idé om att rensa upp bland allt det gamla, allt det där som jag knappt har ägnat en tanke åt de senaste fyra - sex - åtta åren. Problemet är att jag har så svårt för att slänga något. Jag vrider, vänder och funderar. Tänk om det plötsligt uppstår en situation i framtiden där jag hade haft användning för det här förstoringsglaset från Bamses Naturvänner. Vilken ångest jag skulle få ifall jag slängt det då. Eller det här inplastade basketspelet vars ljud tyckas vara inspirerat av en skördetraktor. Det är ju faktiskt rätt kul. Tänk om jag skulle få lust att spela på det någon gång i framtiden och kommer på att jag har slängt det. Ångest. Därför är mitt rum nu fyllt av saker som går igenom processen där jag vrider, vänder och funderar. Flera gånger om dagen. Ett par kassar har visserligen slunkit iväg men i den här takten kommer det att ta sin lilla tid. Å andra sidan har jag inget bättre för mig.

I havet av prylar och saker blir jag påmind vilken musik jag lyssnade på som knatte. Det mesta består av blandskivor med namn som "Top Hits Megamix Vol 1". Man skulle alltså kunna säga att jag hade en ganska bred musiksmak med tanke på hur många olika artister som figurerar på dessa skivor. Att musiken sedan är hyfsat monoton är en annan sak. Långt där bak i högen skymtar tre skivor med Petter. Jag minns att jag tvingade med mig en kompis för att mima till "Vinden har vänt" under klassens timme på mellanstadiet. Det är inget som jag kan säga att jag är stolt över, men förhoppningsvis är jag inte ensam om att ha en del pinsamma lik i garderoben.